Att mjölkkor ska få beta på sommaren är en fråga om djurskydd, inte djurrätt. Kor räknas nämligen inte som personer enligt lagen och har därmed inga rättigheter. En syl i vädret undersöker begreppen.
Har du läst Ur en kos dagbok av Beppe Wolgers och Olof Landström? Eller sett filmen? Det handlar om en ko som står i ladugården och idisslar, sover, tittar lite på Majros och Örsvart i båsen intill, sover lite till, idisslar och drömmer sig bort. I drömmen lämnar hon ladugården, jag undrar om hon inte flyger ut genom ladugårdsfönstret helt enkelt, far ut i världen, hittar en liten god sopp på en äng, blir en hyllad popstjärna … Till slut får hon tala i FN och skapa fred på jorden.
Så enkelt kan det få lov att vara i en historia för små barn. Men det är en annan sak som verkar udda, även bortsett från huvudpersonens flygkunnighet. Hon, Majros och Örsvart är mjölkkor och som jag minns det är det sommar, men ändå står de där i den mörka ladugården.
De instängda korna
Boken kom ut 1985, när det som sedan kom att kallas betesrätten ännu inte fanns. Det pågick en debatt om lantbruksdjurens situation, och Astrid Lindgren skrev artiklar i Expressen. Om djuren kunde ordna en tribunal, skrev hon, skulle det stiga ”en blodsjämmer ut över landet, en jämmer som spräckte fönsterrutorna på Slakteriförbundets lokaler och rentav trumhinnorna på hela svenska folket”.
Hon ville inte bara att mjölkkorna skulle få beta på somrarna, hon ville ha ”en ändring av hela det vanvettiga systemet”. Djurhållningen skulle vara småskalig och djurvänlig. När det hela utmynnade i en djurskyddslag 1988 skrev New York Times att svenska jordbruksdjur hade fått ”a new bill of rights”. Washington Post skrev att Astrid Lindgren med sin ”Pippi power” hade befriat djuren.
Själv var hon besviken. När hon fick höra att den nya djurskyddslagen kallades ”lex Lindgren” skrev hon: ”Är det meningen att jag ska vara smickrad över att få denna i sitt nuvarande skick menlösa lag uppkallad efter mej?”
Det var ju så mycket mer än de instängda korna – men nu är alltså även betesrätten på väg att avskaffas. Som inte är någon rätt utan en skyldighet för bönderna att släppa ut korna. Kor kan nämligen inte ha rättigheter eftersom de inte är personer.
”Andligt likställd”
Men vänta nu, vadå, inte personer? Ja, slår man upp ordet person i en ordbok är huvudregeln att det är en människa. Enligt den historiska ordboken SAOB kan det också vara en gudom eller djävul, ”som tänkes ss. andligt likställd med l. överlägsen människan”. Eller ”personifierade djur l. ting som uppträder i en berättelse eller ett skådespel.”
Som Beppe Wolgers drömmande ko, som inte bara är en person utan till och med huvudperson. Hon tillskrivs egenskaper som har ansetts mänskliga. Som att kunna drömma, till exempel – annars skulle det inte bli någon historia.
Numera vet vi att kor kan drömma, eller i varje fall att däggdjurs, fåglars, reptilers och bläckfiskars hjärnor under en viss del av sömnen beter sig likadant som mänskliga hjärnor gör när de drömmer. Och vad gör annars en sovande hund när tassarna ”springer” på kudden?
Vi vet överhuvudtaget mer om djuren än vi gjorde när begreppet person formades till vad det är i dag. Vi vet att vi inte är så olika, vi vet att vi själva är djur – av en art som har tagit makten över hela planeten och alla de andra arterna. Den enda anledningen till att djur per definition inte är personer är att vi inte har gett dem den rollen.
Ordet person kommer från latinska persona, som ursprungligen var en ansiktsmask för skådespelare. I överförd bemärkelse kom det också att användas om en roll, en rollfigur, en personlighet, en människa.
Inga ägodelar
Inom juridiken är person ”en mänsklig eller icke-mänsklig juridisk person som behandlas som en person för juridiska ändamål.” Att det inte behöver vara en människa betyder dock inte att det kan vara till exempel en ko. Däremot kan det vara ett företag eller någon annan organisation, som kan stämma, bli stämd, äga egendom och ingå avtal, med mera.
I ett juridiskt sammanhang kan alltså en förening eller ett aktiebolag, men inte ett djur, vara en person. Det där är inte oföränderligt. Man skulle kunna bestämma att bara fysiska personer ska räknas som personer. Man kan också bestämma att till exempel en flod ska räknas som en person, och därmed ha vissa rättigheter.
Personskap för ickemänskliga individer, Pimi, är en förening som verkar för att djur ska räknas som personer, närmare bestämt rättssubjekt. Grundläggande, säger föreningens grundare Johan Löfgren, är att de ska ha rätten att inte vara ägodelar och rättslösa ting. ”Skadar man dem ska det svida.”
Djurskydd och djurrätt
Astrid Lindgrens artiklar i Expressen 1985 handlade om djurskydd, inte om djurrätt. Korna och hönorna skulle fortfarande ägas av bönder och användas, slaktas och ätas av människor. Men de skulle ha det bra, de skulle i varje fall inte lida.
Djurens rätt skriver på sin hemsida att de aldrig kan acceptera ”att man ser på djuren som varor, som ting för människor att utnyttja för egna intressen. Målet är ”en värld där djur respekteras som kännande individer med rätt till sina egna liv”.
Samtidigt är det fortfarande vi människor som bestämmer vilka vi ska räkna som personer och vilka rättigheter de ska ha. Så hur man än vänder sig har man svansen bak.