Sedan konflikten eskalerade i början av oktober har WCK delat ut cirka 42 miljoner måltider i Gaza och skickat 1 700 lastbilar från Kairo till gränsövergången i Rafah.

– Det är många måltider, säger Gore men konstaterar att WCK:s insatser inte är tillräckliga.

I månader har WCK fokuserat på att leverera mat landvägen, men organisationen har även deltagit i luftburna hjälpleveranser. För ett par veckor sedan lyckades ett första fartyg med förnödenheter nå Gaza sedan en hjälpkorridor öppnats.

– Omkring 200 ton mat nådde Gaza via den maritima korridoren, säger Erin Gore.

På påskafton lämnade ytterligare tre fartyg Cypern, lastade med 400 ton nödhjälp, med kurs mot Gaza.

Svårt uppdrag

Uppdraget är dock svårt och långsamt enligt Gore. Israel har tidigare anklagats för att tillåta alltför få hjälpsändningar till Gaza och för att använda svält som vapen.

Trots det har WCK lyckats etablera 68 lokala kök runtom i Gaza, men fler behövs – i synnerhet i norr enligt Gore. Humanitära organisationer har endast tillgång till en rutt landvägen för att nå nord – och de kräver unisont större tillträde.

– Det har talats om utpräglad hungersnöd i flera månader nu. Månader! Jag är rädd för att man ibland talar om hungersnöd som statistik. Människor dör eftersom de inte har mat. En grundläggande mänsklig rättighet.

”Obegripligt”

Erin Gore säger att WCK:s hjälpmodell ser likadan ut i alla kris- eller katastrofområden där de arbetat. Samtidigt framhåller hon att hon inte kan uttrycka sig tillräckligt starkt för att beskriva situationen i Gaza.

– Det är obegripligt. I Gaza råder just nu den mest ödesdigra av situationer. Vi kommer att fortsätta att se oroligheter och desperation ända tills vi får mer stabilitet och människor får tillgång till grundläggande mänskliga rättigheter, som mat, vatten och medicin.

– Det är verkligen hjärtekrossande.