På FN:s toppmöte om biologisk mångfald (COP16) i Cali, Colombia, fördes en bisarr debatt som får mig att känna som om jag lever i en dålig parodi på 2024.

Det handlar om huruvida läkemedelsföretag ”stjäl” genetisk information från naturliga ekosystem i länder med hög biologisk mångfald. Vid första påseende undrar man – hur kan man stjäla genetisk information?

Det är faktiskt mycket möjligt. Företag skapar produkter – såsom läkemedel – baserade på dna från växter och djur, och sedan registrerar de den digitala versionen av det dna:t som varumärken. Aktivister som Vandana Shiva kallar det här ”biopiracy”, biopiratkopiering, och det är något som många småbönder – särskilt i globala syd – är bekanta med. Immaterialrätt har använts i decennier av storföretag för att hålla småbrukande bönder beroende av dem för GMO-frön. Jordbrukare måste köpa fröna varje år eller riskera att bli stämda för att ha sått fröna från sina grödor. Juridiskt bryter sådden av fröna mot företagens äganderätt över växtens dna, som de endast ger licens för under en begränsad tidsperiod. 

I fallet med läkemedelsföretagen som skapade uppståndelse på COP16, är det inte nödvändigtvis ens växter som de har utvecklat genom avel eller genmodifiering som de vill ta patent på. Även om det är juridiskt komplicerat är det möjligt att patentera en dna-sekvens som förekommer naturligt i växter eller djur.

Ett exempel är växten kinkéliba, som producerar vissa ämnen som kan användas för att behandla diabetes. Trots att den växten länge har använts i traditionell medicin i Afrika söder om Sahara, kunde Rutgers university (i USA) ta patent på användandet av den för att behandla diabetes. De gjorde det genom att isolera ämnen i växtens blad, och hävda att det hela var en ny uppfinning eftersom det inte fanns några dokumenterade studier som visar att medicinen fungerar. På så sätt kunde de lägga vantarna på patentet.

Ett förslag som fick fäste på toppmötet var att länder med hög biologisk mångfald ska erhålla en procent av vinsterna från de huvudsakliga sektorerna som gynnas av ickemänskligt dna. De här pengarna skulle sättas in i en fond för naturvård. 

Jag är absolut för att omfördela kapital från företag till lokalsamhällena de exploaterar. Jag tycker dock att förslaget inte tar det långt nog överhuvudtaget. 

Det är rent ut skandalöst att det går att varumärkesskydda delar av växter och djur som utvecklats naturligt på eget bevåg under miljontals år – eller, i vissa fall, genom urbefolkningars arbete. Och det är en speciell sorts ondska att varumärkesskydda dna som skulle kunna användas för att skapa livräddande mediciner. 

Så visst, beskatta storföretags vinster – med en högre andel än 1 procent, rimligen. Men i större skala måste vi sätta stopp för galenskapen som det är att kommersialisera, sälja och varumärkefiera naturen helt och hållet. En omedelbar åtgärd skulle kunna vara att göra allt dna otillgängligt för patent. 

Människor kommer så klart säga att det inte är så enkelt. De skulle kunna framhålla att företag behöver patent för att gå med tillräcklig vinst. Jag skulle säga att om ens affärmodell bygger på att undanhålla information som skulle kunna rädda liv, eller på att försätta bönder i så fruktansvärda cykler av växande skulder att många begår självmord – då är ens affärsverksamhet ohållbar. För att inte tala om att mat och medicin är mänskliga rättigheter, vilket borde gå före allt. 

Företag menar också att beskattning eller ett patentförbud skulle hämma innovationen genom att avskräcka företag från att bedriva forskning på ickemänskligt DNA. För mig verkar det däremot uppenbart att patentering i sig hämmar innovation genom att hindra alla utom en organisation från att ha tillgång till potentiellt livsviktig information. En viktig fråga är också: Vad för sorts innovation skulle patentförbud kunna sätta stopp för, och vad skulle de kunna gynna? Är innovation bara för storföretag? Och den sortens innovation som urfolk har ägnat sig åt under hundratals år – är den mindre värd, trots att företagen många gånger får idéerna till sina ”innovativa” mediciner från urfolkens eller annan lokal kännedom från första början?

Vi har tur som bor på en planet med en sådan variation av fantastiska ekosystem, som skapar så många olika livsmedel, mediciner och så mycket skönhet. Och det är otroligt sorgligt att vi nu är i ett samhälle som till största del bara ser naturen som något att ta för egen vinst och beröva alla andra. Jag vill leva i en värld där vi behandlar naturen som något som gagnar oss alla, som något värdefullt i sig, och inte en resurs att slåss om.