Minsann! Flera partier avser att driva frågan om sänkt arbetstid. Daniel Helldén gjorde det till huvudnummer under sitt tal i Almedalen. Vänsterpartiet pratar om det. Och en något vid-sidan-varande socialdemokrat utreder för sitt partis räkning. 



Men! Var inte säkra på att det blir nåt för det. Magdalena Andersson är Excelarkens företrädare och lär ogilla tanken precis som tidigare sosseledare. De har för vana att låta något radikalt alibi driva frågan – men utan att ha en tanke på att genomföra sänkt arbetstid.



Se upp! LO anser det vara en ”förhandlingsfråga för arbetsmarknadens parter”. Vilket det inte alls bör vara. Lagar stiftas av politiker. Och arbetstidslagen är just en lag… Där siffran 40 i paragraf 5 bör ersättas med 30. Svårare än så är det inte. 



Snicksnack förekommer! Som att det är komplicerat, behöver utredas i åratal, kanske kan ta tretton år att genomföra. Om de politiker som vill sänka normalarbetstiden går på den finten så är det illa. För finten är till för att ingenting ska hända.

Gå inte på lobbyverksamheten från LO och Svenskt Näringsliv och en massa struntprat utklätt till akademisk och/eller byråkratisk ”seriositet”. De som lägger pannan i djupa veck och talar om ”svårigheter” gör det inte av seriositet utan som del i den manipulation som skall få tiden att gå så att politiker och partier som vill sänka normalarbetstiden tröttnar.

Till och med Miljöpartiet tröttnade och plötsligt 2011 meddelade språkröret Gustav Fridolin att frågan om sänkt arbetstid var ”otidsenlig”. Detta sagt i Aktuellt vilket fick SVT:s politiska kommentator Margit Silberstein att jämföra språkrörets uttalande med Maud Olofssons ledarstil när hon tvingade sitt parti att öppna upp för ny kärnkraft. 

Gör nu så här: Ändra arbetstidslagens §5 så att nuvarande 40 timmar ersätts med 30 timmar som varande normalarbetstid. Det enda som skett är att siffran 40 bytts ut mot 30.

Ett sådant byte över en natt skulle förstås få förödande effekter på många sätt. Det skulle uppstå arbetskraftsbrist. Utbildningsväsendet skulle inte vara anpassat. En del viktiga arbeten skulle inte bli utförda. Övertidsersättningarna skulle bli våldsamma. Så övergången måste regleras, vilket lätt kan ske inom ramen för arbetstidslagen som redan nu reglerar hur lagen skall fungera smidigt i verkligheten. Skriv in att övertid mellan 30 och 40 timmar under en övergångsperiod på sju år inte ska ge upphov till vare sig övertidstillägg eller tidskompensation om inte fack och arbetsgivare kommer överens om annat.

Vad skulle då vinnas på detta? Jo, normen för vad som betraktas som heltid skulle utan större konvulsioner förflyttas från 40 till 30 timmar. Och normen steg för steg bli till reell verklighet.

Ett av de mer fenomenala argumenten som ofta framförs mot sänkt arbetstid är att det skulle vara planekonomi att sänka till 30 timmar i veckan. Således uppfattas 40 timmar i veckan som marknadsekonomi. Vad skulle då 35 timmars normalarbetstid vara? Blandekonomi?