FN:s fattigdoms­expert om basinkomst: ”Vi måste ha mycket mer fantasi”

Det sprakar i telefonen och hörs en massa röster, som mitt i en folksamling. Olivier De Schutter, FN:s specialrapportör för extrem fattigdom och mänskliga rättigheter, är på språng när Syre når honom.

– Det tar bara några minuter att gå över ett område där det är många människor och trångt. Jag är strax i Nationernas palats i Geneve, säger han.

Plötsligt dämpas ljudet runt honom.

– Här borde det vara okej.

Palatset han talar om är FN:s högkvarter i Europa, organisationens näst viktigaste efter FN:s högkvarter i New York, och en av Olivier De Schutters arbetsplatser i världen. Förutom att arbeta där, göra besök i olika länder och ta emot klagomål från enskilda, presenterar han varje år rapporter till FN:s råd för mänskliga rättigheter.

I flera av dessa har idén om universell basinkomst lyfts fram under de senaste åren. Fokus i rapporten från i höstas är människors psykiska hälsa, och att den kan förbättras bland annat med hjälp av en universell basinkomst.

Med stöd i forskning visar han att ekonomiska kriser och ekonomisk stress orsakar ångest och depression. I stället för att hela tiden sträva efter ökad tillväxt, vilket skapar utbrändhet enligt honom, vill han se att samhället bygger på omsorg om människor.

– En basinkomst sänder ut det symboliska budskapet att alla människor är del av samma gemenskap och att solidaritet är det viktigaste i samhället, säger han.

Ovillkorade pengar

En grundläggande princip bakom idén om basinkomst eller medborgarlön är att du ska få pengarna utan att behöva uppfylla en massa kriterier. Du slipper exempelvis bevisa att du saknar inkomst eller söker jobb, något som annars är vanligt för att beviljas ekonomiskt stöd i dag. Orsaken till att basinkomst har den principen är att dagens ekonomiska trygghetssystem ofta är underutnyttjade.

– Det är inte ovanligt att de som behöver stödet allra mest inte kan få det eftersom de inte kan bevisa sin inkomst, då de inte har den dokumentation som krävs, säger Olivier De Schutter.

Därför ser han framför sig en universell basinkomst, där samma summa pengar delas ut till alla utan att personernas behov undersöks. Även de rikaste skulle då få basinkomst, men det betyder inte att de skulle tjäna på den. Över en viss inkomst skulle du inte få behålla basinkomsten i fickan, utan behöva betala igen samma summa pengar – eller mer –  i form av inkomstskatt. 

För honom är det helt självklart att en universell basinkomst måste åtföljas av en skattereform där rika betalar in mer i skattesystemet än de fattiga. Annars skulle det bli en ”tillbakagång” där basinkomsten orsakar ökade inkomstklyftor, vilket bekräftas i studier. 

– Så det är därför vi inte kan tänka på universell basinkomst utan också tänka på mer progressiv beskattning, säger Olivier de Shutter.

En del som förespråkar basinkomst anser att den bör finansieras genom att skära ned i andra delar av välfärdsstaten. Men en sådan ”högerversion” av basinkomst är Olivier De Schutter tydligt emot. I stället tänker han sig att välfärdsstaterna behåller sina nuvarande trygghetssystem men dessutom inför en basinkomst.

– Det som vore bra med en basinkomst är om den läggs till som ett verktyg till de andra verktyg som välfärdsstaten redan har, säger Olivier De Schutter.

FN:s fackorgan för arbetslivs- och sysselsättningsfrågor ILO varnade i en rapport från 2018 för att en basinkomst kanske skulle kunna sänka folks lägstalöner, ifall arbete bara skulle bli ett sätt att få lite extrainkomst. Det skulle kunna leda till en uppsjö av lågbetalda gig-jobb, särskilt om basinkomsten är lägre än vad som behövs för att överleva och om den skulle ersätta exempelvis försörjningsstödet, anser andra.

Oron för sänkta lägstalöner delar även Olivier De Schutter.

– Jag tror att vi måste vara på vår vakt så att den universella basinkomsten inte blir en nyliberal version av avdrag för arbetsgivarna.

Stor utgift

Men en basinkomst skulle bli en stor utgift för staten. I samma rapport räknade ILO på vad staten skulle behöva lägga på en universell basinkomst. Om alla barn och vuxna får en basinkomst på samma belopp som fattigdomsgränsen skulle det innebära att 20–30 procent av ländernas bruttonationalprodukt, BNP, behövde gå till basinkomsten, enligt ILO:s beräkningar.

– Den siffran, jag medger det, är astronomisk, säger Olivier De Schutter. 

Samtidigt betonar han att i ingen av hans rapporter står det att universell basinkomst skulle införas över en natt. Snarare handlar det om att ta till sig vissa av principerna bakom idén om basinkomst.

– När vi talar om ovillkorlig basinkomst, är det verkligen yttersta änden av ett spektrum av hur ekonomiska stöd kan vara utformade. Problemet med välfärdsstaten som den är i dag är att stöden har blivit allt mer villkorade, med krav på att rapportera om du söker jobb, vad du köper och så vidare. Och det får människor att bli stressade, det skapar ångest och leder till en sorts ekonomisk osäkerhet, som gör att människor inte kan planera framåt. Så min enda uppmaning till regeringar är att de bör studera resultaten från sociala förmåner som är mindre villkorade och därmed skapar bättre psykisk hälsa för individer.

Han ser också framför sig att om en basinkomst skulle införas, så skulle det kunna ske stegvis. I FN-rapporten från oktober 2021 föreslår han att enbart unga skulle få en basinkomst, som ett av flera sätt att bryta den onda cirkeln av fattigdom. Där föreslås en basinkomst som delas ut till unga från gymnasieåldern upp till 25 års ålder, för att alla barn ska ges mer lika möjligheter och rättigheter att skapa sin egen framtid.

”Inget barn ska straffas för att det föds i fattigdom”, står det i rapporten, som poängterar att barnfattigdomen är en kränkning av mänskliga rättigheter. 

Dyrt med barnfattigdom

Barnfattigdomen kostar också samhället mycket pengar, nämligen över 1 miljard dollar årligen i USA (motsvarande över 107 miljarder kronor) eller 5,4 procent av landets BNP, enligt rapporten. Då är förlusten av ekonomisk produktivitet inräknad, liksom ökade kostnader för ohälsa, brottslighet, barnhemlöshet och misshandel. 

”Att investera i barn, å andra sidan, ger avsevärd avkastning: för varje dollar som spenderas på att minska barnfattigdomen skulle sju dollar sparas” står det i rapporten. 

Och att just satsa på en ovillkorad basinkomst för barn skulle vara bättre för barnens psykiska hälsa, enligt rapporten från i höstas. I den tas upp en studie från Malawi där flickor som fick basinkomst jämfördes med flickor vars ersättning var kopplad till deras skolnärvaro. Flickorna med basinkomst mådde bättre. 

”Det kan bli en alltför tung börda att axla och skada hennes psykiska hälsa när överföringarna blir en viktig inkomstkälla för hela familjen och hänger på [den stödmottagande skolflickans handlingar]”, konstaterar forskarna, enligt rapporten.

Mindre lönearbete?

Så det finns vinster att göra på basinkomst. Samtidigt anser många att en basinkomst skulle leda till mindre fokus på lönearbete i samhället, där människor kanske hellre skulle ta hand om sina barn och gamla släktingar, ägna sig åt kultur eller fritidsaktiviteter än att jobba heltid. 

Det i sin tur, varnar andra för, skulle leda till lägre tillväxt, vilket skulle leda till att människor betalar mindre skatt, vilket i sin tur skulle innebära mindre pengar till staten att finansiera bland annat basinkomsten med.

Olivier De Schutter anser dock att staten kan ha andra källor till skatt än just från arbete. Exempelvis skulle han vilja se mycket mer beskattning av förmögenhet och fast egendom.

Överlag vänder han sig emot idén om att tillväxt skulle behövas för att finansiera välfärden eller bekämpa fattigdom. 

– Jag tror att vi måste vara mycket mer nyanserade när vi talar om ekonomisk tillväxt. Det är inget gott i sig.

I dag ökar tillväxten främst genom att framställa varor och investeringar som är bra för de rika – och som driver på klimatkrisen och utrotar växter och djur, står det i rapporten Eradicating poverty beyond growth som publicerades i somras. Det är ohållbart i längden eftersom resurserna på jorden är begränsade. Dessutom har tillväxten också stannat av i de rikare delarna av världen och leder inte längre till att de fattigaste där får det bättre. I stället skjuts de ut i osäkra arbetsförhållanden med ökad psykisk stress i takt med att ägarna jagar ännu mer vinst, anser Olivier De Schutter. 

Han ser framför sig en annan typ av ekonomi än dagens – en ekonomi som eftersträvar välmående och håller sig inom planetens gränser. Olivier De Schutter vill att de offentliga utgifterna enbart ska gå till socialt och ekologiskt hållbar produktion, samt till hushåll med låg ekonomi för att de ska kunna uppnå en okej levnadsstandard och därmed mänskliga rättigheter. 

Han anser att det är ”fullt möjligt” att gå från sökandet efter maximal vinst till en ekonomi för mänskliga rättigheter. En sådan ekonomi är dessutom ”nödvändig” för att hålla sig inom planetens gränser, skriver han.

Men vissa människor säger att tillväxt behövs för att kunna behålla välfärdsstaten. Du håller inte med om det?

– Nej, det gör jag inte. Det är så ekonomin skötts hittills, men jag tror inte att det är en absolut nödvändighet. Jag tror att vi måste ha mycket mer fantasi.

Olivier De Schutter säger att han inte bryr sig om ifall BNP rör sig upp eller ner. 

– Vad som spelar roll är innehållet i vad som växer och innehållet i vad som minskar. Jag vill, till exempel, ha mer förnybar energi och mer elektrifiering av transportsektorn. Jag vill ha mer investeringar i socialt boende. Och så vill jag ha mycket mindre privatbilism och mindre fossila bränslen.

– Det är okej om det finns viss tillväxt i ekonomin. Det är också okej om det inte finns någon tillväxt. Det beror helt på vem som vinner och vem som förlorar och vad effekterna blir på välbefinnande och ojämlikhet.