Den första april blir cannabis lagligt i Tyskland – på vissa villkor. Den tyska radiostationen Deutschlandfunk kallar det som då inträder för en lightversion av legalisering. Det kommer att bli tillåtet att odla tre cannabisplantor själv, och den som är medlem i en registrerad cannabisförening kommer att få köpa en viss mängd per månad.

Tanken är, säger hälsominister Karl Lauterbach, att användarna ska leva mindre farligt och att den olagliga försäljningen ska minska – med två tredjedelar, hoppas regeringen.

Steffen Geyer leder en paraplyorganisation för cannabisföreningarna, och han ser det som en motsvarighet till Berlinmurens fall. Men han tvivlar på att legaliseringen kommer att minska den svarta marknaden med två tredjedelar eftersom reglerna blir så strikta.

Många vill inte odla själva eller gå med i en förening, säger han till Dagens nyheter. Dessutom måste föreningarna registrera hur mycket var och en konsumerar, och vem som får tillgång till de registren är ännu oklart.

– I Tyskland har vi haft väldigt obehagliga erfarenheter av den här typen av register. Vad händer om högerpopulisterna tar makten nästa år? Vem vet vad de gör med ett register över cannabiskonsumenter?

Flera länder i Europa håller på att liberalisera sin politik när det gäller cannabis. Företrädare för tre av länderna, Tyskland, Nederländerna och Malta, berättar om sina erfarenheter i ett webbinarium från EU:s narkotikamyndighet EMCDDA. Ländernas tillvägagångssätt är ganska olika, men det finns också något som förenar. 

Nederländerna, som började liberalisera på 70-talet, vill ha ett smidigare system och bättre möjligheter att konkurrera ut den svarta marknaden. Maltas modell har likheter med den tyska, men det är mindre byråkratiskt, med fokus på det småskaliga, ideella och ickekommersiella.

Leonid McKay, chef för Maltas myndighet för ansvarsfullt cannabisbruk, berättar (utan att ordvitsa) att initiativet till legalisering kom från ”en mycket levande gräsrotsrörelse bland användare”. Liksom i Tyskland är tanken att den olagliga cannabismarknaden ska bli ointressant – och man vill inte se någon vinstdrivande marknad heller.

Malta har kommit längre i legaliseringsprocessen än Tyskland. Sedan två år är det tillåtet att odla upp till fyra cannabisplantor, men inte att sälja skörden eller bjuda minderåriga. I februari drog de första odlingsföreningarna igång – på ett visst avstånd från skolor och andra platser där ungdomar samlas.

Det som framför allt slår mig är sakligheten och den självklara omtanken som ligger som en underström genom hela webbinariet. Människor ska kunna leva som de vill utan onödiga problem med hälsa eller kriminalitet. Från myndigheternas håll vill man begränsa cannabisanvändandet, betona att det inte är något för barn och undvika drogturism. Men det är ingen som tar till auktoritära övertoner. Ingen skäller på ”partyknarkare”, ingen talar om att genomsöka skolor med narkotikahundar eller godtyckligt ställa upp förortsbor mot en vägg och visitera dem. Det handlar om att varsamt börja släppa en kontroll som blivit så hård att den skadar både individer och samhälle.

I en värld som driver i en oroväckande auktoritär riktning är det här en liten motström åt andra hållet. Jag önskar att Sverige kunde vara en del av den, men nej. Tidöregeringen må vända uppochner på det mesta, men narkotikapolitiken är intakt, och jag tror inte att det beror på annat än att den ger så goda förutsättningar för repression.