Redan när paraplyorganisationen European Pesticide Action Network (PAN Europe) startade sin undersökning kring PFAS-ämnet TFA (Trifluorättiksyra) fanns det farhågor. Hur vanligt förekommande är ämnet egentligen i våra vatten? Och vilka hälsorisker skulle det kunna innebära?

Den första frågan visade sig ha ett alarmerande svar. Halterna av TFA är 100 till 1000 gånger högre än övriga PFAS-ämnen. I de ytvattensprover som togs i tio EU-länder visste det sig att 98 procent av alla PFAS-ämnen som hittades var just TFA. I 79 procent av fallen så överskreds också det föreslagna gränsvärde som EU satt upp för den totala mängden PFAS (men som inte alla medlemsländer ställt sig bakom) i EU:s dricksvattensdirektiv: 500 nanogram per liter. 

Ett av testställena var svenska Mälaren. Där uppmättes halten TFA till 650 nanogram per liter. I länder runt om i Europa är halten ännu högre, med floderna Elbe och Seine i topp (3300 resp. knappt 3000 nanogram per liter). 

”Mest beständiga ämne som människan tillverkat”

Att just TFA är det vanligaste ämnet som återfinns är kanske inte underligt, med tanke på att många PFAS-ämnen bryts ner till just detta ämne. Men problemet är att där verkar det ta stopp. 

– Även om kunskapsläget kring toxicitet är oklart så har ingen nedbrytning av TFA observerats. Enligt min åsikt är det det mest beständiga ämne som människan har tillverkat, säger Pauline Cervan, toxikolog och projektledare för studien, under en presskonferens. 

Med andra ord kommer halterna av evighetsämnet i våra vatten bara fortsätta att öka, tills vi gör något åt det. Och de reningsprocesser som används för vårt dricksvatten i dag tar inte bort TFA. 

Det är i dag inte riktigt känt om TFA utgör ett hot mot människors hälsa. Överlag har väldigt få studier gjorts. Tidiga studier från industrin tydde på att dessa korta molekyler var ofarliga, men det har kommit att ifrågasättas på sistone. Bland annat hänvisar den nya rapporten till en studie som visat på missbildningar hos kaniners ungar, något som väckt farhågor om att ämnet kanske inte är säkert. 

Därför vill rapportförfattarna nu se att man agerar på EU-nivå. Vissa PFAS-ämnen har redan förbjudits i EU, men det är långt ifrån tillräckligt, enligt många. Bland annat har svenska Kemikalieinspektionen och myndigheter i fyra andra medlemsländer lagt fram ett lagförslag på att all tillverkning av PFAS-ämnen bör förbjudas, ett förbud av hela ämnesgruppen. Men det finns ett växande motstånd mot detta i EU-parlamentet, konstaterar rapportförfattarna. 

Stor del från bekämpningsmedel

En stor del av källorna till TFA är enligt rapporten så kallade PFAS-bekämpningsmedel. Bara i Sverige såldes mer än 57 ton av denna typ av bekämpningsmedel under år 2022. 

– Det bidrar till att omkring 20 ton TFA troligen sprutas ut på våra marker varje år. Det tycker vi är galet, upprörande. Det borde snarast förbjudas, säger Cecilia Hedfors, sakkunnig om miljögifter på Naturskyddsföreningen, under presskonferensen. 

Andra källor till TFA är bland annat vissa ämnen som ersatt freoner i köldmedel, vissa läkemedel, samt utsläpp vid tillverkning av andra PFAS-ämnen. När det gäller köldmedel är det svårt att beräkna hur mycket som läcker ut till omgivningen. Men här skulle lösningen kunna vara nära till hands. 

– Det finns alternativ för köldmedel redan nu. Det skulle vara jättelätt att bara fasa ut, säger Cecilia Hedfors. 

Men det krävs mycket mer. 

– Försiktighetsprincipen har inte tillämpats i Europa. Vi måste agera nu och använda alla lagstiftande medel vi kan: förbjuda PFAS-bekämpningsmedel, klassa TFA som prioriterat ämne i vattendirektivet och se till att det finns övervakningsskyldigheter och gränser för TFA, säger Pauline Cervan.