Runt 150 personer sitter bänkade framför det digitala seminarium om sjukförsäkringen som Socialpolitisk förening anordnade förra onsdagen.

– Den som är sjuk ska inte vara fattig, men så ser det inte ut i dag, säger Isabella Selling, utredare inom socialförsäkringen på LO, som är en av talarna. 

Hon tar upp att sjukförsäkringen är riggad för att gynna arbete då man bygger upp sin sjukdomsgrundande inkomst, SGI, genom att jobba. Sjukförsäkringen är också en del av välfärdsstaten och ett sätt att jämna ut inkomsterna, liksom riskerna för befolkningen.

– En del löper större risk att bli sjuka. Andra blir inte lika sjuka men har en högre inkomst som de kan få ersättning för, säger Isabella Selling.

Den ekonomiska tryggheten har dock urholkats under många år, uppger hon.

– Den så kallade rehabiliteringskedjan från 2008 har i praktiken blivit väldigt stelbent, snäv och att människor blivit utförsäkrade, säger Isabella Selling.

Många arbetare inom LO-yrken, som haft ett fysiskt arbete, har nekats sjukpenning efter ett halvår för att Försäkringskassan anser att de kan ta ett arbete där de sitter ned, enligt henne, vilket hon anser är fel. 

– Man måste se till vem personen är. Man måste också bedömas mot en faktisk arbetsmarknad och existerande arbeten, säger Isabella Selling.

Dessutom finns andra orsaker till den minskade ekonomiska tryggheten för sjuka – jobbskatteavdragen, som innebär att sjuka betalar mer skatt än de som arbetar, att ersättningsnivån på sjukpenning sänks till 75 procent efter ett år, att inkomsttaket är för lågt och att karensavdraget slår extremt hårt mot arbetare inom LO, anger hon som exempel.

Samtidigt lyfter hon att det under pandemin faktiskt skedde lättnader i den annars så strikta sjukförsäkringen. Detta efter att bland annat läkare och andra hög- och medelinkomsttagare hade nekats sjukpenning, trots att de var sjuka i exempelvis långtidscovid.

– Lättnaderna hade inte gått att genomföra om inte en stor del av medelklassen också hade blivit utförsäkrade.

Det håller forskaren Niklas Altermark med om. Och det stämmer in i hans resonemang kring varför tryggheten för sjuka har kunnat urholkas, trots att svenskarna gillar välfärdsstaten. 

– Hur kunde det bli så här? frågar han sig retoriskt under seminariet.

Urholkning av välfärdsstaten

Den svenska välfärdsmodellen med universella försäkringar, stor utbyggd offentlig service, skola, barnomsorg och äldreomsorg har väldigt stort stöd i den svenska befolkningen, uppger han. Folk har varit villiga att betala ganska mycket skatt för att finansiera detta och har haft en hög grad av tillit till systemet. Det gäller även socialförsäkringarna där sjukförsäkringen ingår, enligt honom.

– Likt förbannat har de senaste 30 åren inneburit en tillbakarullning av den svenska välfärdsmodellen, säger Niklas Altermark.

Socialförsäkringssystemen och kanske främst sjukförsäkringen har blivit mycket mindre generös. Dessutom finns det stora inslag av vinstdrivande välfärd och privata försäkringslösningar, uppger han.

– Den svenska välfärden omfördelar mindre pengar, vilket bidrar till ökad ojämlikhet i Sverige, säger Niklas Altermark.

Det finanspolitiska ramverket

Hur kunde det då bli så här? Niklas Altermark lyfter två förklaringar. Den ena är införandet av det finanspolitiska ramverket 1996. Det sattes upp för att hålla tillbaka statens spenderingar i budgeten. Alla utgiftsökningar måste nu finansieras av skatteintäkter eller att man hittar pengar någon annanstans. Eftersom det är impopulärt att höja skatten väljer politikerna att sänka de socialpolitiska ambitionerna, uppger Niklas Altermark. 

– Den offentliga sektorns andel av BNP har minskat med runt 10 procent under den här tidsperioden, och nästan allt finns i socialförsäkringssystemen.

Det finanspolitiska ramverket innebär en kortsiktig syn på kostnader, där dessa måste finansieras inom budgetåret. 

– Samtidigt vet vi att vinsterna för välfärden är mycket mer långsiktiga, säger Niklas Altermark.

Ideologiskt skifte

Den andra förklaringen till att tryggheten i sjukförsäkringen kunde försämras, trots befolkningens stöd för välfärdsstaten, hänger ihop med ett ideologiskt skifte, säger Niklas Altermark. Man börjar prata på ett annat sätt om socialförsäkringarna. Man ser det som ett instrument för att styra människors beteende. Genom att göra det svårare att få ersättning ger man människor ”incitament” att arbeta. Dessutom diskuterades inte tryggheten, utan i stället hur mycket socialförsäkringarna kostar. 

Det börjar reproduceras idéer om att folk som är sjuka eller funktionsnedsatta överutnyttjar systemet, och väljer att stanna hemma. Det fokuseras mycket på fusk i den offentliga debatten.

– Det är två processer som kan förklara varför vi har hamnat i ett välfärdssystem som har ganska svag förankring i befolkningen, säger Niklas Altermark.

Han poängterar att utvecklingen pågår oavsett vilka partier som som sitter i regeringen. Två perioder har socialdemokratiska regeringar genomfört nedskärningar, dels halveringsmålet 2002, dels det så kallade 9,0-målet, år 2020.

– I båda fall motiverades de med att svenska staten inte har råd, att kostnaderna skenar. I själva verket skenade inte kostnaderna, säger Niklas Altermark.

När han undersökte detta i boken Avslagsmaskinen kunde han visa att regeringen enbart tittade på att fler beviljades sjukpenning, och ignorerade att färre samtidigt hade sjukersättning under samma period. Slog man ihop dessa siffror syns ingen ökning av antalet sjuka.

– De borgerliga har varit mer transparenta med att de vill göra det svårare för sjuka och funktionsnedsatta. Man lyckas framgångsrikt bädda in detta i en retorik som handlar om att bekämpa utanförskapet, säger Niklas Altermark.

Ny klasskoalition

Men att det har blivit svårare att beviljas och få behålla sjukpenningen innebär att kostnader flyttas vidare från stat till kommun, där fler sjuka söker ekonomiskt bistånd hos socialtjänsten. Andra sjuka försörjs av släkt och vänner. Dessutom finns en grupp med ett så kallat ”fuck you”- kapital som gör att de inte är beroende av pengar från välfärdssystemen för att klara sig.

– Människor anpassar sig efter de välfärdssystem som finns. Är det så att socialförsäkringssystemen inte bär, och inte erbjuder samma grundläggande skydd som de har gjort historiskt så kommer människor anpassa sina beteenden efter detta, säger Niklas Altermark. 

Folk köper kanske privata inkomstförsäkringar eller, om de har råd, sparar ihop till en buffert om något oförutsägbart skulle inträffa. Det är inget större problem för dem med bra lön, men de som har väldigt små ekonomiska marginaler från början lämnas i sticket.

– Här skapas en ny klasskoalition, säger Niklas Altermark.

1900-talets välfärdsstat byggde på en klasskoalition mellan de som hade det allra sämst och en mer välbärgad medelklass. Genom att bygga universella socialförsäkringssystem som alla hade nytta av blev det mycket svårare för borgerliga partier — som historiskt hade varit motståndare till de här systemen —att angripa dem.

–  Också deras kärnväljare var beroende av, och litade till, att det fanns socialförsäkringar som fångade upp, uppger Niklas Altermark.

Men nu ser samhället annorlunda ut.

– Den här klasskoalitionen bryts upp när man steg för steg och långsamt eroderar välfärdssystemet. Då vävs medelklassens intressen i stället ihop med en ekonomisk elit, som såklart ser affärsmöjligheter i att sälja privat välfärd, säger han.  

– Vi har format en ny klasspolitisk allians i samhället som är väldigt jobbig att stöta sig med. 

Pandemin

De här två processerna samspelar mellan varandra relativt obemärkt, eftersom det har rått en relativ politisk konsensus mellan blocken, anser Niklas Altermark. 

Men just under pandemin drabbades för första gången medelklassen av att också bli utförsäkrad i stor skala, poängterar Isabella Selling. Då införde den dåvarande rödgröna regeringen lättnader i sjukförsäkringen – uppmjukningar i tidsgränserna som finns kvar än i dag.  

– Pandemin öppnade ett möjlighetsfönster, säger Niklas Altermark, som tillägger att det även fanns en gräsrotsrörelse bland de sjukskrivna har jobbat länge för att få upp frågorna på agendan.