När tekniken tar över människors arbete minskar skatteintäkterna och därmed resurserna till allt samhället sköter gemensamt, skriver Gert Rosenlind. Det problemet vill han balansera med en ny skatt.
DEBATT. Automatiseringen av produktionen är, eftersom vi lever i en marknadsekonomi, nödvändig, och jag har absolut inget emot datorer, robotar, algoritmer artificiell intelligens och andra åtgärder för att förbättra produktiviteten.
Men det är viktigt att vi vågar se ”myntets” baksida, och där ser vi den eroderande skattebasen löneskatt och även en tydlig påverkan på förmögenhetsfördelningen.
Riksdagen bör därför snarast besluta om att införa en väl avvägd produktionsfaktorskatt med det samlade värdet av all produktion (BNP) som skattebas. En sådan skatt skulle balansera bortfallet av intäkter och samtidigt minska de spänningar i samhället som följer av produktionens automatisering. Vinsterna av automatiseringen tillfaller till största delen kapitalägarna.
De fackliga organisationerna, exempelvis Unionen, Vårdförbundet och Lärarförbundet och deras motpart SKR bör agitera för en sådan skatt eftersom den skulle minska risker för konflikter på arbetsmarknaden.
När statens anslag till kommunernas och regionernas verksamheter inte räcker till reagerar SKR med neddragningar avseende personal eftersom lönekontot är den största kostnaden i deras budgetar.
För arbetare och tjänstemän innebär neddragningarna ökad stress och därmed försämrad hälsa! För dem som behöver vård och omsorg innebär bristande resurser längre väntetider, hälsorisker och sämre livskvalitet. Neddragna resurser i förskolan får enligt min uppfattning katastrofala följder.
Rätt framräknad och utformad innebär en produktionsfaktorskatt enligt ovan inte nödvändigtvis en ändring av skattetrycket.
Om svar anhålles.
