Startsida - Nyheter

Radar · Miljö

Gifter i sjö riskerar röras upp när pumpkraftverk planeras

Dammen i sjön Storjuktan sedd från östra stranden.

Vattenfall har planer på att återställa ett tidigare pumpkraftverk i Västerbottens län. Det skulle kunna fungera som ett enormt batteri motsvarande 300 000 elbilar. Men utbyggnadsplanerna kritiseras för miljörisker, då det tidigare dumpats närmare 1 miljon ton gruvavfall i en av sjöarna som ska användas. 

I december meddelade Vattenfall att man tänker gå vidare med att göra om Juktans kraftstation i Sorsele kommun till ett pumpkraftverk. Kraftverket byggdes som ett pumpkraftverk redan 1978, men gjordes om till ett vanligt vattenkraftverk 1996. 

Efter att ha gjort en förstudie som visat på att en ombyggnation kan vara lönsam vill Vattenfall nu återställa det till ett pumpkraftverk igen. En förprojektering är inledd och 2027 beräknar företaget kunna ta ett slutgiltigt beslut om investering, om förutsättningarna fortsätter att vara desamma och man får de tillstånd som krävs.  

Fakta: Pumpkraftverk

Ett pumpkraftverk består av två eller fler sjöar som ligger på olika höjd. Sjöarna är förbundna med stora vattenledningar.

När det produceras mycket el i elnätet (från sol och vind som varierar över tid) och det får ett lågt elpris som resultat så pumpas vatten upp från den lågt liggande sjön till den övre sjön. 

Vid de tillfällen när det produceras mindre el och elpriset blir högre så kan vattnet släppas på från den övre sjön och neråt. Då produceras el precis som i ett vanligt vattenkraftverk.

Juktans pumpkraftverk skulle enligt Vattenfalls planer få en turbineffekt på 315 Megawatt och bli Sveriges största pumpkraftverk. 

Källa: Vattenfall

Men det finns ett problem. I en av sjöarna som ingår i kraftstationens system, Blaiksjön, så ligger det en miljon ton gruvavfall. Det dumpades där efter att företaget Scanmining, som bland annat brutit zink i en gruva i närheten, gick i konkurs 2007. 

Enligt en utredning som genomfördes på uppdrag av Statens geologiska undersökning, SGU, finns ett lager med anrikningssand på botten som är upp till 72 centimeter tjockt, liksom ett zinkhaltig hydroxidslam.

Roger Hamberg, statsgeolog vid SGU, säger till Svt Västerbotten att en återuppbyggnad av pumpkraftverket skulle kunna innebära att giftiga ämnen rörs upp igen.

– Det skulle ju kunna vara så att det bildas jättemycket surt lakvatten som innehåller ganska mycket metaller. Det här gillar ju inte fisk och inte andra levande kreatur heller, säger han. 

Vattenfall tänker sig en lösning där de flyttar på anrikningssanden till en djupare del av sjön, så att den oavsett vattennivå alltid befinner sig under vatten. Detta då mark- och miljödomstolen tidigare bedömt att sanden inte utgör någon fara så länge den förblir vattentäckt.

Men Roger Hamberg menar att situationen vid Blaiksjön inte är vanlig. 

– Att man på något sätt först dumpar sanden och sedan flyttar på den, det gör man ju inte. 

Att sanden skulle kunna röras upp i samband med att vatten pumpas till och från sjön är inget som Vattenfall ser som en risk.

– Vi har gjort nogranna studier över vattenhastigheterna i sjön, så vi vet ju vilka vattenhastigheter som finns på olika delar av sjön när vi pumpar vattnet upp och ner ur sjön. Därför kommer vi flytta anrikningssanden till de delar av sjön, eller de djupare delar av sjön, där vattnet står stilla, säger Mats Hägglund, projektledare på Vattenfall, till Svt.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV