Ett dokument som har över 20 år på nacken kan till stor del förklara varför flera insektssamhällen drastiskt minskat i antal de senaste årtiondena. Det menar den Brysselbaserade miljöorganisationen Pesticide Action Network som syftar på riktlinjer för hur riskbedömningar ska utföras när det kommer till arter som inte är målet för olika bekämpningsmedel – men som påverkas vid besprutningar. Martin Dermine, generaldirektör för PAN, tar neonikotinoider som exempel, en typ av växtskyddsmedel, där flera förbjudits då de konstaterats bidra till bidöden. Med starkare vägledningar skulle det ha kunnat ha undvikits, enligt Dermine.

– De här vägledningarna har inte stoppat ett enda bekämpningsmedel från att nå EU:s marknad.

I somras fick Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) i uppdrag att uppdatera vägledningen för ”icke målarter leddjur”, där bland annat fjärilar, skalbaggar och spindlar ingår. Men Martin Dermine befarar att det istället för att förbättras kommer att bli än sämre för insekterna.

– Efsa har delegerat det förberedande arbetet till en grupp av forskare som arbetar för laboratorium som finansieras direkt från kemiindustrin, vilket inte borde vara tillåtet. Det finns många akademiska experter som inte arbetar med bekämpningsmedelsindustrin, och de bör konsulteras i första hand för att fråga dem hur man bättre kan skydda insekter från bekämpningsmedel, säger han.

Upp till 100 procent kan tillåtas dö

Organisationen har tagit del av korrespondens mellan den expertgrupp som ska ta fram underlaget till riktlinjerna och Efsa. Enligt PAN och den rapport som organisationen släpper i dag framgår det bland annat att expertgruppen vill behålla de delar som varit till störst nackdel för insekterna. Så som att lokala samhällen av insekterna tillåts slås ut från 50 procent till 100 procent, så länge de bedöms kunna återvända till fältet inom ett år. Något som bygger på skakiga antaganden, enligt Martin Dermine. 

– Det räcker med att den som ansöker hävdar att insekterna kan flyga dit men de gör ingen skillnad mellan om bekämpningen sker i närheten av ett naturreservat eller en ekologisk öken av intensivt jordbruk, säger han.

Martin Dermine är också kritisk mot att riskbedömningarna endast tittar på hur dödligt ett ämne är, inte om det till exempel orsakar beteendeförändringar. Men också att de utgår från ett fåtal arter och inte tar hänsyn till när olika ämnen samverkar eller att ett fält ofta besprutas flera gånger under ett år.

– Ett potatisfält kan bekämpas trettio gånger under ett år, det kan vara likadant med en äppelodling.

Kan få stora följdeffekter

Utifrån vad PAN tagit del av i korrespondensen mellan Efsa och forskargruppen, samt baserat på en workshop i oktober där delar av arbetet presenterades, befarar Martin Dermine att vägledningen kan komma att försvagas ytterligare. Bland annat då expertgruppen, enligt PAN, vill att alla växtätande insekter, så som gräshoppor, bör berövas skydd, utifrån påståendet att de skulle göra ekosystemet en ”otjänst”. Men också att redan degraderad mark ska ses som referenspunkt för god miljöstatus, samt byta ut fälttester mot datamodeller. Om det landar så som PAN befarar skulle det få stora följdeffekter, enligt Martin Dermine. 

– Fåglar och fladdermöss äter insekter som i sin tur är reglerande i ekosystemet, de spelar också en viktig roll för människor, för det är inte bara bin som är pollinatörer, många insekter säkerställer också att växter blir pollinerade och en större diversitet innebär högre fruktproduktion med högre kvalitet. 

Hur skulle ni vilja att riktlinjerna landar? 

– Vi behöver riktlinjer som använder sig av de känsligaste arterna och tar hänsyn till det faktum att det i värsta fall inte finns någon möjlig återhämtning. Man behöver också ta hänsyn till att ett bekämpningsmedel inte bara dödar insekter, utan att det också finns vetenskapliga bevis i litteraturen som visar att de kan ha en inverkan på arternas beteende, att de minskar arternas reproduktion eller förändrar deras födobeteende och så vidare. Vi behöver helt ändra tillvägagångssättet, så att alla de olika aspekterna av toxiciteten tas med i beräkningen.

Efsa tillbakavisar kritiken

En talesperson från Efsa bemöter kritiken med att myndigheten ”noggrant bedömer alla experters intressen i enlighet med vår oberoendepolicy, som är erkänd som en av de strängaste av alla offentliga organ i Europa.”

– Om vi upptäcker en intressekonflikt under våra kontroller vidtar vi strikta åtgärder för att utesluta experten från allt relaterat vetenskapligt arbete.

Efsa anser inte att någon sådan intressekonflikt finns hos någon av medlemmarna i den grupp som ska lämna underlag till de nya riktlinjerna, en grupp som Efsa beskriver som balanserad, ”även om vi är medvetna om att vissa icke-statliga organisationer som PAN Europe kan ha en annan uppfattning”. Efsa understryker också att arbetet befinner sig i ett tidigt skede.

– Vi är i början av en process som kommer att omfatta bredare samråd och som kommer att ta flera år, och det är för tidigt att förutse innehållet i detalj. Vi kommer att offentliggöra vår arbetsplan i januari 2025. Som ett första steg för att utforma detta arbete hölls en workshop i Bryssel i oktober 2024, där representanter från alla intressenter bjöds in att delta, inklusive PAN Europe.

Efsa understryker också att det slutligen är EU:s medlemsländer och EU:kommissionen som tar beslutar om vilket skydd växter och djur ska ha, genom att sätta specifika skyddsmål, som sedan översätts i mål som används för riskbedömningar.

Artikeln har uppdaterats 10:45 med kommentar från Efsa.