DEBATT. Kulturen och konstnärerna har svåra tider. I allt fler länder i världen är det fria ordet förenat med livsfara. Konstnärer stoppas, fängslas och dödas. Oersättliga konstverk attackeras och bombas sönder. 

Här i Sverige är vi tack och lov förskonade från detta. Men i tider av faktaresistens, trollfabriker och propagandakrig behöver vi också försvara och stärka yttrandefriheten och den konstnärliga friheten, inte minst genom folkbildningen och föreningslivet.

Så här års fastslår kommuner och regioner budget för kommande år. Kulturen utgör oftast en försvinnande liten del av den totala summan, men har blivit desto viktigare sedan vår SD-ledda regering börjat nedrusta kulturen. Särskilt hårt drabbad är folkbildningen och det fria kulturlivet runtom i landet. 

Region Stockholm har ett mycket aktivt och levande kulturliv, men också stora behov som inte täcks efter långa tider av underfinansiering. De främsta sponsorerna är konstnärerna själva, som betalar med sin ideella tid. 

Den styrande mittenkoalitionens (S, MP och C) budget förstärker kulturen med 5,5 procent, vilket ger möjlighet att täcka en del av de ökande kostnader som vårt kulturliv drabbas av, inte minst skenande hyror. Vi har som samarbetsparti varit med och förhandlat och röstat igenom denna budget. 

Men Vänsterpartiet vill mer. I vår egen alternativa budget satsar vi 30 miljoner kronor på ett kulturlyft som stärker kulturstödet, folkbildningen och kultur i vården. 

Högeroppositionen i regionen verkar däremot ha inlett en tävlan om vem som kan skära ner mest. Årets vinnare är inte otippat SD som vill minska kulturbudgeten på 619 miljoner med 131 miljoner, följt av KD med –100 miljoner och M med -80 miljoner. De senaste åren har deras neddragna miljoner blivit allt fler och de egna förslagen alltmer bisarra. 

Det är viktigt att studera vad oppositionen vill göra med kulturen och ta varning.

Moderaterna har under senaste åren drivit alltmer högerut och övergivit gamla ideal om vikten av kulturstöd från det allmänna. Nu handlar det mest om att lita till privata sponsorer, höja biljettpriser och helt låta digitaliseringen sköta distribution. På detta sätt behövs det ingen kulturpolitik. M vill också avskaffa satsningar på offentlig konst, minska antalet stödmottagare, stoppa många föreningsbidrag och minska stödet till folkbildningen.

SD strider vidare i sitt eget utropade ”kulturkrig” där det bara finns plats för en sorts kultur – nationalistisk, trångsynt och fördomsfull. SD anser bland annat att kulturen enbart är motiverad om den ”svenska majoritetskulturen” bejakas. De vill minska alla bidrag till fri kultur och folkbildning och dra in regionens stöd till Konserthuset. Och den offentliga konsten ska vara harmonisk, inte provocerande och förstås inte finansieras av det allmänna.

Vi gratulerar stockholmarna till att dessa partier inte styr vår region och bestämmer dess kulturpolitik, det skulle vara en tävlan mot avgrunden. Vi fortsätter att kämpa för kulturens viktiga roll för medborgarna i vår region. Kulturen är inte grädden på moset, det är jästen i brödet.