Den 25 oktober 2023 – mitt under pågående masslakt av palestinier i Gaza – tecknade den svenska staten ett omfattande avtal på 1,7 miljarder kronor med Elbit systems Sweden, ett helägt dotterbolag till den israeliska försvarskoncernen Elbit Systems. Ett avtal som markerade en, för att citera Svenska Freds, “djupt kontroversiell utveckling i Sveriges relation till den israeliska försvarsindustrin”.

Historiskt sett har vapenhandeln mellan Sverige och Israel varit begränsad. Trendbrottet kom 2022, när svenska vapenföretag fick tillstånd att exportera krigsmateriel till ett värde av 4,7 miljoner kronor till Israel. Inspektionen för strategiska produkter (ISP), den myndighet som ansvarar för att reglera svensk vapenexport, försvarade det dåvarande beslutet med argumentet att svensk försvarsindustri är ”beroende av viss import från israeliska företag”. Det gäller att hålla sig på god fot med den israeliska försvarsindustrin.

Enligt förra årets importavtal, som sträcker sig över tio år, ska Elbit systems Sweden ansvara för att bygga upp ett digitalt kommunikationssystem för den svenska armén. Om man inte var tillräckligt beroende av israeliska företag år 2022, så är man det sannerligen nu.

Så vad är det då för företag som nu får ta del av 1,7 miljarder kronor i svenska skattepengar? Jo, ett företag som tillhandahåller 85 procent av den israeliska militärens landbaserade utrustning, 85 procent av deras drönare och det övervakningssystem som spelar en central roll i att upprätthålla det israeliska apartheidsystemet och den olagliga ockupationen av de palestinska territorierna. Elbit systems har även producerat klusterbomber och vapen med vit fosfor (båda förbjudna enligt internationell lag), vilket har gjort att flera finansiella institutioner, inklusive banker och pensionsfonder, har avstått från att investera i företaget.

Företagets vapensystem marknadsförs med stolthet som ”testade i verkliga operativa miljöer” – en omskrivning som inte går att tolka på annat sätt än att de har testats på den palestinska civilbefolkningen. Ett sådant företag har nu den svenska staten valt att stötta, inte bara genom att köpa deras produkter, utan även genom att låta produkten bli oumbärlig för det svenska försvarets egna kommunikationssystem.

Förutom det pågående folkmordet i Gaza har vi under de senaste dagarna kunnat se hur Israel trappar upp sina attacker i Libanon. Under tisdagen rapporterade det libanesiska hälsodepartementet att 550 personer dödats och över 1 800 har skadats, bland dem 50 barn. Måndagen var den dödligaste dagen i landet sedan 2006.

Det är lätt (i alla fall för vissa) att tänka att svensk vapenhandel inte har något med Israels dödande av palestinier eller libaneser att göra. Men precis som den svenska vapenexporten antas stärka Sveriges förmåga till en nationell vapenindustri, något som i förlängningen ses stärka den svenska försvarsförmågan, innebär svenska köp av krigsmateriel från israeliska företag att Sverige stärker, inte bara den israeliska vapenindustrin utan även den israeliska militära förmågan. Den förmåga som nu används för att begå krigsbrott och folkmord mot Palestinas befolkning. Den förmåga som nu har dödat hundratals människor i Libanon. Den förmåga som inte verkar känna några som helst gränser när det kommer till hur mycket det går att döda, tortera och förnedra.

Genom att fortsätta kontakten med israelisk vapenindustri som om inget har hänt (avtalet kan nämligen upphävas) har Försvarsmakten – och i förlängningen de svenska skattebetalarna – blod på sina händer. Hoppas det känns som att det är värt pengarna.