Jag sitter på Nätverkets konferens ”En kraftsamling för orten” i Folkets Husby där upp emot hundra förortsengagerade från hela landet har samlats. Stämningen är förväntansfull, och dofterna från Yalla Rinkebys veganska mat sprider sig i rummet. Växtrikets förmåga att vara halal och kosher by default gör att det blir enkelt att förena kulturer och religioner.

Den våta filten som ligger över hela rummet har en outtalad utgångspunkt, det behövs motstånd mot den auktoritära och rasistiska samtiden vi lever i. För första gången på länge känns det hoppfullt eftersom att alla frågor – från miljö och integration till mänskliga rättigheter – är en del av samma kamp. 

Jag, som Östbergabo, funderar ofta över hur man kan ena Sveriges invandrartäta förorter med Omställningsrörelsen. De tankarna är orsaken till att jag föreläser om klimaträttvisa för orten och låginkomsttagare. För att prata om de konkreta förslagen för att förbättra livet för invånarna i dessa områden som kommer att försämras i och med en klimatkris som kommer att skapa mer rasism och segregation on crack. Jag samtalar med en ung man från Järva som betonar behovet av att se förorten ur ett nytt perspektiv, och något slår mig när han pratar om föreningslivet i Järva. Varför?

Järva är Sveriges föreningstätaste område. Tänk om allt vi hört om Husby, Rinkeby, Tensta och Akalla är fel.

Järvaområdet är inte bara en plats präglad av ekonomisk ojämlikhet och sociala utmaningar. Det är också en plats där föreningslivet blomstrar. Trots en medellön på 17 440 kronor arbetar människor ideellt för att förbättra sin gemenskap och sitt samhälle. De är förebilder för hela Sverige, inte bara förorterna. Stockholms priviligerade norrortskommuner, med alla förutsättningar i världen, har inte ens det här engagemanget.

Trots ojämlikhet i inkomst och folkhälsa så kryllar Järva av föreningar i högre grad än andra delar av landet. Folk jobbar gratis, helt ideellt trots en nettolön på 14 lax. Alla partier förutom två tävlar i dag om hårdhänt politik och ser Järva som lata och passiva när de egentligen är mobiliserade och vill ha ett bättre samhälle.

Återigen, Allt vi lärt oss om Järva är fel. Järva arbetar i högre grad ideellt i föreningslivet med fotboll och läxhjälp än vad Lidingö, Vasastan och Sundbyberg gör. Järva har en stark tradition av både lokal och nationell samverkan. Det är en historia som behöver höras och tas på allvar för att skapa verklig förändring och rättvisa för invånarna i Järvaområdet.

Tyvärr syns inte denna positiva utveckling i media. Rapporteringen fokuserar oftast på gängkriminalitet och skjutningar, vilket skapar en ensidig och negativ bild av förorten. Men det finns också ljusglimtar. Antalet ungdomsrån har minskat med nästan hälften sedan 2019, och antalet lägenhetsinbrott ligger nu under rikssnittet och mycket mer. Det är dags att lyfta fram de goda exemplen och visa att förorten är mycket mer än dess stereotyper. Med ökad förståelse och respekt kan vi skapa en mer inkluderande och rättvis framtid för alla invånare i Järvaområdet.