Miljörörelsen och vetenskapen har flera gånger varnat för hotande katastrofer som sedan aldrig kom. Därför att man lyssnade och kunde undvika dem. Nu tas de uteblivna katastroferna som bevis på att miljölarm är falsklarm – även när det gäller klimatet, skriver Bo Jonsson.
DEBATT. Vid ett antal tillfällen har forskare, miljöorganisationer och även politiker larmat, att vi är på väg mot katastrof, att vi bara har en kort tid för kraftfulla åtgärder. Ofta i tioårsperspektiv. Katastroferna, som sedan uteblivit, har tolkats som falska larm, typ ”vargen kommer”. Därför behöver vi inte bry oss om någon klimatkris. Den krisen är säkert även den en varg som inte kommer.
För drygt 60 år sedan publicerade författaren och marinbiologen Rachel Carson boken Tyst vår. En skarp varning för konsekvenserna av att fortsätta sprida högpotenta bekämpningsmedel som DDT – kanske det största hot mot biologisk mångfald världen skådat. Sakta men säkert förbjöds DDT; småfåglar och fladdermöss behövde svälta inte ihjäl, utan kunde fortsätta äta insekter, rovfåglarna återhämtade sig. Katastrofen uteblev.
Vi som är lite äldre minns hur bilindustrin kämpade för den blyade bensinen – det skulle närmast bli katastrof för bilindustrin om blyet försvann. Det enda som i stort sett hände var att avgassystemen inte behövde bytas vartannat år … Katastrofen uteblev.
Mera relevant i samband med blyförbudet var att blyhalterna hos ryggradsdjur, inklusive människan, via ackumulering var på väg mot nivåer direkt skadliga för nervsystemet. Framsynta politiker lyssnade på forskarvärlden. Katastrofen uteblev.
Freoner blev ett globalt problem, och ett allvarligt sådant. Användningen som köldmedium och som drivgas i sprayflaskor hade blivit världsomspännande. Det tog lång tid innan kemister upptäckte att de stabila freonerna sönderdelade ozonmolekyler högt uppe i atmosfären. Skyddet mot ultravioletta strålar tunnades ut. Tack vare FN och Montrealprotokollet kunde vetenskap och politik enas om att avveckla freonerna. Katastrofen uteblev.
Försurningen drabbade många länder, inte minst Sverige, hårt under 80-talet. Boven i dramat var fossila bränslen med hög svavelhalt. Många skogar, sjöar och vattendrag var hårt drabbade. Massiva kalkningsprojekt drogs igång, men viktigast var en närmast internationell satsning på effektiv rökgasrening för att sortera bort svavelföreningar. Katastrofen uteblev.
Hänger ni med i logiken? Eftersom larmet om DDT resulterade i att DDT förbjöds, blev det aldrig någon katastrof. Likadant med blyet, freonerna och försurningen. Och eftersom katastroferna uteblev så måste larmen varit falska. Alltså även larm om klimatet. Hänger ni med?
Uteblivna katastrofer är ett sällsynt dåligt skäl att strunta i nutida och framtida problem. I synnerhet om problemen är kända sedan gammalt. Oljebolag som Exxon och Shell var via egen forskning mycket medvetna om problematiken med koldioxid, men valde att tiga. Därutöver aktivt motarbeta klimatforskning världen över. Ett moraliskt brott mot mänskligheten.
Detsamma om de politiker, opinionsbildare och företagsledare som motarbetar den nödvändiga omställningen till en fossilfri värld. Brott mot mänskligheten. Punkt.
