Efter att det gick sämre än väntat för Sverigedemokraterna i EU-valet har Jimmie Åkesson nu valt att satsa stort på skolfrågan. I en debattartikel i Aftonbladet, publicerad på första dagen i Almedalsveckan, skriver Åkesson att skolan drabbats hårt av invandringen. Nu vill alltså Sverigedemokraterna göra skolan till ett slagfält för sin inskränkta, strömlinjeformade assimileringspolitik.
“Den naiva och direkt farliga uppfattningen att all världens problem försvinner bara för att världen flyttar till Sverige, har allt för länge präglat den svenska migrationspolitiken”, skriver Åkesson. Det är ett argumentatoriskt misstag. För är det inte just hans parti som hela tiden säger att all världens problem försvinner, bara vi skickar hem alla som inte anses vara svenska nog? Argumenten är desamma, det enda som skiljer dem åt är vilken sida av den svenska gränsen människor som inte anses svenska nog ska befinna sig. Kärnan är en förenklad världsbild där problem löses genom att antingen släppa in alla, eller stänga ute alla. Åkesson anklagar alltså sina motståndare för att använda samma typ av argument som han själv använder för att styrka sin politik.
Den förenklade världsbilden härjar fritt i SD:s politik. Problem löses enkelt om vi bara antingen assimilerar de som flyr till Sverige undan krig och kris, ser till att de avsäger sig sitt arv, sin kultur och sin historia, eller låser inne (eller ute) dem. Människor är inte så simpla som Åkesson & Co verkar tro, och politiska lösningar är heller inte så enkla som de framställs. “Svenskhet” och “svenska värderingar” är inte så enkelt att definiera som högern vill ge sken av, och deras åsikter vilar i grund och botten på ett avståndstagande från demokratin. För i en demokrati är mångfald är en styrka. Det är en mångfald av åsikter, upplevelser och erfarenheter som gör att saker som yttrandefrihet (som är grundlagsskyddad i Sverige) kan existera över huvud taget. I det samhälle som SD drömmer om är allt strömlinjeformat efter deras idé om vad det innebär att vara svensk. Det är inte ett demokratiskt samhälle. Det är ett skört och otryggt samhälle, där det är viktigare att vara svensk än att vara fri.
Men just den där drömmen är SD så himla bra på att förmedla. Och just det tycks många andra partier missa. SD bedriver en politik som har en riktning mot något, inte bara bort från. De säljer in en berättelse om vilket Sverige de vill se till sina väljare. Jag kan inte annat än att hålla med Åkesson när han skriver att “vi behöver prata om det Sverige som vi vill bygga och börja ta steg i den riktningen”. För det är precis det vi behöver. Vi behöver drömma om det samhälle vi vill ha, och agera på de drömmarna. Det är skrämmande att övriga partier låter SD vara bäst i klassen på att sprida sin samhällsvision. Var finns de partier och politiker som drömmer om ett samhälle där gränser inte är centralt? Där mångfald ses som en styrka? Där människors liv och erfarenheter får utrymme, där vi välkomnar och lyssnar på varandra och värnar mänskligt värde och mänskliga rättigheter? Vi behöver fler som utmanar SD:s drömmar. Fler som lär av deras metod, men gör den människovänlig.
Sommarväder!
Var femte ung man vill flytta på grund av oro för våld och kriminalitet.
