Förhandlingarna på COP29 i Baku blev ovanligt dramatiska. Under lördagen, då mötet redan var inne på övertid, så reste sig representanterna från de minst utvecklade länderna och de små önationerna sig upp och lämnade diskussionerna. 

– Vi kom hit till denna COP för en rättvis deal /…/ vi känner att vi inte blivit lyssnade på, sa den samoanska ordföranden för Alliance of Small Island States (AOSIS) efteråt.

Men förhandlingarna fortsatte, och strax innan tretiden på natten till söndagen klubbades ett avtal igenom. De rika länderna lovar därmed att bidra med 300 miljarder dollar årligen i klimatfinansiering till de fattiga länderna. Långt ifrån de 1300 miljarder som dessa länder sagt sig behöva.

Protesterna mot avtalet lät inte vänta på sig. Indiens representant Chandni Raina sa redan under plenarmötet att de var ”extremt besvikna” med mötet i sig, där de tydligt uttryckt en önskan om att få tala innan ett eventuellt godkännande, men inte tilläts göra det. 

– Att försöka ignorera parter från att tala passar inte FN-systemet och vi skulle vilja att du hör oss … vi motsätter oss absolut detta orättvisa sätt att adoptera, sa Raina enligt The Guardians livebevakning.

”Ett svek”

Besvikelsen är också stor över innehållet i avtalet. Evans Njewa, förhandlingschef för de minst utvecklade länderna, LDC-gruppen, skriver på X att ”vi lämnar detta COP med både stolthet och smärta. Stolthet över vårt blocks motståndskraft, där vi tappert kämpade för de mest utsattas överlevnad, men vi är plågade över att våra förhoppningar om sann klimaträttvisa inte har uppfyllts”.

I ett pressmeddelande skriver LCD-gruppen vidare att ”detta är inte bara ett misslyckande; det är ett svek”.

De listar upp en rad punkter som förklarar varför det är ett misslyckande. Till att börja med så är finansieringen inte tillräckligt omfattande för att täcka behoven. Dessutom finns det inga särskilda skrivningar om förluster och skador och inte heller särskilt avsatta medel till de mest sårbara länderna. (De minst utvecklade länderna (LDC) hade begärt att få 220 miljarder dollar per år, medan alliansen av små önationer (AOSIS) ville ha 39 miljarder dollar.)

Dessutom menar LDC-gruppen att skrivningarna är vaga och att en ”brist på tydliga definitioner undergräver transparensen och lämnar dörren öppen för manipulation och passivitet”.

”Detta resultat är en parodi. Det offrar behoven hos världens fattigaste och mest utsatta för att skydda de snäva intressena för dem som skapade denna kris. Den prioriterar vinst och bekvämlighet framför överlevnad och rättvisa”, skriver gruppen.

Svenska Naturskyddsföreningen, som varit på plats i Baku, skriver i ett pressmeddelande att avtalet inte räcker.

– Resultatet är en besvikelse för fattiga och utsatta länder och människor som drabbas hårt av klimatförändringarna. 300 miljarder dollar är långt ifrån tillräckligt för att hantera de utmaningar som de står inför. Men det är ändå viktigt att det blev ett beslut om klimatfinansiering, säger Karin Lexén.

Saudiarabien anklagade för textredigering

Förhandlingarna kring den del som gäller sänkta utsläpp och utfasning av fossila bränslen resulterade inte i några konkreta åtaganden. Två förslag från texten om att utöka energilagringskapaciteten i världen till 1500 gigawatt till 2030 och att lägga till 25 miljoner km kraftnät till samma år togs istället bort. Båda skulle ha varit nya mål som bygger på COP28-beslutet att tredubbla kapaciteten för förnybar energi med samma datum.

– Det är extremt allvarligt och ett slag i ansiktet på de länder som står på gränsen till att utplånas, säger Karin Lexén i pressmeddelandet. 

Under förra årets möte i Dubai, på COP28, lyckades man för första gången någonsin enas om att nämna det uppenbara, att man bör fasa ut fossila bränslen. Under detta år fanns det dock ett stort motstånd mot några sådana formuleringar från oljeländerna. Allra mest högljutt kom motståndet från Saudiarabien.

”Den arabiska gruppen kommer inte att acceptera någon text som riktar sig till några specifika sektorer, inklusive fossila bränslen”, sa Albara Tawfiq från den saudiska delegationen under torsdagen. 

Under lördagen uppdagades det också att Saudiarabien tillåtits att redigera i ett textdokument som normalt sett inget land får redigeringstillgång till. 

Catherine Abreu, chef för International Climate Politics Hub, säger till The Guardian att det hela är mycket allvarligt, och riktar skarp kritik mot ordförandelandet Azerbajdzjan. 

”Att ge en part som redigerar tillgång till dessa dokument, och en part som är känd för sitt mål att rulla tillbaka det historiska globala avtalet som gjordes förra året om övergången från fossila bränslen till förnybar energi och energieffektivitet, tyder på en oroande brist på oberoende och objektivitet och strider tydligt mot både andan och reglerna i denna process. Den här typen av beteende från ett presidentskap riskerar att sätta hela detta COP i fara.”

Ingen ökad ambition om utsläppsminskningar

Att inga beslut togs om skärpta åtaganden för utsläppsminskningar ses av miljörörelsen som ett stort misslyckande.

– Det är beklämmande att klimattoppmötet lämnar den helt centrala frågan om hur utsläppen ska minska obesvarad. Nästa års klimatmöte i Brasilien ses som sista chansen att hålla liv i 1,5-gradersmålet. COP29 hade behövt lägga grunden för det genom en plan för global ambitionshöjning och utfasning av fossila bränslen. För att undvika en klimatkatastrof måste alla länder skärpa sina klimatåtaganden väsentligt och tyvärr bidrog inte COP29 till det, säger David Mjureke, klimatexpert på WWF, i ett pressmeddelande.

Han håller med många andra bedömare om att nivån för klimatfinansieringen är alldeles för låg för att möta det verkliga behovet.

– Regeringar måste sluta se på klimatfinansiering som välgörenhet. Utan tillräcklig klimatfinansiering kan utvecklingsländerna varken hantera klimatförändringarna eller en omställning bort från fossila bränslen. Det krävs en global omställning som inkluderar alla länder för att förhindra en klimatkris. Misslyckas den blir vi alla förlorare och vår planet en på alla sätt mycket fattigare plats.

Även nya regler för utsläppshandel under Parisavtalet klubbades under natten. Det gör att bland annat Sverige, som nyligen aviserade två nya samarbetsavtal med Nepal och Zambia, nu har nya regler att efterfölja.

– Vi hade helst sett att det inte skulle vara möjligt alls för rika länder att köpa utsläppsrätter för att klara sina klimatmål. Men vi är glada över att de nya reglerna ställer vissa krav på transparens, vilket ger en större inblick i systemet, säger Karin Lexén på Naturskyddsföreningen.

Texten har uppdaterats.