Alla ser med sorg på Rafah men Eurovisions glädjedödare ger aldrig upp

Det är tisdag kväll den 7 maj och Eurovisionveckan i Malmö har börjat. Första semifinalen är igång. Staden glittrar av festliga dekorationer och polisnärvaron är hög. Många dialogpoliser syns till men även pansarvagnar och ett antal krypskyttar på taken runt om i centrum. Samtidigt i södra Gazaremsan har 900 000 människor drivits på flykt efter att israeliska militärstyrkor har intensifierat offensiven i palestinska staden Rafah. Jag har precis handlat och är på väg hem. När jag ska passera det som i folkmun kallas för knarkrondellen ser jag att det pågår en liten demonstration för Palestina.  

– Vi vill ha eldupphör, eldupphör nu, eldupphör nu, ropar ett 20-tal personer. 

Jag stannar till och tittar. I vanliga fall brukar jag passera genom Folkets park men nu kunde jag inte det för att parken var reserverad för Eurovision, “Eurovision village”. Där får man inte ta med sig något in, inte ens mobiltelefonen. Tidigare under dagen cirkulerade flera nyhetsrubriker på sociala medier om hur Malmö stad på grund av en kommunikationsmiss sanerade bort “Gaza” från en laglig graffitivägg. Det är samma vägg som omringar Eurovision village.  

– Netanyahu är mördare, Sverige är stöttare, fortsätter demonstranterna. 

Nu var graffitiväggen nymålad med nya pro-palestinska budskap. Bland demonstranterna ser jag ett bekant ansikte från förr. I ungdomen hade vi många gemensamma vänner, men det är över 15 år sedan och jag minns faktiskt inte när vi sågs sist. Vi hälsar på varandra och pratar länge. 

– Jag var här och dokumenterade när saneringsfirman kom och putsade bort “Gaza” från graffitiväggen, säger Ammar som egentligen heter något annat.

 En beväpnad polis rör sig bakom oss och ser ut att lyssna på vårt samtal. 

– Jag ringde till Malmö stad och frågade vem som hade tagit beslutet om att sanera väggen och varför beslutet togs, men jag fick inget riktigt svar, säger han. 

Tillsammans med andra aktivister bevakar han graffitiväggen som ligger i anslutning till Folkets park.

– Vid upprepade tillfällen har graffitikonsten medvetet saboterats av både fascister och sionister, berättar Ammar.  

– Vi var några stycken som köpte färg och hjälptes åt att återställa väggen.

Ammar kom till Sverige på 90-talet som politisk flykting och har alltid varit politiskt aktiv, men sedan 2015 är han aktivist. Det var då flyktingkrisen i Europa var som störst. Men han är inte direkt ansluten till en grupp utan rör sig mellan olika föreningar och rörelser.  

– Jag kallar mig för frilansaktivist och fungerar lite som spindeln i nätet. 

Han dokumenterar mycket från bland annat demonstrationerna och lägger ut material på sociala medier, men han gör också annat och hjälper till med alltifrån logistik till att föra dialog med polisen. Några dagar tidigare var det en ny koranbränning i centrala Malmö. Då var Ammar och andra aktivister på plats och såg till att hålla god stämning. 

– Vi valde att spela musik och dansade tillsammans, som en motreaktion på det koranbrännarna ville provocera fram.

Han berättar att dialogen med polisen under Eurovisionveckan har fungerat väldigt bra, men i Folkets park, som är öppen för allmänheten, har det varit otrevligt. Helt vanliga besökare som Ammar har pratat med nekades inträde i Eurovision village på, enligt dem, oklara grunder. Vi säger hejdå och jag går hem.

I skuggan av aktivismen 

Dagen därpå reflekterar jag över vårt samtal. För mig som journalist skaver det lite att inte bevaka Eurovision i Malmö, så jag bestämmer mig för att göra det. Fast med en annan ingång än den sedvanliga nyhetsjournalistiken – nämligen att följa en aktivist i Malmö som jobbar för ett fritt Palestina och mot Israels deltagande i Eurovision.  

På torsdagen ses vi i det som tidigare kallades knarkrondellen och har nu hunnit döpas om till Gazarondellen av folket, men ännu inte officiellt av Malmö stad.  

– Gazarondellen är en trygg mötesplats, säger Ammar. 

Till vardags är han egen företagare och arbetstiderna varierar. Han bor i Malmö och lägger stor del av sin tid på aktivism. Vissa perioder kan det vara dygnet runt.  

Genom donationer hjälper och stöttar han andra aktivister som kämpar för ett fritt Palestina. Han har deltagit i nästan varje demonstration för Palestina i Malmö sedan oktober. Ibland flera gånger i veckan. Vi ses i Gazarondellen och ansluter oss till en grupp som representerar propalestinska queers och rör oss mot Stortorget. 

 Varför är vi här i dag? 

– Jag är här för syftets skull, Palestina. Om inte vi ställer upp för Palestina så vem ska göra det då?

Hur kan demonstrationerna bidra till förändring i praktiken? 

– Vi utbildar folk om politik, myndigheter och mänskliga rättigheter. Det är inte rätt att förtrycka människor.

Ammar förklarar att aktivisterna började organisera sig mot Eurovision samma stund som det blev offentligt att Eurovision skulle hållas i Malmö.  

– Jag är mot dubbelmoralen. Det är tydligen okej att palestinier dör i folkmord men inte andra folkgrupper – vanligtvis vita. 

Han berättar att han själv inte är från Palestina, men har upplevt tre krig under sin uppväxt och även bott i flyktingläger i Mellanöstern. Han känner igen sig mycket i palestiniernas situation i dag. 

– Jag hade varit här i dag även om Eurovision inte hade blivit av, men nu när det hålls i Malmö blir jag extra motiverad att gå ut och demonstrera.

Väl framme på Stortorget har redan över tiotusen människor samlats från hela Europa för att tillsammans demonstrera mot Eurovision –  bland dem klimataktivisten Greta Thunberg. Familjer, seniorer, studenter, folkrörelser, föreningar och många frivilligorganisationer deltar för att visa sitt stöd och missnöje mot Eurovision. 

– Aktivisterna samarbetar med varandra under demonstrationer med alltifrån vägbeskrivning till stöttning vid eventuella incidenter eller nödsituationer, förklarar Ammar och visar en bild som kartlägger olika deltagande grupper i demonstrationståget.

Demonstranterna tar över staden

Inte långt efter att det kilometerlånga demonstrationståget börjat röra på sig så tappar vi bort varandra. Någon timme senare springer vi på varandra igen. Under tiden som demonstrationståget mot Eurovision går genom centrum pågår en annan betydligt mindre demonstration – en för Israels deltagande i Eurovision. Demonstrationerna rör sig åt olika håll. Folkmassan som Ammar följer har börjat närma sig slutdestinationen Möllevångstorget, men där tar den en annan riktning och ignorerar polisens anvisningar.   

– Malmö- ööö säger nej till folkmord, ropas upprepade gånger inne på Friisgatan som den här veckan officiellt är Eurovision street. 

Alltså en gata tillägnad alla Eurovisions fans. Här finns barer, fik, restauranger och uteserveringar.  

Demonstranterna stannar till, sprider ut sig över trottoarerna och längs med hela gatan. Det bildas en stor gatufest med bengaler, trummor, megafoner och bärbara högtalare som spelar palestinska befrielsesånger.

Stämningen är festlig men absolut inte schlagerorienterad. Folkmassan fortsätter att gå emot polisens anvisningar i riktning mot Eurovision village, där kvällens genrep pågår live, och stannar utanför en av ingångarna. Allt fler poliser kommer till platsen. Här stannar demonstranterna ett bra tag.  

– Shame on you, shame on you, skanderas oavbrutet in mot Eurovision village. 

Det är spänd stämning men fortfarande under kontroll. Så småningom börjar folkmassan röra på sig mot Möllevångstorget. Det har börjat bli mörkt och det regnar men demonstrationståget är igång än. 

Pepparspray  och blockader  

När demonstrationståget är på väg in mot Eurovision street för andra gången uppstår tumult. Poliserna står uppradade och har blockerat infarten till Friisgatan. Personerna som står längst fram i folkmassan pressas fram av människorna bakifrån. Slutligen resulterar det i att en av poliserna sprutar pepparspray.  

– Befria, befria, befria- a Palestina, ekar slagorden högt. 

Vi är många som hostar, inklusive ett antal reportrar som livesänder från platsen. Vid 23-tiden börjar folk vända tillbaka mot Möllevångstorget. Demonstrationen avslutas med en efterfest i Gazarondellen.

Gazarondellen invigs av folket

Det är fredag 10 maj, och den tidigare så kallade knarkrondellen har nu omdöpts, namngivits och invigts av folket till Gazarondellen. Det är dans, musik, poesiläsning, pyssel, sång och bjuds på baklava. 

– Några kvinnor har på eget initiativ tagit med sig hemlagad mat som det bjuds på här i dag, säger Ammar.

Han pekar in mot rondellen, där familjer och dialogpoliser står och äter mat tillsammans. Den nya mötesplatsen har samlat människor med olika bakgrund och åldrar. Här sitter unga som gamla på parkbänkarna och pratar med varandra.

Jag har observerat att det är en dialogpolis som verkar lite mer populär bland ungdomarna. Under de senaste två dagarna jag har rört mig i området har den här dialogpolisen nästintill varje gång, varit omringad av unga killar som pratar med honom. Jag frågar honom vad han tycker om demonstrationerna hittills.

– Det har gått som förväntat, väldigt bra. Jag har jobbat i Malmö sedan 90-talet och har bevakat många demonstrationer genom åren. Palestinarörelsens demonstrationer är fredliga. Majoriteten som deltar är familjer, säger Mats Svensson dialogpolis i Malmö.

Underhållningen fortsätter hela kvällen och samtidigt som minglet pågår får Ammar ett telefonsamtal.  

– Någon vill ha tio Palestinaflaggor för genrepet på lördag, berättar han efter att ha avslutat samtalet. 

Vi möter personerna som vill ha flaggorna på förfrågan av en finalist i Eurovision och åker till Rosengård för att hämta tio små Palestinaflaggor med guldfransar på. Om det senare blev en flagg-aktion med dessa fick vi aldrig veta. 

Eurovisions glädjedödare intar Hyllie 

På lördagen är det final i Eurovision song contest i Malmö Arena i Hyllie. Veckans sista stora demonstrationståg går från Stortorget igen och avslutas på Mölleplatsen intill Slottsträdgården. Ammar och jag möts där och tar en taxi till Hyllie. Vi går mot stationen som ligger i anslutning till arenan där Eurovision hålls. Kravallpoliser från hela Skandinavien syns på Hyllie station. Det är mycket folk i rörelse och det spelas schlagerlåtar på hög volym genom högtalare över hela torget. Mitt i festvimlet syns viftande Palestinaflaggor.  

– Vi ska dit till flaggorna, säger Ammar. 

Mellan torget och Hyllie station har flera aktivister samlats och satt sig ner på marken. Han går dit och ansluter sig. Jag står kvar och observerar. 

– Bojkotta, bojkotta, bojkotta-a Eurovision, ropar aktivisterna. 

Slagorden blir fler och högre samtidigt som besökare och turister står och poserar framför sina mobiler i sina färgglada paljetthattar. 

– Här kan ni inte stå och skrika, säger en hög röst i högtalarna som tidigare spelade musik. 

– Israel är terrorstat, fortsätter aktivisterna. 

Slagorden överröstas nu av en ukrainsk schlagerdänga från 2007. Poliserna kommer patrullerande på rad och bildar en kedja som släpar bort de sittande aktivisterna, en efter en. Men varje gång en aktivist förs bort så ansluter en ny genom att sätta sig ner och hålla sig fast vid en annan sittande person.  

– Free, free Palestine, ropar Ammar när han förs bort av polisen. 

Greta Thunberg blir också bortburen av polis. Till slut bildas en folkmassa innanför polisens kedja som pressas ut från torget. Nya grupper av människor ansluter snabbt via stationen, men även de blir bortfösta från platsen av polisen. Det sker i omgångar under två timmar.  

– Åh Falastin (Palestina på arabiska) – vi vill göra allt för dig, sjungs det högt samtidigt som folkmassan knuffas längre och längre bort. 

Parallellt pågår en tillståndsgiven demonstration i Dagvattenparken som ligger en bit bort bakom Malmö arena. Där är det betydligt lugnare stämning och fler dialogpoliser. Demonstrationerna på torget i Hyllie avtar vid 22-tiden, men nu syns nya avspärrningar och kravallpoliser med hundar utplacerade i hela området för att skydda arenan. Även kollektivtrafiken har stängts av tillfälligt. Ytterligare en folkmassa har bildats runt polisens blockader.   

– Länge leve Palestina, länge leve Palestina, ropar demonstranterna. 

Efter nästan tre timmar möter jag Ammar igen, i ett bostadsområde nära Malmö arena. Han ser skör ut och är lite skakig. 

– Jag har ont i hela vänstersidan av kroppen, säger han. 

Ammar och andra aktivister fick slag mot kroppen av poliserna under tiden som de blev bortförda från torget i Hyllie, slag som vissa poliser utdelar för att förhindra fysiskt motstånd, förklarar han. 

Vi åker taxi till Möllevångstorget och går till en pizzeria för att äta. 

Hur gick det ikväll? 

– Vi som satt ner på marken och demonstrerade fredligt, fördes bort nära Dagvattenparken. Efter ett tag blev vi några stycken där och det blev en mindre demonstration på platsen. Polisen använde pepparspray men jag klarade mig. 

Folk har samlats i Gazarondellen och pratar om dagen som har varit med varandra och dialogpoliserna. Några personer gråter och tröstar varandra. Eurovision är nu officiellt avslutat och Schweiz tog hem förstaplatsen. Det verkar lugnt och lite sömnigt.

På söndagen återställs Folkets park och är öppen som vanligt. Aktivister och demonstranter återsamlas för att fika och firade att Eurovision var över. Ammar är där och ser väldigt pigg ut jämfört med kvällen innan.   

Hur känns det nu när du tänker tillbaka på veckan som har varit? 

– Det känns jättebra! Allt gick som planerat. Jag är så stolt över att se så många komma hit den här veckan för att delta i demonstrationerna och visa sitt stöd för Palestina, säger han.

Studentprotester och tältläger 

Det dröjer inte länge innan aktivismen tar en ny vändning. På tisdagen 14 maj har svenska studenter runtom i landet slagit upp tältläger vid sina respektive hemuniversitet precis som studenter i andra länder. Studenterna vill uppmärksamma omvärlden på att alla universitet i Gaza har bombats och begär att allt samarbete med Israel upphör. Lunds universitet är ett av flera lärosäten som har fått kravet på sig, men rektorn har sagt att man inte kommer ändra sig i frågan. Studenterna har sagt att de är kvar tills deras krav har blivit mötta.

– Det som händer i Lund är en kedjeeffekt av det som händer på andra universitet runt om i världen, säger Ammar.

Han är där tillsammans med andra aktivister varje dag som en mellanhand för att stötta studenterna med förnödenheter och andra frågor. I Lund regnar det ikväll och jag är där för att se hur studenterna har det. Ammar visar mig köket och inom fem sekunder får jag frågan från en av de köksansvariga om jag är hungrig. Här finns massa mat. Pasta, ris, couscous med mera, men jag tackar artigt nej och blir då istället bjuden på en dadel som jag inte kan motstå. Jag småpratar med en ung student från Lund som berättar att hon lämnade in sin uppsats för några dagar sen och efter det kom hon hit för att tälta och visa sitt stöd för Palestina. Några killar sitter och spelar kort i öppet tält. Det är hemtrevligt och väldigt lugnt i jämförelse med andra sociala mötesplatser för studenter i Lund.

– Vi är flera här som support för individerna som tältar på Lundagård för att stötta dem i deras aktioner för att allt ska lyckas och gå till så säkert som möjligt, säger Ammar.

Jag följer med honom till en större matbutik i Malmö som just den här dagen donerar flera backar med juice till de tältande studenterna i Lund. Hans vän som har en stor bil ställer upp som chaufför och transporterar varorna till tältlägret. 

Hur kommer du i kontakt med donatorer?  

– Jag frågar vänner som frågar vidare. Alla känner någon som vill bidra på något sätt.

Tältlägret i Lundagård har blivit som en liten stad i staden och kallas nu för Palestinagård i folkmun. Här finns ett kök med bord och sittplatser, en sopstation med miljösortering och ett litet öppet medicinförråd för alla boende där. Tälten har små handskrivna skyltar och är namngivna efter palestinska städer. Även icke-studenter turas om att tälta i Lund. 

De pågående studentprotesterna har mycket gemensamt med studentprotesterna som pågick på 60-talet då akademiker runt om i världen valde att bojkotta akademiska band och relationer till Sydafrika som då hade ett apartheidsystem. Även FN uppmanade medlemsstaterna att bryta allt akademiskt samarbete med Sydafrika under den här perioden. Den 23 maj var det planerat att representanter för LSFP (Lund Students for Palestine) och rektorn för Lunds universitet Erik Renström skulle ha ett möte, men det blev senare inställt meddelade universitetsstaben, enligt LFSP.

Samma dag gick några propalestinska aktivister och studenter tillsammans in i AF-borgen i Lund utan förvarning och avbröt ett pågående möte mellan Lunds lokalpolitiker och representanter för studentlivet på Lunds universitet. De flesta demonstranterna lämnade lokalen frivilligt efter att de hade framfört sina budskap. Aktionen ledde dock inte till nya resultat, men de tältande demonstranterna i Lund har fått tillåtelse att bo kvar i tältlägret till slutet av maj månad. 

– Studenterna har hittat ett effektivt sätt att uttrycka sig och som är förenligt med Palestinarörelsens motståndsaktioner, säger Ammar.

Parallellt med studentprotesterna i Lund fortsätter de pro-palestinska demonstrationerna och aktiviteterna i Gazarondellen regelbundet i Malmö. Fast det är inte helt riskfritt att gå ut och demonstrera för ett fritt Palestina, även med polisens skydd. Det är inte ovanligt att en person eller ibland fler dyker upp och vill bråka med demonstranterna. Vissa gånger närvarar bara ett par poliser under demonstrationerna, och ett mindre propalestinskt demonstrationståg i Malmö är runt 120 personer. Därför är Ammar och andra aktivister alltid redo att rycka in för att skydda demonstranterna ifall en våldsam situation skulle uppstå.

– Förra veckan var det en kvinna som störde demonstrationståget och skrek Hamas åt oss oavbrutet. Hon gick sedan direkt in i demonstrationståget, där hon fortsatte skrika och försökte attackera demonstranterna men blev till sist bortförd av polisen, berättar han.

Alla sörjer Rafah

I världspolitiken har en tydlig politisk tonändring skett senaste tiden. Mellan 20 –24 maj gick flera nationer ut offentligt och sa att de erkänner Palestina som stat. Ammar märker av skillnaden, men konstaterar att ett erkännande av Palestina inte nödvändigtvis behöver betyda att kriget upphör. Han nämner Sverige som ett exempel på det. 2014 var Sverige det första landet inom EU som erkände Palestina som stat men i dag säljer staten vapen till Israel som direkt bidrar till folkmord, förklarar han.  

– Det är inte ovanligt med politiska förändringar under kritiska perioder och i takt med att aktivismen växer. Vi ser små steg i riktning mot en mer positiv världsbild men de koloniala stormakterna har fortfarande stor kontroll över världen, så det återstår att se vilken skillnad det gör i praktiken.  

På fredagen samma vecka offentliggjorde Karim Khan, chefsåklagare för internationella brottsdomstolen (ICC) i Haag, att han har ansökt om att Israels premiärminister Benjamin Netanyahu samt försvarsministern Gallant och därtill Hamas tre högsta ledare, bland dem Yayha Sinwar, ska gripas för brott mot mänskliga rättigheter. Samtidigt har internationella domstolen i Haag (ICJ) nyligen beordrat Israel att avsluta alla militära offensiver i palestinska Rafah och dra sig ur Gaza. 

– Jag tror vi närmar oss befrielsen för Palestina, säger Ammar. 

Den 27 maj, mindre än 48 timmar efter att ICJ uppmanat till eldupphör, bekräftas det att Rafah har bombats över 60 gånger av den israeliska militären. Minst 44 personer dog under flygattacken. Staden Rafah ligger i södra delen av Gazaremsan och bland målen som attackerats finns flyktingläger som palestinierna uppmanats söka skydd i. Många av de civila offren är barn. Netanyahu, har kallat attackerna i Rafah för ett fruktansvärt misstag, men bombningarna har ännu inte upphört och dödssiffrorna stiger för varje dag.

På måndagen i Malmö anordnades flera propalestinska manifestationer för Rafah. FN säkerhetssråd höll även ett extrainsatt krismöte för situationen i Gaza. På tisdagen den 28 maj, dog ytterligare 21 personer i Rafah när israeliska styrkor intensifierade sin offensiv i Rafah.

– Politiken är svartvit, men nu har många fler börjat få upp ögonen för palestiniernas situation och börjar förstå att den israeliska staten just nu begår ett folkrättsbrott, säger Ammar.

Tidig torsdag morgon den 30 maj, töms tältlägret i Lund av polisen. Över 40 personer är misstänkta för ohörsamhet mot ordningsmakten. Det är personer som inte har lämnat platsen på polisens uppmaning. Området runtom tältlägret har avspärrats. På sociala medier massdelas samtidigt videoklipp från Lund, där folk protesterar mot polisens ingripande och avspärrningar av tältlägret. I några av videoklippen syns många poliser, individer som rycker i avspärrningarna och andra som blir nedbrottade och gripna. Ammar är en av personerna som greps på torsdagsmorgonen.

– Jag greps med ett 30-tal andra personer och misshandlades av fyra poliser, säger han i ett meddelande.

Hans axel är skadad, enligt läkarundersökningen är det stresskador i ligamenten. Tillsammans med två andra som skadats under polisens ingripande lämnar han sjukhuset på torsdagskvällen.

Polisens presstalesperson Thomas Johansson uppgav på torsdagen att propalestinska studenter hade kastat flaskor mot en ambulans i Lundagård vid Lunds universitet, vilket rapporterades av bland andra SVT Nyheter Skåne. Uppgifterna dementerades senare på kvällen av polisens presstjänst efter att Victor Pressfeldt, doktorand vid Lunds universitet, granskat uppgifterna, rapporterar Omni.

Platsen har återställts inför fredagens doktorspromotion då kanoner ska avfyras för att fira de nya doktorerna. Under dagen fortsätter flera propalestinska manifestationer i centrala Lund. Palestinagård och deras verksamhet pågick i 17 dagar innan polisen avhyste alla boende från platsen.

– En aktion kan inte lösa allt men det handlar också om att sätta ner foten, säger Ammar.

Fler flyganfall har riktats mot Rafah på fredagen och under natten uppges elva personer ha dött i Gaza efter attackerna som har skett på två olika platser, rapporterar AFP.

Ammar har blivit friad från alla misstankar om ohörsamhet mot ordningsmakten. Flera aktivister avser att anmäla våldet som användes, vilket de anser var obefogat. Syre har sökt polisen för en kommentar.

Vad händer nu?

– Kampen fortsätter, hur kan jag inte säga än.