Mot bakgrund av FN:s klimattoppmöte COP29 i Baku utspelas en oroväckande konflikt mellan landsbygdsminister Peter Kullgren och miljöminister Romina Pourmokhtari. I centrum står den klimathotande djurindustrin. Det är dags för regeringen att enas och ta fram en strategi för ett hållbarare livsmedelssystem, skriver Roger Pettersson och Amanda Dahlberg.
DEBATT. Metanutsläpp, inte minst från nötkreatur, är en starkt pådrivande orsak till den globala klimatkrisen. Klimatpolitiska rådet konstaterar i en rapport från 2023 att utsläppen från jordbruket är en stor utmaning för Sveriges klimatarbete.
Dessvärre har Sverige i dag ingen konkret plan för hur metanutsläppen ska reduceras. I en intervju med SVT apropå COP29 uttryckte landsbygdsminister Peter Kullgren dessutom starkt tvivel om själva problemformuleringen: ”Ingen kommer övertyga mig om att kossor som funnits i tusen år är grundproblemet till de klimatproblem som vi ser”.
Vi håller med Peter Kullgren om att det inte är kornas fel att vi hamnat mitt i en global klimatkris. Men det handlar om vad vi människor gör med korna i dagens livsmedelssystem. Det är en ko på isen – och isen smälter i raketfart!
Ohållbar situation
Globalt sett står produktionen av animaliska livsmedel för ungefär 12 procent av mängden växthusgaser från mänsklig påverkan och efterfrågan på kött kommer sannolikt att öka. Det här är inte hållbart.
Sverige bidrar inte minst till utsläpp av växthusgaser som den fjärde största importören i hela EU av färskt nötkött från Brasilien. I en ny rapport visar vi att det finns kopplingar mellan den här importen och skogsskövlingen i Brasilien. Avskogning som förstör vilda djurs hem och frigör stora mängder växthusgaser.
Till den här klimathotande importen av fulkött kommer utsläppen från det svenska jordbruket. Tyvärr finns det mycket bekymmersamma motsättningar i regeringen som riskerar att leda till att de klimatskadliga utsläppen från jordbruket ökar i stället för att minska.
Klimatsmart betesrätt
Svenska kor i mjölkindustrin har haft rätt att vara ute och beta sedan 1988. En utredning som just nu ligger på landsbygdsministerns bord föreslår att kor i så kallad lösdrift ska förlora den här rätten och kunna hållas inomhus året runt.
Förutom att forskning visar att förslaget är ett hot mot kornas hälsa, skulle det också vara en klimatpolitisk katastrof. Jordbruksverket konstaterade redan 2023 att betande kor kan ge betydligt mindre metanutsläpp än kor inomhus. Det kan handla om så stor skillnad som 20–30 procent!
I den här viktiga frågan är Peter Kullgrens kristdemokrater och miljöminister Romina Pourmokhtaris liberaler på kollisionskurs. Kristdemokratiska riksdagsledamöter hetsar på för en begränsning av betesrätten – inte minst genom att felaktigt hävda att djurvälfärdsersättning skulle kunna utgå till lantbrukare som frivilligt släpper ut sina kor. Regeringskollegerna i Liberalerna har däremot tydligt tagit ställning mot en urholkning av betesrätten.
Den här låsningen är mycket olycklig. Mot bakgrund av hur klimatsmart betesrätten är hoppas vi att regeringspartierna funderar ett extra varv på möjligheten att öka kornas utevistelse. Varför inte ge bönder som håller sina kor ute längre än betesperioden en rejäl ersättning, för att öka lönsamheten och samtidigt plocka hem miljövinster i metanavgången och fler välmående kor? Det skulle vara en offensiv klimatsatsning.
Djupgående systemskifte
Alla deltagande länder ska presentera klimatmål för livsmedelssektorn vid FN:s klimatmöte COP30 i Brasilien nästa år. Vad ska vi då lägga på bordet, Peter Kullgren? Kor inomhus och en fortsatt import av fulkött från Brasilien kommer vi inte långt med!
Vad som krävs är ett djupgående systemskifte. Sverige måste arbeta för en livsmedelsstrategi där växtbaserad kost ges en framskjuten plats och kraftfullt ta tag i de allvarliga miljö- och klimatproblem vi står inför. Sverige bör också vara pådrivande för en sådan utveckling i EU.
Är Peter Kullgren beredd att axla den uppgiften? Är landsbygdsministern villig att kroka arm med miljöministern för att se till att de viktiga förändringar som nu krävs i livsmedelsproduktionen kan genomföras utan gnissel i Regeringskansliet?