Bakgrundskontroller stänger dörren för jobb

Det har blivit allt vanligare att företag vill göra bakgrundskontroller inför nyanställningar, och i det syftet använder sig av databaser som innehåller känsliga personuppgifter. Det gäller även för enkla så kallade ingångsjobb som lagerarbete. På detta har fackförbund reagerat och flera svenska regeringar har krävt in utredningar som alla slagit fast samma sak: Att lagen för arbetsgivare om att inhämta känsliga uppgifter om arbetssökande måste bli mer restriktiv. Men ingenting tycks hända och samtidigt upplever sig arbetssökande som fällts för sådant som bötesbrott utestängda från arbetsmarknaden.

Syre har varit i kontakt med en ung man som för fyra år sedan dömdes för ett ringa narkotikabrott. Han berättar att han under en kort period i sitt liv, i gymnasieåren, börjat ta droger och tabletter. En dag åkte han fast med några gram cannabis och dömdes 18 år gammal. I samband med händelsen förändrade han sitt liv, slutade helt med droger och påbörjade en behandling och fick som en del av det arbetsträna i en butik.

– Jag trivdes jättebra, tyvärr tog arbetsträningen slut, men jag fick bra referenser och såg ändå fram emot att gå vidare, säger han till Syre.

Arbetsmarknaden väntade och med en ny lägenhet såg den unge mannen fram emot att helt stå på egna ben. Men det skulle inte bli så enkelt.

– Jag har sökt så många jobb. Jag har kommit på intervjuer för vanliga lagerjobb, men så får jag frågan om jag är dömd och så tar det stopp och jag hör inget mer.

Syre kan inte med säkerhet veta att det är den händelsen, när polisen tog honom för cannabisrökning, som lett till att han fyra år senare har svårt att få jobb. Men en källa centralt placerad i en av Sveriges stora matvarukedjor säger till Syre att de vid rekrytering systematiskt gör en sökning på den arbetssökande på en av de många sajterna som byggt upp databaser med domar.

– Företaget vill undvika att anställa personer som kan bli rehabfall, säger källan, som vill vara anonym, och även hålla företaget i fråga anonymt för att kunna tala fritt.

– Det handlar inte bara om det här företaget. Det är så man gör och det är väldigt vanligt, säger källan.

Få svar på enkät

För att undersöka hur vanligt det egentligen är att personer som söker ingångsjobb, som inte kräver omfattande utbildning eller tidigare arbetslivserfarenhet och som ofta fungerar som ett första steg in på arbetsmarknaden, får sin bakgrund kollad, har Syre skickat ut en enkät till 20 av Sveriges stora arbetsgivare.

Det handlar om företag inom livsmedel, logistik, restaurang och bemanningsbranschen. Syftet med enkäten var att få en bättre förståelse för hur arbetsgivare hanterar bakgrundskontroller under rekryteringsprocessen och även undersöka om det finns en policy för bakgrundskontroller.

Företagen har haft flera veckor på sig att svara och även fått påminnelser via mejl, men få har återkopplat. Några företag har hänvisat till tidsbrist, andra har inte gett något svar alls. Det enda av de 20 företagen som velat svara på enkäten är hamburgerrestaurangen Max.

”Det blir ett väldigt kort svar då Max Burgers inte utför bakgrundskontroller när det gäller ingångsjobb.”

Samtidigt vittnar fackförbundet Handels om att bakgrundskontrollerna har blivit allt vanligare hos deras medlemmar.

– Detta är ett fenomen som ökar, men som vi inte ska acceptera. Det är en integritetsfråga och det finns heller inget lagstöd för arbetsgivare att göra bakgrundskontroller för anställning inom våra avtalsområden. Vi får allt oftare frågor från arbetsgivare som vill diskutera bakgrundskontroller, säger Cecilia Creutz, central ombudsman på Handels.

Hon säger vidare att det inte bara handlar om att arbetsgivare vill få göra bakgrundskontroller, utan även att de generellt vill ha mer kontroll på sina anställda.

– Förutom att vissa arbetsgivare vill göra bakgrundskontroller, som vi säger nej till om det inte finns ett lagligt stöd, vill företag också ofta kontrollera sina anställda genom metoder som alkohol- och drogtester eller kamerabevakning istället för att vara närvarande på arbetsplatsen och leda sina anställda på ett bra sätt, säger Cecilia Creutz.

Vad är problemet med att systematiskt göra bakgrundskontroller?

– Vi tycker inte att det är okej och det tycker inte Integritetsskyddsmyndigheten heller. Om någon har begått ett brott, avtjänat sitt straff och betalat sina böter ska de kunna gå vidare i arbetslivet. Om de fortfarande blir nekade jobb för att det finns en anteckning om deras brott i ett register, så hindrar det deras chans att komma vidare.

När är det okej att göra kontroller, tycker du?

– Om det handlar om högt uppsatta personer, som chefer eller ekonomiansvariga, kan det vara okej att kolla deras ekonomi, men inte annat som inte är relevant. Det finns också stöd för att göra kontroller vid anställningar som rör arbeten med barn och unga, till exempel, säger hon och fortsätter:

– Om arbetsgivare inte kommer överens med facket om bakgrundskontroller och inför dem kan de bli skadeståndsansvariga om det inte är i enlighet med reglerna.

Cecilia Creutz säger att fackförbunden upplever att det gått så långt att LO i sina gemensamma mål fram till 2028 skrivit in att de aktivt ska arbeta för att stärka löntagarnas personliga integritet. Även Unionen ställer liknande krav.

”LO-kollektivets medlemmar är i betydligt högre grad än tjänstemän utsatta för övervaknings- och kontrollåtgärder under anställningen”, skriver LO i måldokumentet Gemensamma långsiktiga mål för tre kongressperioder.

En gråzon i lagen

Evlin Palmé på Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) uppger till Syre att arbetsgivare inte per automatik får behandla känsliga uppgifter som till exempel rör hälsa, facklig tillhörighet eller uppgifter om lagöverträdelser.

”När det gäller behandling i samband med rekrytering innebär det att arbetsgivare inte får behandla fler uppgifter än vad som är nödvändigt för att bedöma om någon är lämplig för en viss tjänst. Utrymmet för att behandla fler uppgifter eller viss integritetskänslig information kan vara större vid tillsättningen av tjänster med stort ansvar, till exempel ekonomiskt ansvar, personalansvar eller säkerhetsansvar. Om det är tillåtet enligt dataskyddsförordningen att göra en bakgrundskontroll inför en anställning, och hur omfattande en sådan får vara, beror alltså på omständigheterna i det enskilda fallet.”

Användandet av privata söktjänster eller krav på utdrag ur belastningsregistret för att kontrollera arbetssökande tycks samtidigt vara i en laglig gråzon som myndigheten beskriver som utanför det ”lagreglerade området”.

Efter flera tidigare utredningar till regeringen som inte lett till åtgärder vill nu IMY att regeringen ska tillsätta ännu en utredning för att tydliggöra vad som gäller, och skriver vidare:

”IMY anser att bakgrundskontroller utanför det lagreglerade området medför en ökad risk för omotiverade kontroller, vilket bland annat kan leda till att personer som har avtjänat straff utestängs från arbetsmarknaden.”

Hur hittar då arbetsgivarna informationen om anställda och arbetssökande? I Sverige finns det en rad företag som samlar in offentliga handlingar med känsliga personuppgifter. 

Domstolar och andra myndigheter dammsugs på dokument som läggs upp i sökbara databaser.

Uppsjö av digitala register

Ett av de första företagen som väckte debatt i Sverige var Ratsit, som redan 2006 gjorde svenskarnas kreditupplysning tillgänglig och sökbar på sin sajt.

Med en enkel sökning blev det möjligt, av vilka skäl som helst, nyfikenhet eller annat motiv, att ta reda på sin grannes inkomster och eventuella skulder. Sedan dess har tjänsten utvecklats. I dag är tjänsten inte längre kostnadsfri och personer som man gör en kreditupplysning på meddelas också om att kreditupplysningen är gjord.

Men sedan Ratsit skapade samhällsdebatt i början av 2000-talet har antalet liknande tjänster exploderat och även börjat innefatta många fler uppgifter, till exempel domar. En del av företagen som arbetar med insamling av offentliga handlingar håller sina arkiv stängda för privatpersoner och riktar sig främst till journalister och forskare, medan andra marknadsför sig just till privatpersoner.

En enkel googlesökning på en person kan snabbt leda in till tjänster som samlar in domar, och med slogans som ”Din anonymitet vår prioritet” kan den som är intresserad få en förhandsvisning av någons eventuella brottshistorik, som inte närmare berättar vad det gäller utan formuleras som ”NN förekommer i en eller flera domar”. Först vid köp får man tillgång till samtliga domar och vilka brott det handlar om och ifall personen friats eller fällts.

”Verifieras verktyg är svenska domstolars och myndigheters offentliga handlingar i digital form. Dina sökningar och filtreringar görs i gränssnittet, och resultatet genereras till dig online i realtid”, skriver Verifiera.se på sin sajt.

Andra tjänster, som Verifiera.se, marknadsför sig till såväl privatpersoner som till företag och erbjuder abonnemang, och det är tjänster som dessa som ofta används av arbetsgivare.

De privata registren över Sveriges alla medborgare som förekommer i offentliga dokument möjliggörs av den svenska offentlighetsprincipen. Offentlighetsprincipen i Sverige är över 250 år gammal och en hörnpelare i den svenska demokratin och har som syfte att garantera insyn i offentliga verksamheter och möjliggöra en granskning av makten.

Det har dock innan den privata digitaliseringen av myndighetsdokument funnits en tröghet i systemet som gynnat den personliga integriteten. Offentliga handlingar som domar har endast kunnat hittas i den domstol som domen fälldes i. En färsk dom var också enklare att hitta än en gammal. Efter fem år går det inte längre att hitta en dom genom att enbart söka efter personerna i målet.

Detsamma gäller polisens belastningsregister. Mindre förseelser försvinner efter 5 år, medan allvarlig brottslighet försvinner efter 10 år. I regel är det inte heller möjligt för utomstående att genom polisen få tillgång till ett belastningsregister om en person.

Men tjänsterna som i dag samlar in myndighetsdokument gallrar aldrig några uppgifter. Verifiera.se marknadsför sig till exempel med att du ”får offentliga handlingar som sträcker sig tillbaka till 2008 och framåt utan begränsning beträffande instans, sak eller måltyp” och ”I snart 10 år har våra tjänster underlättat vardagen för forskare, journalister, författare, poddare, företag och privatpersoner”.

När EU:s dataskyddsförordning, GDPR, trädde i kraft 2018, infördes strängare regler för hur personuppgifter får hanteras, men det finns ett enkelt sätt för sajter att ändå upprätthålla och publicera stora databaser med känsliga personuppgifter: utgivningsbeviset.

Ett utgivningsbevis fungerar som en garanti för att en webbplats omfattas av de båda grundlagarna Yttrandefrihetsgrundlagen och Tryckfrihetsförordningen. Med ett utgivningsbevis får sajten ett särskilt skydd för sitt innehåll och behöver inte följa vissa delar av GDPR. Det har hittills bedömts som lagligt att samla in och publicera information från domstolar och andra myndigheter, även om materialet innehåller känsliga personuppgifter.

Forskaren Joakim Nergelius, expert på konstitutionell rätt och förhållandet mellan EU-rätt och nationell rätt vid Örebro universitet, förklarar samtidigt att reglerna kring privata databaser har blivit mer oklara sedan införandet av GDPR. Trots Sveriges starka grundlagar om yttrandefrihet råder det juridiska gråzoner kring vad som är tillåtet, menar han.

– Till att börja med gör den svenska lagstiftningen det ganska enkelt att få tag på och sprida offentliga uppgifter. Sverige skiljer sig från många andra länder eftersom det är så lätt att komma åt information. Sajter kan sammanställa information från domstolshandlingar och lägga ut på nätet om de har utgivarbevis, säger Nergelius, och fortsätter:

– Men frågan är ändå om EU:s dataskyddsregler väger tyngre än Sveriges yttrandefrihetslagstiftning på det här området. Det är en väldigt komplicerad juridisk fråga.

Joakim Nergelius pekar på högsta förvaltningsdomstolens beslut mot Verifiera som innebar att de inte får sälja känsliga personuppgifter. Fallet som prövades var uppgifter om att en man fått psykiatrisk tvångsvård och Verifiera hänvisade till sitt utgivarbevis och menade att de bedrev journalistisk verksamhet. Högsta förvaltningsdomstolen slog dock fast att det inte kan anses utgöra journalistik att låta arbetsgivare söka på känsliga uppgifter.

Joakim Nergelius tycker dock inte att problemet är den svenska offentlighetsprincipen, utan att problemet är att det är för lätt att få ett utgivningsbevis.

– Här är det alltså så att offentlighetsprincipen och starkt skydd för utgivare samverkar med teknisk utveckling. Det är troligtvis lite för lätt att få utgivningsbevis både för söktjänster och andra hemsidor och sedan åtnjuta grundlagsskydd. När det väl är på plats måste det dock respekteras, säger han.

Statliga utredningar föreslår ändringar

Samtidigt har utredning efter utredning de senaste årtiondena lämnats till regeringen med förslag om att begränsa slentrianmässiga bakgrundskontroller.

Nyligen presenterades en utredning för regeringen om att se över skyddet för söktjänster som offentliggör personuppgifter. Enligt utredningen handlar tjänster som visar personuppgifter, som adresser och telefonnummer, inte om nyhetsförmedling eller politik, vilket är det som grundlagarna är tänkta att skydda. Istället publiceras offentliga uppgifter på ett sätt som kan skada människorsintegritet.

I utredningen föreslås att söktjänster ska ha ett undantag från grundlagsskyddet så att de skulle falla under GDPR. Utredningen har tre förslag på hur undantaget kan göras: Det första förslaget innebär att GDPR ska gälla för tjänster som gör det möjligt att söka och sammanställa personuppgifter, om det finns en risk för intrång i människors integritet.

Det andra förslaget innebär att man bedömer risken för integritetsintrång utifrån hur personuppgifterna offentliggörs, och att man inför nya regler för vad som räknas som integritetsintrång. Det tredje förslaget skulle gälla alla tjänster som inte använder uppgifterna för journalistiska eller akademiska syften.

Utredningen rekommenderar att det andra förslaget genomförs, alltså en bedömning kring hur uppgifterna offentliggörs, eftersom de menar att det är mer begränsat och riktar sig mot de tjänster som är mest problematiska. Men utredningen som presenterades är inte den första. 

Redan 2014 föreslog en utredning att utdrag ur belastningsregistret skulle förbjudas för yrken där lagen inte kräver registerutdrag, till exempel jobb med barn. Tidningen Arbetet, som rapporterade om utredningen, konstaterade att ingenting hände sedan den lämnats till regeringen. Även 2018 presenterades en utredning, med ungefär samma förslag, men med några fler undantag.

I en granskning från 2021 har tidningen Arbetet också kunnat visa att 1 av 10 jobbannonser på Arbetsförmedlingen innehöll ordet belastningsregister eller bakgrundskontroll. 2006 innehöll knappt 1 annons av 100 de orden.

Samtidigt har beställningar hos polisen på utdrag från belastningsregistret ökat explosionsartat. Fackförbundet Unionen rapporterar om över en fördubbling av begärda utdrag från polisens belastningsregister sedan 2010, då 155 000 begärdes ut. 2022 var siffran över 306 000. Det är alltså mer än en fördubbling. 

Vad den kraftiga ökningen beror på är inte klarlagt i forskningen. Kriminologen Jerzy Sarnecki säger till Syre att han inte sett någon forskning kring det.

– Jag har inte sett någon sådan forskning. Men man behöver inte hänvisa till forskning för att konstatera att möjligheterna att återanpassa sig till samhället har blivit mycket sämre än de tidigare varit, säger Sarnecki.

Sarnecki menar att utvecklingen på arbetsmarknaden följer samma mönster som samhället. En hårdare och mer oresonlig syn på människor som någon gång har dömts. Han ser också det som en förklaring till att regeringens egna utredningar inte leder någonstans.

– Den hårda inställningen till straff och den oförlåtande synen på människor som har gjort fel har blivit alltmer etablerad. Det du tar upp är bara en del av en större trend där vi ser hårdare straff och minskad rättssäkerhet. I detta klimat blir det politiskt svårt att diskutera och belysa dessa frågor.

– Detta har pågått under en lång tid. Jag skulle säga att det började redan när jag började arbeta i branschen på 1970-talet. Men den mest märkbara förändringen har skett under de senaste tio åren. Det finns flera faktorer som samverkar här. Vi har en kraftig ökning av gängbrott, inklusive skjutningar och sprängningar, vilket har skapat incitament för politiker att agera. Samtidigt har brottsligheten i Sverige faktiskt minskat överlag, särskilt när det gäller stölder och andra mindre brott, säger han.

Stängs ute från arbetsmarknaden

Enligt Sarnecki leder en utvidgning av bakgrundskontroller till diskriminering, med för samhället förödande följder.

– När människor stängs ute, särskilt från mindre kvalificerade jobb, riskerar de till slut att inte ha något annat val än att återvända till brottslighet.

Att samhällsdiskussionen hårdnat kring brott och straff har även fått arbetsgivare att inta en tuffare attityd.

– Kommersiell verksamhet handlar om att tjäna pengar, och företag strävar efter att göra detta så smidigt och med så få problem som möjligt. Jag vill dock tillägga att arbetsgivare har ett socialt ansvar utöver sin huvuduppgift. Samtidigt är det viktigt att betona att ansvaret inte bara ligger på de privata företagen; samhället i stort måste också ta ansvar. Diskriminering av människor utan giltig anledning får inte tolereras, säger Sarnecki.

Konsekvenserna av att stängas ute från arbetsmarknaden är särskilt stora i ett individualiserat land som Sverige, menar Sarnecki.

– Det enda sättet du har i princip för att bli en del av det här samhället är genom arbete. Många andra länder har olika sociala nät, så att säga, som ändå gör det möjligt att känna sig som en medborgare. I Sverige resonerar vi i termer av att medborgare ska arbeta. Om man inte arbetar, utesluts man från samhället.

Hur kan man då komma åt problemet?

– Vi måste förbjuda den här typen av bakgrundskontroller för jobb som inte kräver det.