Vi lever i en förkrigstid, säger Sveriges nya överbefälhavare. Ändå försöker ingen förebygga krig – men folket och fackföreningarna kan göra det, skriver Lena Jarlöv, genom att använda det enda acceptabla vapnet, strejkvapnet.
DEBATT. Rapporter från Natos toppmöte i Washington bekräftar att västs ledare har blivit spritt språngande galna. Nu handlar det inte längre om risken för tredje världskrig, nu är det möjligheten som gäller. Inte tal om att försöka undvika det, bara om hur man ska förbereda sig. Inte ett ord om fred, bara vapenskrammel. Det största hotet för Natos ledargarnityr tycks vara de statschefer som dristar sig att tala med fienden, som för närvarande är Ryssland.
Redan före toppmötet konstaterade Sveriges nya överbefälhavare Michael Claesson att vi lever i en förkrigstid och sa att den påminner om tiden före andra världskriget (DN 8 juni 2024). Insikten om vad det betyder borde leda till intensiva ansträngningar att försöka förebygga det! Men nej, nu gäller det att rusta upp militären och förbereda sig för det planerade kriget.
Efter toppmötet trappas krigsretoriken upp ytterligare. Flera av Europas ledare säger helt öppet att ett världskrig nog står för dörren.
Rustningsindustrins blodiga international heter en liten skrift som Svenska freds gav ut 1930. Denna internationals manipulationer ledde till utbrottet av andra världskriget. I dag är den igång med mångdubbel kraft!
Flera opinionsundersökningar visar att folket inte vill ha krig, det är bara ledarna. ”Sätt dem i en bur och låt dem slåss” frestas man att ropa. Men då måste nya klokare ledare stå redo att ta över.
I länder där det finns amerikanska militärbaser eller där Nato agerar, som Australien, Filippinerna, Nya Zeeland, Sydkorea, Hawaii och Japan, håller fredsrörelsen på att samlas. De talar om fackföreningarnas nyckelroll för att få till stånd förhandlingar och fred. Strejkvapnet är det enda acceptabla vapnet. Om soldaterna vägrar slåss går det inte att kriga. Om piloterna vägrar flyga, hamnarbetarna slutar lasta och lossa, lastbilschaufförerna stänger av motorn, lokförarna stannar tågen, fabriksarbetarna sluta jobba, hela maskineriet slutar fungera – då går det inte att kriga. Till slut tvingas ledarna att förhandla, kompromissa och sluta fred.
Många människor känner sig uppgivna och maktlösa inför världsläget, men egentligen är det ju folket som har det starkaste, mest effektiva vapnet, strejkvapnet. Rustningsindustrins blodiga international skulle kunna besegras av Fackföreningarnas fredsinternational!
Säg inte att det inte går att göra något! Ett tredje världskrig kan och måste undvikas. Och vi kan inte förvänta oss att de förblindade krigsdårarna i EU, Nato, USA eller Sverige kommer att göra något, inte heller den socialdemokratiska partiledningen. Men fackföreningarna kan! Folket kan!
Sprid tanken! Sprid orden! Storstrejk för fred!
