En gammal skog intill en liten sjö en dryg kilometer från Torneälv kalhöggs under hösten. Samma dag som markägaren skickade in sin avverkningsanmälan, fick han ett automatiskt svar från Skogsstyrelsen med information om att åtgärden ligger nära eller inom ett Natura 2000-område, vilket kan kräva tillstånd från länsstyrelsen.

”En ansökan om tillstånd ska göras redan när det finns en risk för en betydande påverkan,” skriver Skogsstyrelsen i sitt meddelande, där myndigheten också informerar om att den som påbörjar en avverkning utan att ha sökt tillstånd, ”kan dömas till böter eller fängelse i högst två år”.

Sjön där avverkningen planerades är en del av det stora Natura 2000-området Torne- och Kalix älvsystem, som är en del av det nätverk av områden som ska säkerställa den långsiktiga överlevnaden av Europas mest värdefulla och hotade naturtyper. I den bevarandeplan av området som länsstyrelsen beslutat om, pekas skogsbruk ut som ett hot, då det kan grumla vatten och bidra till läckage av skadliga ämnen. På grund av en låg andel naturreservat inom Natura 2000-reservatet finns ”ett stort behov av att tillräcklig hänsyn tas vi skogsbruk”.

”Varje enskild sjö, bäck, å och älvsträcka utgör en värdefull komponent för att upprätthålla områdets totala biologiska mångfald och naturlighet”, enligt bevarandeplanen.

Ingen markägare ansökte om tillstånd

En tillståndsansökan kan resultera i att markägaren inte kan avverka – eller att länsstyrelsen sätter villkor, så som krav på skyddszoner. Men skogen höggs ned utan att någon tillståndsansökan skickades in. Marie Persson, ordförande för Övertorneå Naturskyddsförening, som varit vid sjön Onkijärvi för att ta del av hur avverkningen gått till, säger att träd upp till fem meter från sjökanten avverkades.

– De har visat mest hänsyn uppe vid grillplatsen, där såg det bättre ut men ju längre söderut man kom blev det mindre och på en plats stegade jag upp till fem meter, säger hon.

Markägaren var inte ensam om att inte ansöka om tillstånd. Länsstyrelsen i Norrbotten fick inte in någon Natura 2000-ansökan under hela 2023, visar Syres undersökning. Ändå skickade Skogsstyrelsen ut över 670 meddelanden med varningar om att det kunde finnas en risk för betydande påverkan i samband med planerade avverkningar.

Emma Tillberg, chef för Skogsstyrelsens distrikt Norra Norrbotten, säger att meddelanden skickas ut när planerade avverkningar ligger inom eller intill ett Natura 2000-klassat område. Men att det inte behöver innebära något lagbrott om det ändå skett en avverkning utan tillstånd. Skogsägaren kan ta en sådan hänsyn, att det inte ”riskerar någon betydande påverkan”.

– I de fall man behöver ta sig över ett vattendrag kan man ju behöva bygga tillfälliga broar. Sedan handlar det också om hur man lämnar sina skyddszoner mot vattendrag.

Syre: Vad är en tillräcklig skyddszon?

– Det går inte att säga att fem meter är tillräckligt eller att det behövs 30 meter utan det beror på alltifrån vad det är för typ av vattendrag och till hur skogen intill är.

Inga råd att få från myndigheterna

Men hur avverkningar kan anpassas utan att det riskerar en ”betydande påverkan” kan i vissa fall vara svårt att få klarhet i, informerar Skogsstyrelsen i sina meddelanden till markägarna. Fram till hösten 2021 skrev Skogsstyrelsen så kallade Natura 2000-råd, som klargjorde hur skogsägare kunde anpassa en planerad avverkning med exempelvis kantzoner för att inte tillståndsplikten skulle inträda. Men den förebyggande tillsynen upphörde hösten 2021.

– Vår analys av domar och rättsutveckling har varit att vi inte får göra den förhandsprövningen på Skogsstyrelsen utan att det är länsstyrelsen som är den myndighet som ska pröva det, säger Emma Tillberg.

Men inte heller Länsstyrelsen i Norrbotten kan ge några råd, uppger myndigheten. Av handlingar Syre tagit del av framgår att man ändå gett skogsägare råd i vissa fall – och i vissa fall inte. Sveaskog frågade i februari om en kantzon på 20 meter var tillräcklig i samband med avverkning vid en Natura 2000-skyddad bäck. Men fick då svaret att det skulle krävas 30 meter, medan en stor privat markägare några månader senare fick svaret att: ”Skogsstyrelsen är tillsynsmyndighet för skogsbruksåtgärder som kan påverka ett Natura 2000-område och du måste därför vända dig till dem”.

Men råd kan alltså, inte heller Skogsstyrelsen ge. Karin Spansk på länsstyrelsen säger att det ”förmodligen inte är så lätt för markägaren”.

– Men det finns konsulter som är duktiga på sånt, så det går ju att anlita hjälp.

De olika budskapen under året förklarar hon med att de efter att Skogsstyrelsen slutade ge Natura 2000-råd, hamnade i en gråzon. Men att de landat i att inte heller länsstyrelsen kan ge råd.

– Vi blev nog lite förvirrade först när vi skulle hantera det där men läser man i miljötillsynsförordningen, är det klart skrivet att det är Skogsstyrelsen som har tillsynsansvaret för skogsbruk som kan påverka ett Natura 2000-område, medan vi har det för andra verksamheter. Däremot är det Länsstyrelsens ansvar att informera om, och pröva, de ansökningar om Natura 2000-tillstånd som kommer in till oss.

Sällsynt med förelägganden

I sällsynta fall kan Skogsstyrelsen skriva förelägganden, där markägaren måste söka ett Natura 2000-tillstånd om ett skogsområde ska avverkas. Men förelägganden sker bara när myndigheten bedömer att det inte bara finns en ”risk” utan en ”uppenbar risk”, för betydande påverkan, enligt Emma Tillberg. I fjol skrev Skogsstyrelsens distrikt i Norrbotten endast fem sådana beslut.

– Det sker bara när det är absolut uppenbart att det skulle innebära förbjuden påverkan på Natura 2000, då ska vi inte vara passiva, säger Emma Tillberg.

Så hur vet Skogsstyrelsen om skogsägare lämnar tillräcklig hänsyn och inte försämrar miljön? Emma Tillberg säger att myndigheten ska följa upp förelägganden. Men att de hundratals meddelanden Skogsstyrelsen skickar ut, inte följs upp på ärendenivå.

– Men om vi får in signaler kan vi göra det (om att avverkningen inte gått rätt till reds anm), säger Emma Tillberg.

Syre: Vad vet ni då om hur stor hänsyn skogsägare tar i och nära Natura 2000-områden, där ni inte tagit beslut om föreläggande?

– Vi har ju vår hänsynsuppföljning som vi gör. Det handlar om att följa upp målbilden, att man tar en god miljöhänsyn i skogsbruket. Där finns statistik kopplat till skyddszoner. Annars så skulle jag säga att det är lite begränsat vad vi har för statistisk bild av hur läget är.

Enligt hänsynsuppföljningen lämnas ingen skyddszon i en tredjedel av strandlinjen, kan inte det motivera en mer noggrann uppföljning?

– Absolut, sådana resultat kan ju tala för att man behöver lägga mer resurser för att följa upp sådana saker. Nu håller vi på att jobba fram tillsynsplanen för 2024, då får vi ju se vad vi kan och vad vi bör prioritera det här året.

Syre: Skulle ni ha resurser för det?

– Jag ska väl egentligen inte föregå processen men det är väl ganska tydligt att vi inte har resurser att göra alla uppföljningar och all tillsyn som vi pekar på att vi har behov av i tillsynsplanen. Artskydd tar väldigt mycket resurser utav Skogsstyrelsen.

Huvudansvaret för Natura 2000 ligger på länsstyrelserna. Så hur ser Länsstyrelsen i Norrbotten på att ingen markägare ansökt om tillstånd för en avverkning inom eller nära ett Natura 2000 område under 2023?

– Det kan man tycka är lite märkligt men det kan ju vara så att folk struntar i den där avverkningen helt enkelt och då behöver de inte skicka in någon ansökan, så enkelt kan det vara, säger Karin Spansk, handläggare på Länsstyrelsen i Norrbotten.

Syre: Det rör sig om över 670 ärenden där Skogsstyrelsen skickat ut information om Natura 2000, inför en planerad avverkning. Är det rimligt att tro att det inte skett någon avverkning?

– Det som inte kommer in, det känner vi ju inte till och det är Skogsstyrelsen som har tillsynen.

Syre: Kan ni garantera att det inte sker någon försämring på grund av skogsbruket?

– Nej, det kan inte vi garantera och det är ju det som är lite speciellt med Natura 2000-områden, vi har tillsynsansvaret för andra verksamheter men inte för skogsbruk, utan det är Skogsstyrelsen. Och hur de lägger upp sin tillsyn, det är ingenting som vi kan lägga oss i.

”Körskador får inte förekomma”

När Marie Persson från Naturskyddsföreningen besökte avverkningen vid grillplatsen intill den lilla sjön Onkijärvi, upptäckte hon också att skog tagits ned på andra sidan sjön, utan att det avverkningsanmälts. Efter kontakt med Skogsstyrelsen förstod hon att det kunde vara en fråga om en gallring, då avverkningar på mindre än 0,5 hektar kan tas ned utan att det nödvändigtvis är anmälningspliktigt. Spåren från skogsmaskinerna hade satt djupa spår i den fuktiga marken intill sjön. Enligt Marie Persson, kanske 15-25 meter, men på sina håll så nära som 6-7 meter. Samtidigt står det i bevarandeplanen för Torne- och Kalix älvsystem, att ”körskador inte får förekomma i närheten av vattendragen”.

– Regler är väl tänkt till att följas? Någonstans tänker jag ju att man har de här reglerna för att konsekvenserna kan bli stora för natur och djurliv, säger Marie Persson, som anmälde ärendet till Skogsstyrelsen i november.

Skogsstyrelsen har ännu inte tittat på ärendet, uppger Emma Tillberg.

Avverkning hotar Natura 2000-bäck

Den 6 december kom ytterligare en avverkningsanmälan vid sjön Onkijärvi – den här gången gällde det ett skogsområde som ligger mellan sjön och Torneälv, intill en Natura 2000-skyddad bäck som rinner mot älven. Likt den avverkningsanmälan som lämnades in i början av hösten, fick markägaren ett automatiskt meddelande med information om Natura 2000. Syre har tagit del av den aktuella avverkningsanmälan som berör en skogsklädd våtmark enligt Skogsstyrelsens kartor. Någon skyddszon är inte planerad.

– Jag tror att det är en sån där bäck som rinner under mossorna till en början och sen utmynnar i en liten bäck, den är Natura 2000 klassad, säger Marie Persson, som besökte skogen och också fann två fridlysta fåglar och två rödlistade arter trots det tjocka snötäcket.

Den 20 december begärde hon att Skogsstyrelsen skulle ta beslut om ett tillfälligt avverkningsförbud.

Myndigheten har normalt sex veckor på sig att fatta ett beslut, därefter kan markägaren avverka om den inte fått något förbud att göra det. Men inget hände i ärendet. Med två dagar kvar till tidsfristen löpte ut hörde Naturskyddsföreningen i Övertorneå av sig igen. Men fick inte något besked.

– Om de är överbelamrade med arbetsuppgifter så måste ju de i så fall kunna säga till skogsägarna att vi ligger efter med handläggningen. Ni får inte ta ner skogen förrän vi är klara. Det tänker jag hade varit ett rimligt alternativ, säger Marie Persson som då valde att överklaga ”icke-beslutet” till mark- och miljööverdomstolen.

”Höga naturvärden kan försvinna”

Dagen efter, med en dag kvar innan tidsfristen på sex veckor löpt ut, meddelade Skogsstyrelsen markägaren att det inkommit synpunkter som myndigheten behövde ta ställning till. Men fattade inget beslut om tillfälligt avverkningsstopp, som Naturskyddsföreningen Övertorneå önskat.

– Eftersom handläggningen pågår och vi har kontakt med markägaren i det här fallet, så förutsätter vi ju att avverkningen inte påbörjas, säger Emma Tillberg.

Hur kommer det sig att det var först efter att Naturskyddsföreningen hört av sig som ni började en dialog med markägaren om vilken hänsyn han ska ta?

– Varför vi inte har hunnit ta kontakt med markägaren innan synpunkterna från Naturskyddsföreningen kom in, det kan jag inte svara på. Men det har legat för handläggning.

Marie Persson är kritisk och befarar att skogen, kommer att tas ned.

– Höga naturvärden kan försvinna och så är det väldigt nära Torneälven, jag tycker det är märkligt.

Överklagandet till mark- och miljödomstolen avvisades, då tidsfristen på sex veckor inte löpt ut när anmälan lämnades in och Skogsstyrelsen inte fattat något beslut i ärendet, som var under handläggning när föreningen överklagade.