– Det är inte ett bra avtal. Det är en väldigt låg ambition, inte bara om man tittar på utifrån vad som behövs för klimatomställningen, utan också om man ser på det strikt utifrån vad som fanns på dagordningen, säger Mathias Fridahl om avtalet som förhandlades fram under COP29 i Baku. 

En del i avtalet som kan vara positiv, men som måste utvärderas längre fram, är den internationella handeln med utsläppsrätter, det vill säga artikel 6 i Parisavtalet, där bland annat Sverige nu utannonserat två nya avtal, med Nepal och Zambia.

– På det här området finns det nu tillräckligt mycket regler på plats för att skapa krediter.

Uppstyrda regler

Det finns också förutsättningar för att detta regelverk ska kunna bli bättre än det föregående systemet, under Kyoto-samarbetet mellan år 2008 och 2020. 

– Många av de projekten var väldigt dåliga, där rika länder köpte sig fria från ansvar. Men nu har man styrt upp reglerna. Och eftersom alla länder numera har planer för utsläppsminskningar så har de fattigare länderna mindre incitament att sälja ”billiga” åtgärder, säger Mathias Fridahl.

Reglerna ska också se till att motverka så kallad dubbelräkning, och systemet ska så småningom också hyvla bort en viss del av transaktionerna, så att ambitionsnivån hela tiden höjs. 

– Det är ett ett verktyg som är värt att testa. Vi är i ett sådant läge att vi behöver testa alla verktyg, säger Fridahl.

Luddiga formuleringar

Den stora stridsfrågan handlade detta år om klimatfinansieringen till de fattigare länderna. Till sist kom man överens om att den ska uppgå till 300 miljarder dollar ”till år 2035”. Men här finns många luddiga begrepp. Tanken är att finansieringen ska gå från nuvarande 100 miljarder per år för att sedan uppgå till 300 miljarder senast år 2035, med en ambition att successivt höja siffran till 1300 miljarder. Men var nivån kommer att ligga på under åren däremellan, 2026-2034, är otydligt. 

– Jag tror att många förväntar sig att man successivt höjer ambitionen under den tiden, men det är otydligt skrivet. Det skapar inte direkt tillit i processen att det går att tolka på många olika sätt. 

Samtidigt kommer man under det kommande året och fram till nästa års möte i Belem i Brasilien att diskutera hur man kan skala upp ambitionen till år 2035. 

Men det finns också en otydlighet kring vilka som ska vara med och bidra med pengar. Det kan handla om statlig finansiering, likaväl som multilaterala eller privata investeringar. Det är inte heller tydligt hur mycket som förväntas vara i form av bistånd eller i form av lån. 

– Det är just nu en väldigt generös tolkning av vad klimatfinansiering är, och det lär man fortsätta att bråka om, säger Mathias Fridahl.

Utsläppsminskningar

När det gäller de viktiga frågorna om att höja ambitionen i utsläppsminskningar hände det inte mycket under årets möte. Förra årets framsteg i Dubai, där man bland annat fick till formuleringar om att fasa ut användningen av fossila bränslen och att tredubbla den förnybara energin fram till år 2030, fick ingen efterföljare.

– Det hade varit bra om man kunnat fånga upp detta i Baku och konstaterat att nu vet vi vart vi ska, nu gör vi allvar av det här beslutet. Det fanns på dagordningen, men kom inte i mål. 

En förklaring till det är Saudiarabien och andra oljestater som motarbetade det hela, kanske stärkta av Donald Trumps vinst i valet i USA. Det faktum att ordförandeskapet hamnade på Azerbajdzjan, lite grann i sista stund och som en sista utväg efter att Ryssland blockerat möjligheten att hålla det i nästan alla andra östeuropeiska länder (utom Armenien), kan också ha bidragit till det svaga utfallet i år. 

COP30 i Brasilien

Förutsättningarna ser dock något bättre ut för nästa års klimatmöte, COP30 i Belem i Brasilien. 

– Brasilien visste om att de skulle hålla i COP30 redan ett år innan Azerbajdzjan kandiderade för COP29. Så de har haft mer förberedelsetid och bättre möjligheter. Och de vill hålla konferensen, det är en viktig skillnad. 

Att lägga mötet i Belem i Amazonasområdet har också ett viktigt symbolvärde, menar han.

– Brasilien har sedan länge också gjort sig kända för att vara brobyggare. De har försökt att hitta sätt att lösa konflikter, säger Mathias Fridahl och ger som exempel den mekanism som utvecklades av Brasilien och USA till att bli handelssystemet i artikel 6. 

Svårt hålla nästa deadline

Fokus inför nästa år blir att se till att alla länder lämnar in nya så kallade NDC:er, med mer ambitiösa planer på utsläppsminskningar. Deadline för det är redan den 10 februari nästa år.

– Här blir det svårt för EU att hinna med. Man har ett nytt parlament, en ny kommission och behöver inleda en process där man kommer överens om inriktningen för klimatmålen till år 2040. Det målet är viktigt för att kunna säga något om år 2035 och det blir svårt att hinna med till februari.

Eftersom Sverige följer åtagandena inom inom EU:s klimatmål så gäller samma sak för Sverige.

– Min gissning är ändå att de kommer att försöka bli klara till september, innan man går igenom alla NDC:er och gör en sammanställning.