Det började 2015. Emilia Arvidsson bestämde sig för ett köpstopp under ett år.

– Jag kommer från ganska fattiga förhållanden, uppvuxen i en förort till Stockholm, Jordbro, och har alltid varit lite ekonomiskt orolig, förklarar hon.

Men det var svårt. Överallt ifrån uppmanades hon att shoppa. Om det så var i telefonen eller på köpcentrat, alltmedan hjärnan gick på högvarv.

– Nej, nej, nej, nej.

Är det så här det ska vara?, frågade sig Emilia Arvidsson. Frågan födde en motfråga. Vad är det jag tackar jag till? Ett semantiskt språng som fick det hela att kännes roligare, förklarar hon. Så blev köpstopp ett år ändrat till ett köpfritt år.

– Det måste vara något positivt, säger Emilia Arvidsson.

Ifrågasätter att vi jobbar för att konsumera

Åren i gick i samma köpfria tecken och Emilia Arvidsson intervjuades i TV och blev ombedd att hjälpa till med att administrera en liten grupp på Facebook av likasinnade. Med åren har Emilia Arvidsson skrivit en bok och gruppen vuxit till nästan 11 000 medlemmar. Som motvikt mot den reklam som når oss via diverse kanaler, matas trådarna med inspiration och föreläsningar kring hur köphets kan vändas till köpfrihet.

– Jag tror att vi längtar efter helt andra saker idag, särskilt nu när det är krig i världen och mycket jobbiga nyheter. Då är det lätt att man på Black Friday vill unna sig något. Men jag tror vi behöver unna oss hälsa och relationer.

Själv är hon inne på sitt nionde köpfria år – och går mot ett tionde.

– Vi jobbar för att få lön som vi sedan använder för att konsumera, sedan åker vi till tippen och lämnar tillbaka det vi köpt. För väldigt mycket av det vi köper använder vi inte, så det är en väldigt konstig modell. Vi vill ge en röst mot överkonsumtionen som inte är hållbar.

”Livet händer”

Framgångsreceptet, enligt Emilia Arvidsson, är mer reflektion.

– Vi kan säga att vi har en köpfria livsstil genom att tänka till och fråga sig själv, hur kan jag lösa det här problemet? Det handlar mycket om att tänka först och handla sedan.

– Själv har jag blivit bättre på att låna saker, jag skulle till exempel ut och åka skridskor förra veckan, så jag slängde jag iväg ett sms till en granne. Det var inga problem, jag menar livet händer och låna saker kan vara ett sätt att lösa det på.

”Dagen efter är det inte längre kul”

Varje år gör hon upp regler för sin konsumtion. ”Inga nya kläder och prylar” har hängt med sedan 2016. En onlinetjänst i veckan och en hel del fika och några aktiviteter tillåter hon sig också. Men det sker också avsteg. Av ett blogginlägg från 2020 framgår det att hon köpte 24 saker det året.

– Jag vill liksom inte skapa dåligt samvete hos folk. Mamma hade alltid doftande grejor i badrumsskåpet som jag snodde, så en viss mängd hudvård köper jag varje år. Samtidigt märker jag att det är roligt när paketet kommer, men en dag efter är det inte särkilt kul längre.

Klädköp gör hon däremot aldrig och därhemma står en gammal skinnsoffa som får fortsätta att nötas, år efter år.

– För många är shopping ett intresse men man kan skaffa andra intressen, vi bor bredvid en skog här och jag kallbadar. Det går att byta.

Gillar att hålla igen på utgifterna

Att mindre konsumtion betyder mindre belastning på jordens resurser, är ett skäl till Emilia Arvidsson ägnar sig åt ”köpfrihet”. En annan den ohälsa och stress som hon ser uppstår i spåren av konsumtionen och lyfter hur ny statistik visar att många unga kvinnor hamnar hos kronofogden. Men också för att hon helt enkelt gillar att hålla igen på utgifterna.

– Jag vill spara pengar.

Vad använder du då pengarna till?

– Jag sparar till att ibland kunna ta ledigt, att kunna betala för mat och hyra. Jag är frilansjournalist, ibland har jag intensiva perioder så jag buffrar upp för att kunna jobba lite mindre, säger Emilia Arvidsson, som också konstaterar att:

– Vi behöver pengar till statskassan, det är ju en politisk fråga som jag inte kan svara på. Men jag vill ändå visa på att välbefinnande och välmående inte alltid behöver gå via plånboken.

Så vad tror du kan få oss på samhällsnivå att konsumera mindre?

– Jag tror det var Maria Wolrath Söderberg som är docent i retorik som har sagt att vi ska skryta om våra hållbara satsningar i livet. Om jag haft köpfritt så ska jag snacka jättemycket om det, för det smittar av sig. Särskilt om jag pratar om vad vi tackar ja till.