Socialdemokraterna har sagt ja till Moderaternas och SD:s förslag att ersätta det finanspolitiska överskottsmålet med ett balansmål. Men för att ordna upp infrastrukturen och bostadsbristen, och för att möta klimatkrisen, behöver vi planera för underskott i finanserna, skriver Mats Leijon.
DEBATT. Socialdemokraterna har svikit oss. Partistyrelsen har valt att kroka arm med Moderaterna och SD, och bestämt att det finanspolitiska ramverkets överskottsmål ska förvandlas till ett balansmål.
Jag har ett vid ett flertal tillfällen skrivit om hur viktigt det är, att ramverket förändrar överskottsmålet till ett underskottsmål, och att det är bråttom. Vi har en investeringsskuld när det gäller.underhåll och nybyggnation av järnvägen. Vi har ett ignorerat underhåll av vägar. Det duger inte att vägar spolas bort av ett milt regn i juni.
Vi hade behövt ett utökat elnät och ökad energiproduktion för att möta en ökad efterfrågan på el till klimatomställningen. Vi hade behövt bygga bort bostadsbristen med nya, klimatanpassade hus, och klimatrenovera det gamla beståndet. Våra vatten- och avloppsrör är mer än hundra år gamla. De vittrar sönder, och kommer snart att ge oss en obehaglig överraskning när vi öppnar kranen.
Vi hade behövt investera i kompetensutveckling av arbetslösa till behovet av anläggning och underhåll av järnväg, väg och elnät.
Investeringarna kommer att kosta mycket. Arena idé har i en rapport räknat ut att det rör sig om en kostnad på 171 miljarder. Balansmålet ger oss 25 miljarder. Vad ska prioriteras bort?
Jag har ALS och hade sett fram emot en satsning på en klimatomställning innan jag dör onödigt tidigt. En satsning som hade rätat ut ryggen på arbetslösa som hade fått vara en stolt del av denna jättelika satsning, som förutom att den skapar nya jobb och resiliens mot klimatkatastrofer, också skulle få tillväxten att explodera.
Alla var överens om det här, men Socialdemokraternas partistyrelse valde en annan väg. Man har kört över sina egna gräsrötter. Man sviker fackföreningarna som hade sett fram emot tusentals nya jobb. Man sviker näringslivet som behöver en förbättrad infrastruktur, vilket hade gett ökad tillväxt.
Man sviker ekonomerna som länge har drivit frågan om ett underskottsmål som ett verktyg för ett akut investeringsskuld. Man sviker forskningen som bättre än andra vet hur akuta de här åtgärderna är.
Är man verkligen så rädd för ordet ”underskott”, eller ligger det något annat bakom? Krävs att ledande socialdemokrater byts ut efter att alltför länge ha marinerats i nyliberala dogmer och en bedagad åtstramningspolitik?
