– Även om den så kallade ”kommunistskräcken” varit en del av klimatförnekandet sedan 80-talet handlade argumentationen först mest om att man ville bort från statliga regleringar som påverkade de ekonomiska intressena för fossilindustrin. Vad vi ser, i princip sedan Greta Thunberg lyckades få klimatfrågan på agendan 2018, är att högernationalistiska grupperna gett sig in i debatten, där var Alternativ för Tyskland tidiga. En liknande utveckling ser vi i Sverige, säger författaren Maths Nilsson.

Maths Nilsson har granskat klimatförnekandet i många år och bland annat skrivit boken Spelet om klimatet. Nilsson rapporterar även om myter och klimatförnekande och dess miljöer på sin hemsida. I dag finns klimatförnekandet och motståndet mot klimatsatsningar representerat i Sveriges riksdag och regering. Genom att följa Sverigedemokraterna kan man också se mycket av hur förnekandet av klimatkrisen ser ut och vilka konsekvenser det kan ge för klimatarbetet.

1994 trädde klimatkonventionen i kraft. Den hade godkänts av EU och ytterligare 194 länder. I konventionen skrev de under på att växthusgaserna måste stabiliseras till en nivå som innebär att människans utsläpp inte orsakar global uppvärmning.

Konventionen innebar också att alla länder ska minska sina utsläpp, men att det största ansvaret ligger på de länder som bidragit mest till ökningen av växthusgaser. Inför klimatkonventionen fanns en strid om ifall globala uppvärmningen verkligen påverkats av människan, en strid som vi delvis ser i dag.

– För att börja från början kring motståndet mot insatser för att stoppa klimatförändringar, får vi börja med vissa lobbygrupper och tankesmedjor i USA. Målet var främst att hålla USA borta från att gå med i klimatavtal och att det inte skulle ske begränsningar av försäljningen av fossila bränslen. De slog hårt på att vetenskapen vid den här tiden inte tydligt kunde bevisa sambandet mellan människans aktiviteter och klimatförändringarna, säger Nilsson.

– Runt 1989 bildades Global climate coalition och de allierade sig med tankesmedjan Marshall institute som bestod av fysiker som inte var specialiserade på klimatforskning. Trots det fick de stort inflytande i Bushadministrationen.

”Inte allvarliga”

Global climate coalition lyckades övertyga Bushadminstrationen om att klimatförändringar i sig inte är speciellt allvarliga. Men framför allt utnyttjade de att det ännu inte hade gjorts tillräckligt många mätningar under tillräckligt lång tid för att helt säkert koppla den globala uppvärmningen till människan.

– Det gjorde det svårt att få politiskt stöd för att minska utsläppen av växthusgaser, även om det fanns enighet om att fortsatta koldioxidutsläpp skulle leda till uppvärmning, säger Maths Nilsson.

1997 slöts överenskommelsen kring Kyotoprotokollet. Det var första gången ett globalt avtal slöts med krav på utsläppsminskningar. De globala utsläppen skulle minska med 5,2 procent beräknat från 1990 fram till 2012.

USA med Bill Clinton som president var med när avtalet slöts, men USA implementerade inte Kyotoprotokollet. När George W Bush blev president 2001 meddelade han att USA inte skulle ratificera avtalet överhuvudtaget. Samma år lade Global climate coalition ned och förklarade att deras syfte har uppnåtts.

”Bush hade inte bara övertygats om att inte ratificera Kyotoprotokollet. Hans administration hade även aktivt tystat ned forskning kring klimathotet. En utredning har också visat att Bushs administration redigerat expertmyndigheters vetenskapliga rapporter med avsikt att tona ner allvaret och lyfta fram osäkerheterna. En av de ansvariga, Philip Cooney, har erkänt att ändringar gjordes. Bara två dagar efter att utredningen blev offentlig slutade han sitt jobb för att ta anställning hos oljejätten Exxon Mobil. Innan regeringsjobbet hade han ansvarat för lobbygruppen American Petroleum Institutes klimatarbete”, skriver Nilsson i boken Vi har tio år på oss!.

”En ondskefull plan”

Motståndet mot det globala klimatarbetet har inte bara försökt underminera forskningen kring människans påverkan av klimatet. De åtgärder som föreslogs för att få bukt med klimatförändringarna pekades ut som en ondskefull plan för att tvinga på världen en världsomspännande socialism.

– När man ser tillbaka kan man se att det handlat mycket om dem som ville ha avregleringar istället för statlig styrning. Det har varit en slags kamp mellan miljöorganisationer och dem som förespråkar marknadsliberala och neoliberala idéer, samt konservativa tankesmedjor. Det har nästan varit som ett krig mellan dem, säger Nilsson.

– Det har byggts konspirationsteorier kring att FN stöttat miljöarbetet för att införa världssocialism, fortsätter han.

Nilsson tar upp ett exempel som han menar är talande för inflytandet av idéerna om att arbetet mot klimatförändringar i själva verket är ett redskap för mörka krafter som försöker dominera världen. Han pekar på den tidigare konservativa premiärministern Margaret Thatcher som var en ivrig kämpe för att stoppa klimatförändringarna.

Hon betonade i tal att det ”lönar sig att agera nu”, att den globala uppvärmningen är ett sådant hot att människan måste vara beredd på att göra uppoffringar och att vi inte har rätten att leva på framtida generationer.

– Många minns hennes brandtal i FN om att man måste agera i klimatfrågan. Och så, i sina memoarer 2001, skriver hon att hon ångrar sig, att arbetet mot klimatförändringarna bara är en ursäkt för att införa en världsomspännande socialism. Det visar hur långt de idéerna har spridit sig.

Motstånd mot regleringar

Maths Nilsson ser ett skifte i hur klimatförnekandet organiserats från tankesmedjor till att allt mer ha tagits över av extremhögern.

– Debatten har blivit mer diffus efter 2018 och framåt. Det börjar handla mer om att klimatfrågorna blir en del av ett kulturkrig. Det pratas om att en djup stat ligger bakom det globala klimatarbetet och mycket mer sånt.

– Det kan ju tyckas lite konstigt att de här marknadsliberala tankesmedjorna, som drivit klimatförnekandet i stort, går hand i hand med högernationalistiska grupper. Rent ideologiskt ligger de ju långt ifrån varandra. Men de möts i praktiken kring det marknadsliberala motståndet till regleringar och skattesystem, även om de gör det utifrån skilda utgångspunkter. De högernationalistiska grupperna motsätter sig etablissemanget och överstatligheten och mellanstatliga organisationer som FN.

Flera rapporter visar också hur högerextrema partier runt om i Europa gjort klimatförnekandet central i sin propaganda. Det tyska högerextrema partiet Alternativ för Tyskland, AfD, ifrågasätter människans roll i den globala uppvärmningen.

Partiet har hakat på kampanjer mot vindkraft och har i sin egen propaganda utspel som ”ja till fossila bränslen och kärnkraft, nej till vindkraft”, rapporterar Deutsche Welle, som refererar till en ny forskningsrapport om högerpopulistiska partiers motstånd mot insatser för klimatet.

I rapporten från Institutet för demokrati och civilsamhälle, IDZ, konstateras även att AfD har identifierat partiet De gröna som huvudmotståndare.

– Deras slogans för ett miljövänligt och inkluderande samhälle är förkastligt för AfD och en ritning för Tysklands förfall, säger Christoph Richter från IDZ till Deutsche Welle

I rapporten Populist far right discursive-institutional tactics in European regional decarbonization, gjord av bland annat den norske forskaren Håvard Haarstad på Bergens universitet, granskas tre högerextrema partier i Estland, Tyskland och Polen och vilka metoder de använder för att förhindra eller fördröja klimatåtgärder på främst regional nivå.

I rapporten konstateras att studier visat att högerpopulistiska partier fyller en viktig funktion i att sprida klimatförnekande, men att det finns mindre forskning kring hur förnekandet påverkar konkreta åtgärder för att minska användningen av fossila bränslen i regioner med mycket kolkraft.

Rapporten visar att de granskade partierna använder tre viktiga sätt att agera: de gör klimatförändringar till politik, kopplar traditionella värderingar till sociala rörelser och motarbetar institutioner som stöder åtgärder för att minska användningen av kol.

Genom att politisera klimatfrågan skapar de splittring och förvirring i debatten, samtidigt som de ifrågasätter vetenskapliga fakta och underminerar förtroendet för klimatåtgärder. Deras koppling till traditionella värderingar och sociala rörelser gör det möjligt för dem att mobilisera stöd från olika grupper i samhället och framställa åtgärder för att minska kolanvändningen som en direkt attack mot identiteten och levnadssättet.

Genom att attackera och underminera institutioner som stöder åtgärder för att minska kolanvändningen, såsom miljöorganisationer och forskningsinstitutioner, försöker de förhindra genomförandet av effektiva åtgärder.

Studien visar också att partierna som granskats sprider desinformation om klimatförändringar, till exempel genom att hävda att utsläpp av koldioxid har positiva effekter och genom att förlöjliga klimatåtgärder som ineffektiva eller skadliga för den nationella suveräniteten och den kulturella identiteten.

Slutligen visade rapporten att populistiska högerpartier kan utnyttja regioner med mycket kolkraft och fossil industri för att stärka sin politiska makt och motarbeta nationella miljöåtgärder.

Genom att politisera och skapa konflikter kan de förhindra eller fördröja genomförandet av effektiva klimatåtgärder och bidra till att regionerna fastnar i system där användningen av fossila bränslen fortsätter att dominera.

För politiska aktörer som strävar efter att främja klimatarbetet är det viktigt att ta hänsyn till lokala utmaningar och att erbjuda stöd och resurser för att underlätta övergången till förnybara energikällor, skriver rapportförfattarna.

SD bromskloss i EU

Sverigedemokraterna har gjort sig till den ledande bromsklossen för miljöåtgärder i EU. Partiet är pådrivande i att stoppa den gröna given, ett åtgärdspaket där målet är att EU ska vara klimatneutralt år 2050. SD är också det parti i EU som röstat emot flest förslag i paketet.

Förra året reviderade Sverigedemokraterna sitt partiprogram och tog bort formuleringarna om stöd för förnybar energi.

Inför riksdagsvalet rekryterade Sverigedemokraterna Elsa Widding, som i konspirationistiska miljöer länge varit en profil som förnekar faran med global uppvärmning. Elsa Widding har också verkat i flera organisationer som sprider klimatörnekande. Hon profilerade Sverigedemokraternas motstånd mot vindkraft, partiets kärnkraftsiver och negligerande av den internationella klimatforskningen.

Widding lämnade senare Sverigedemokraterna efter att deltagit i antivaccinationssammanhang, och i dag är hon politisk vilde i riksdagen. Men Sverigedemokraternas miljöpolitiske talesperson Martin Kinnunen har drivit samma linje som Widding.

Martin Kinnunen går emot forskningen som visar på ödesdigra konsekvenser vid en global uppvärmning på över 2 grader och beskriver klimatdebatten som ”alarmistisk”.

I en intervju med Syre sa han:

– Jag tycker att vi ska ha en vettig syn på framtiden och vi går inte emot någon katastrof. Det är inget som tyder på det. De mest realistiska scenarierna från IPCC talar väl nu om att vi är på väg mot 2,5 grader och det är inget som tyder på att världen kommer att gå under för det. Det betyder inte att man inte ska försöka arbeta för att hålla utsläppen nere. Men många av de katastrofscenarion man läser i tidningen bygger på orealistiska scenarier, säger Martin Kinnunen.

En uppvärmning på 2,5 grader vore i själva verket en katastrof.

”Bortom två graders uppvärmning väntar ännu större effekter av klimatförändringarna. Vid en så kraftig temperaturökning sätter jorden själv igång processer som förvärrar uppvärmningen ännu mer, så kallade feedbackloops”, skriver Naturskyddsföreningen, som använder IPCC som källa. De konstaterar vidare:

”Ökade utsläpp av metan från tinande permafrost och havsbottnar samt minskat upptag av koldioxid i haven kan trigga igång en skenande växthuseffekt, bortom mänsklig kontroll. För tillfället är vi på väg mot en värld som är minst tre grader varmare.”

SD tog bort ”förnybart” ur principprogrammet

Kinnunen är också en ivrig motståndare till vindkraft. I Sverigedemokraternas principprogram har det tidigare funnits en ambition att ställa om svensk energipolitik med förnybart.

”Energieffektivisering ska prioriteras och satsningar på förnybara kraftkällor ska stödjas”, slog Sverigedemokraterna fast i sitt principprogram.

Partiet skulle också verka för att ”genom incitament i form av beskattning, subventioner och lagstiftning skapa förutsättningar för miljöfrämjande åtgärder”.

Dessa skrivningar ändrades. Formuleringen om att stödja förnybara kraftkällor försvinner helt. Även målet att skapa incitament för ”miljöfrämjande åtgärder” försvinner och ersätts med: ”Det är angeläget att värna det kommunala självbestämmandet och det är de lokala politikerna – och i förlängningen kommunernas invånare – som är bäst lämpade att fatta beslut i fråga om vindkraftsetableringar.”

– När SD la Elsa Widding högt på sin riksdagslista i förra valet så visar det att de inte tar klimatfrågan på allvar. EU-kandidaten Peter Lundgren, inför EU-valet, pratade om att det inte hade varit någon uppvärmning på 18 år. De kanske inser att det inte är hållbart att förneka klimatförändringarna fullständigt. Jag vet inte exakt vilka som håller med om vad i partiet, men Björn Söder har sagt att klimathotet bara är en bluff. Det finns hela tiden en underton av att de inte tar klimatfrågan på allvar. När man inkluderar Widding på listan är det ett tydligt tecken på att de inte tar frågan på allvar, säger Maths Nilsson.

Ett annat vanligt påstående i kampen mot den globala uppvärmningen och klimathotet är åtgärder för att minska utsläpp inte motiveras av forskning utan handlar om att följa dogmer i en modern religion.

Psykologiprofessorn Jordan Peterson, som blivit en fixstjärna i högerextrema och konservativa sammanhang, har börjat fokusera mer på klimatdebatten. På en konferens ordnat av hans nystartade kristna konservativa organisation ARC, höll debattören Michael Shellenberger ett föredrag där han beskrev miljörörelserna och forskningen som ett substitut för kristendom.

– Han menar att klimatfrågorna har ökat eftersom människor har förlorat sin kristna tro och att detta behöver ersättas med något annat. Även forskare ingår i detta nya prästerskap och är en del av kulturkriget enligt honom, säger Nilsson.

Han fortsätter:

– Det är tydligt att det finns en koppling mellan dem som förnekar klimatförändringar och högerextrema åsikter och ideologier, även om detta inte gäller för alla.