I mer än hundra år har Sverige varit en demokrati och många tycker nog det är en självklarhet, med val vart fjärde år till riksdag, kommun och region, som styrs av folkvalda representanter för olika politiska partier. Men det demokratiska systemet håller på att nedmonteras. Forskaren Patrik Bremdal, docent i konstitutionell rätt vid Uppsala universitet, påpekar att det svenska statsskicket bygger på att våra politiker värnar om demokratin. Ett parti med en annan agenda skulle med majoritet i riksdagen snabbt kunna omkullkasta hela systemet och ta kontroll över domstolar och medier. 

– Jag kan tycka att vi har en lite naiv grundlag. När vi nu står i en ny tid och ser vad som händer i vår omvärld kan det finnas skäl att se över den, säger Patrik Bremdal.

Fler auktoritära stater

I dag lever 71 procent av världens befolkning i auktoritära stater, en ökning från 48 procent för tio år sedan. Dessutom blir 42 länder allt mer autokratiserade. Globalt sett finns det bara 32 liberala demokratier kvar, hemvist för 13 procent av världens befolkning. Det framgår av årets demokratirapport från V-dem-institutet vid Göteborgs universitet, som släpptes den 7 mars, i samarbete med fler än 4 000 forskare och experter världen över.

”Det är nu tydligt att det inte går att ta demokratin för given ens i Sverige och att det är dags för ett gigantiskt folkbildningsprojekt till dess försvar”, skriver bland andra professor Staffan I Lindberg, föreståndare för V-dem-institutet i en debattartikel i Dagens nyheter. 

Det poängteras hur viktigt det är att väljarna, som bestämmer vilka som sitter vid makten, blir medvetna om vad som håller på att hända.

– Så att allmänheten inte slutar bry sig, utan har antennerna ute och följer med i vad regeringen och riksdagen gör. Och sedan använder den informationen, så att man inte av missnöje eller okunskap lägger sin röst på ett parti som kan visa sig vara antidemokratiskt eller illiberalt, säger docent Patrik Bremdal. 

Han påpekar att det finns flera varningssignaler, men att de kan vara svåra att uppfatta. 

– När Orbán kom till makten i Ungern sågs han inte som en autokratisk ledare, eller någon som skulle hota demokratin, utan tvärtom som en ganska liberal politiker. Men hade man tittat närmare på hur partiet agerat i olika sammanhang hade man kunnat se vissa varningssignaler, som sedan blommade ut när man kom till makten.

Inga statskupper längre

När demokratier avvecklas i dag så sker det inte genom statskupper och tillsättandet av en diktator utan genom en demokratisk process och val. Innan det auktoritära partiet får enväldig makt börjar demokratin långsamt att urholkas. Media och civilsamhället angrips först, ”de som kan skriva om vad du gör och de som mobiliserar folk ute på gatorna”, konstaterar professor Staffan I Lindberg i en föreläsning hos Utbildningsradion. 

Patrik Bremdal ger exempel på från Sverige. 

– I alla länder har vi sett en ökande rörelse där man ifrågasätter journalister eller akademin och så vidare som en elit. Det förekommer olika konspirationsteorier och man stämplar politiska färger på media, till exempel att det är vänstermedia eller högermedia. Tydligast var det som hände när Trump kom till makten och retoriken som han och hans anhängare har använt. Det är väldigt klassisk populistretorik.

USA:s tidigare president Donald Trump har utpekat självständiga medier som hot mot det amerikanska folket, kallat sina motståndare för ohyra och avfärdat forskares larm om klimatkrisen som en bluff. Samma mönster finns i Europa. 

– Vi såg det i samband med brexit­omröstningen i Storbritannien. Och det är klart att vi har den typen av attacker även i Sverige från populistiska håll, säger Patrik Bremdal.

Många små steg tas som ett sätt att komma till makten.

– Man underminerar den sittande makten, rättsväsendet, myndigheter, akademin, media. Man skapar den här vi-mot-dem-situationen. Eliten mot det vanliga folket. När man sedan väl får makten, då går man in och ändrar i själva lagstiftningen och i de institutionella strukturerna, säger Patrik Bremdal.

Han kallar det populisternas handbok. 

Inskränkta rättigheter

I Sverige har det fattats flera politiska beslut den senaste tiden som har inskränkt friheten för medborgarna.

– Det senaste är de här så kallade visitationszonerna, eller säkerhetszonerna. Vi hade också begränsningen när det gäller deltagande i terrororganisation och övervakning utan brottsmisstanke. 

– Sakta men säkert får regeringen och dess myndighet allt större befogenheter. Skulle man lägga dem på en hög så börjar det bli ganska mycket, som har gått väldigt fort, utan att vi egentligen utrett och utvärderat vad det kan få för konsekvenser framåt, om vi får en regering som inte är demokratiskt förankrad och har en annan agenda, säger Patrik Bremdal.

Bland andra professor Staffan I Lindberg på V-dem-institutet har i en debattartikel i Sydsvenskan påpekat att Sverigedemokraterna, med förslag och retorik – och därtill antidemokratiska rötter – är ett sådant parti som ligger bakom autokratiseringsprocessen i världen. 

Under Samstyret i Sölvesborg, med Sverigedemokraterna i spetsen, hissades inte längre prideflaggan på stadshuset, och nyligen infördes en omstridd avgift för patienter som behöver ha tolk för att de inte kan svenska i region Blekinge, där Sverigedemokraterna har flest mandat i den politiska ledningen. 

Att öka klyftorna i samhället, spä på ett vi-och-dom-tänk och skapa en hotbild är en del av populisternas taktik. Människorättsorganisationen Civil rights defenders skriver i granskningen Ett år med Tidöavtalet – Det är helheten som oroar att en autokratisering ofta börjar med att en redan utsatt grupp pekas ut som syndabockar ”för samhällets alla problem” av politiska ledare. Det påpekas att det har presenterats många förslag som står i konflikt med grundläggande fri- och rättigheter, inte minst inom kriminal- och migrationspolitiken, där människor med migrationsbakgrund skuldbeläggs och det sätts likhetstecken mellan migration och kriminalitet. Den så kallade angiverilagen lyfts fram som ett tydligt exempel på utspel som ökar misstron mellan medborgare och minskar tilliten i samhället. 

”… det är oroande när högt uppsatta företrädare för regeringens stödparti uppmanar till att ’städa upp i Myndighetssverige’”, skriver Civil rights defenders.

Ett vanligt populistiskt knep är att framställa representanter för rådande myndigheter och institutioner som en trött och ineffektiv elit. Populister pratar ofta om att ”städa upp” eller ”rädda nationen” och genomför snabba beslut och förändringar. Kritiker kan därigenom avfärdas som overksamma och svaga, inskränkningar för medborgare kan motiveras som nödvändiga. Covidpandemin användes exempelvis av flera auktoritära ledare som en ursäkt för att införa begränsningar i bland annat mötesfriheten. 

Populisterna pekar ut sig själva som räddare och att bygga upp en känsla av kris är centralt. Säkerhetshot mot nationen överbetonas och forskning visar att det är autokratier, inte demokratier, som startar krig. Professor Staffan I Lindberg påpekar i föreläsningen hos Utbildningsradion att autokratisering innebär mer krig, sämre trygghetssystem, kortare livslängd, ökad spädbarnsdödlighet och mindre insatser för miljön. Han konstaterar att diktaturernas åtaganden i Parisavtalet, jämfört med demokratiernas, motsvarar 1,6 grader mer global uppvärmning. USA lämnade också Parisavtalet under ledning av president Donald Trump och hans efterträdare Joe Biden, demokrat, rapporterade under de första timmarna som ny president om USA:s återinträde. 

Desinformation viktig 

Desinformation är en central del i en autokratiseriseringsprocess, samtidigt som motståndare anklagas för att sprida ”fake news” och vara antidemokratiska.

”Trump framställer sig nu som demokratins räddare, baserat bland annat på den stora lögnen att valet 2020 var riggat”, skriver bland andra Staffan I Lindberg i debattartikeln i Dagens nyheter. 

När ett populistiskt parti tillslut fått mandat för verkligt politiskt inflytande är det dags för nästa steg i autokratiseringsprocessen.

– Oftast handlar det första om att stärka sin egen makt på olika sätt. Och det kan man göra genom att förändra regler kring valet exempelvis. Valkretsindelning är en vanlig manipulation. Man förändrar valkretsarna så att ens egen parti gynnas, alternativt att ett annat parti missgynnas, säger Patrik Bremdal. 

Det genomförs ofta utan någon riktig debatt, men får stor betydelse när rösterna räknas. Att ta kontroll över public service, vilket också sker i många länder, tror Patrik Bremdal är svårare i Sverige. 

– Det kanske skulle väcka en större diskussion. Men även där ser vi att det finns förslag och utredningar där man skär ner på medel till public service och på det sättet gör det svårare för dem att verka.

Regeringen har också visst inflytande då den utser ledamöterna till styrelsen för stiftelsen som äger public service-bolagen.

Genom lagstiftning och nedskärningar går det att begränsa möjligheten för kritiska röster att göra sig hörda. Genom att tillsätta generaldirektörer och utnämna domare som stöder den egna agendan går det att få allt större kontroll över statsapparaten. 

När Patrik Bremdal undervisade juriststudenter kom han på idén till ett seminarium där studenterna fick i uppgift att teoretiskt avveckla demokratin i Sverige. Studenterna delades in i olika grupper och upptäckte att de med fiktiv majoritet i riksdagen kunde ta kontrollen över statsskicket förvånansvärt snabbt. 

– Det är en ögonöppnare. Man tänker att vi har våra grundlagar som skydd både för missbruk av makten och för de mänskliga rättigheterna. Men det är ganska lätt att ändra den svenska grundlagen. Och det är väldigt mycket man kan göra med lagstiftning.

Förutom att förändra vallagen, påverka fria medier och ta kontrollen över domstolarna går det att inskränka rättigheter.

– Vi har till exempel lagar som begränsar vår yttrandefrihet genom förtalsregler eller hets mot folkgrupp och man kan tänka sig att man gör fler sådana lagar. Vi har sett i andra länder att man gör det svårare att kritisera regeringen genom att det börjar räknas som ett brott. På det sättet kan man till viss del tysta en opposition. 

Patrik Bremdal konstaterar att de med majoritet i riksdagen också har majoritet i riksdagens kontrollorgan, som konstitutionsutskottet. 

– Det svenska systemet är uppbyggt så att den som har en politisk majoritet i riksdagen får väldigt stor makt.

Två riksdagsbeslut räcker

Seminariet med nedmonteringen av Sveriges demokrati har blivit ett stående inslag på juristprogrammet vid Uppsala universitet. Studenterna får bland annat lära sig att det enda som krävs för grundlagsändringar är två riksdagsbeslut med ett mellanliggande val, som kan vara ett extraval, utlyst av regeringen. 

Genom talmannen kan regeringen dessutom kräva att riksdagen inte får sammanträda innan valet. Visserligen krävs att grundlagsändringen anmäls nio månader innan valet, men konstitutionsutskottet kan besluta om ett undantag. För ett sådant beslut krävs fem sjättedelars majoritet, men i riksdag och regering finns inga krav på så kallad kvalificerad majoritet. Det enda som krävs för ett regeringsbeslut är att statsministern har kallat till sammanträde där minst fem statsråd deltar. Om fyra av fem statsråd motsätter sig ett beslut spelar ingen roll, bara statsministern skriver under protokollet och noterar de skiljaktiga meningarna. Statsministern kan alltså i princip själv besluta om förordningar som alla i Sverige måste följa. 

Patrik Bremdal konstaterar att domstolars möjlighet att underkänna regeringsbeslut och lagstiftning skulle kunna stärkas och grundlagen skyddas bättre. 

– Jag tycker det kan finnas skäl att införa mekanismer för att hålla emot en illvillig majoritet. Sedan finns det olika val för hur man gör det, men det kan vara bra att införa någon form av bromskloss.

Patrik Bremdal konstaterar att den svenska grundlagen ändras relativt ofta. 

– Vi fick vår grundlag 1974 och sedan dess har den ändrats efter varje val. Utom efter valet 2006, då man hade tillsatt en grundlagsutredning som skulle se över hela grundlagen.

– Vi ändrar grundlagen hela tiden. Nu senast ändrade man möjligheterna att begränsa föreningsfriheten i förhållande till terroristorganisationer. Och man införde den här spionparagrafen som begränsar vad tidningar får skriva i förhållande till andra länder. 

Patrik Bremdal påpekar att den stora samhällsdebatten kom först vid det andra beslutet. 

– Det är inte så vanligt att det uppmärksammas så mycket att det sker grundlagsändringar. 

Vad tycker du om det?

– Framför allt kan det finnas en fara i det, då det är en allmän trend i världen där demokratin går tillbaka. 

Patrik Bremdal tar premiärminister Viktor Orbáns maktövertagande i Ungern som exempel. 

– Det hände inte över en natt. Varje beslut var inte så farligt och man tyckte att man kunde motivera dem. Men när man har tagit många sådana beslut så blir summan av alla att man helt plötsligt gjort väldigt mycket. Den demokratiska tillbakagången går långsamt, steg för steg. Därför är det så viktigt att man hela tiden har en levande diskussion och debatt om regler som påverkar rättigheter och demokratin, så att man är beredd och inte tas på sängen när det väl har gått för långt.

– Det är de här långsamma förändringarna som är så farliga, där man inte märker det förrän det är för sent.

Stärka grundlagen 

Det finns många som argumenterar för ett stärkt grundlagsskydd, bland annat politiker. I en motion från Ann-Sofie Alm (M) hösten 2023 föreslås att ändringar som strider mot statsskicket och mänskliga rättigheter skulle kunna bli otillåtna. Det konstateras att Tyskland har en särskild klausul som skyddar dessa, liksom att alla tyskar har rätt att göra motstånd mot dem som vill avskaffa demokratin.

En grundlagskommitté som tillsattes 2020 utredde behovet av att stärka grundlagen och domstolars oberoende. I utredningen som redovisades 2023 framgår att det borde införas kvalificerad majoritet och kvorumregler för grundlagsändringar, vilket skulle innebära att minst två tredjedelar och en viss andel av riksdagsledamöterna måste rösta för ett beslut innan det verkställs. Det bedöms däremot inte finnas behov av att det mellanliggande valet ska vara ett ordinarie. Gällande domstolsväsendet föreslås omfattande ändringar. Bland annat krav på att ”rättskipningen utövas av oberoende domstolar”, liksom ett slut på regeringens rätt att utnämna egna domare och utöva tillsyn genom Justitiekanslern (JK). Det föreslås en ny domstolslag och att dagens myndighet Domstolsverket omvandlas till Domstolsstyrelsen, ledd av en styrelse i stället för att ligga under regeringen. Förändringarna ”bör kunna träda i kraft” senast 1 april 2027. Under hösten 2023 lämnades flera remissvar, ännu har det inte kommit något lagförslag. Justitieminister Gunnar Strömmer meddelar nu Syre att förslagen bereds i regeringskansliet.  

I kommitténs uppdrag ingick att utreda om det skulle införas begränsningar i föreningsfriheten i ”sammanslutningar som ägnar sig åt terrorism”. Det har däremot snabbehandlats och redan skrivits in i grundlagen, genom den så kallade terrorlagstiftningen. 

Sommaren 2023 tillsattes en ny grundlagskommitté, initierad av Sverigedemokraternas samarbete med regeringspartierna. Den ska bland annat utreda möjligheten att införa ytterligare begränsningar i föreningsfriheten kopplat till brottslighet och om det ska gå att återkalla medborgarskap för de som förvärvat svenskt medborgarskap genom ”otillbörligt förfarande”, eller ”begått systemhotande brottslighet”, enligt pressmeddelandet från regeringen.

Vill ha snabba beslut

Demokrati främjas av eftertanke och populistiska krafter driver gärna på snabba beslut. Patrik Bremdal ser tendenser till det även i Sverige. 

– Vi har sett att man har snabbat på lagstiftningsprocessen med så kallade snabbspår, säger han.

Den senaste demokratirapporten från V-dem-institutet visade också på att konsultationen inför viktiga beslut minskar. Patrik Bremdal påpekar att det är viktigt att våra politiker håller emot ”antidemokratiska tendenser”. 

– Att man ibland låter saker ta lite längre tid för att det ska bli ordentligt utrett, så man inte gör saker för fort, för plötsligt har man då gjort för mycket även om man har haft goda skäl till det.

Han undervisar nu offentligt anställda i mänskliga rättigheter och vad tjänstemän kan göra om de får direktiv som de tycker är antidemokratiska.

Många samhällsdebattörer och andra har lyft fram flera hot mot demokratin, som privatiseringen av bland annat elbolag, där makten över elförsörjningen flyttas utomlands. Större organiserad brottslighet, korruption, lobbyism, religiös fundamentalism och påtryckningar från ickedemokratiska regimer pekas ut som övriga hot. Patrik Bremdal menar att det inte tas upp i den rättsliga diskussionen i Sverige i dag, utan är mer politiska frågor.

Kommittén Demokratin 100 år samordnade under 2018–2021 olika insatser för en stark demokrati efter regeringsuppdrag. Som utmaningar för demokratin identifieras bland annat hot och hat mot journalister, förtroendevalda och forskare. Det varnas för desinformation och propaganda, som ”syftar till att så tvivel och skapa motsättningar mellan människor”, och uppmanas till källkritik. Det konstateras i en antologi att var fjärde förtroendevald hade påverkats av hot och hat år 2020 och att många politiker och journalister, liksom organisationer i civilsamhället, undviker vissa frågor av rädsla för att utsättas.

Kommittén Demokratin 100 år varnar också för en känsla av utanförskap och lyfter fram att färre än 50 procent röstade i vissa valdistrikt 2018.

”Människor som upplever att de saknar inflytande kan tappa tilltro till demokratin. Det är särskilt allvarligt när sådant utanförskap befästs hos barn och unga”, står det på hemsidan Vårdemokrati.se. 

Vill slippa rösta

Abrak Saati, docent vid Umeå universitet, konstaterar i en artikel från universitet att en stor undersökning från 2011 visar att det redan då var 26 procent i åldersgruppen 18–29 år som ville ha en stark ledare i Sverige, så att de inte skulle behöva bry sig om att gå och rösta.

– Detta gör mig bekymrad och jag skulle vilja fråga dessa individer som är beredda att sälja sin röst eller som är beredda att se en ”stark ledare” styra landet, hur de ser en sådan framtid ta sig uttryck, säger Abrak Saati i reportaget.

Knappt varannan medborgare, 45 procent, upplever att de kan påverka hur samhället förändras, enligt en ny Novusrapport, på uppdrag av föreningen Frihamnsdagarna, som årligen arrangerar evenemang i Göteborg om demokrati. Var tredje svensk, 37 procent, är också rädda för hot och hat om de uttrycker sina åsikter.

– I dag har vi färre demokratier i världen än på 35 år. Utvecklingen går åt helt fel håll, och vi har alla ett ansvar att stå upp för vår demokrati. Därför är det problematiskt att så många svenskar upplever att de inte har möjlighet att påverka, eller känner sig otrygga att uttrycka sina åsikter, säger David Björneloo, medgrundare till föreningen Frihamnsdagarna i ett pressmeddelande.

Trots allt tycker nästan alla svenskar det är viktigt med demokrati, runt 95 procent, enligt flera undersökningar. Dessutom är mer än varannan medborgare orolig för att Sverige håller på att bli mer odemokratiskt, 59 procent, enligt en Novusundersökning på uppdrag av Civil rights defenders. 65 procent uppger också att våra demokratiska grundprinciper har hotats under det senaste året, en kraftig ökning från 40 procent året innan, före Tidöavtalet.  

”Farligt och aningslöst”

Många påpekar att det är viktigt att fördelarna med en demokrati lyfts fram och att det diskuteras varför vi har demokrati, bland andra filosifiprofessorn Åsa Wikforss, ledamot av Svenska akademien och författare till boken Därför demokrati (2021).

– När yttrandefrihet, oberoende press, oberoende domstolar och oberoende forskning försvinner, då försvinner också det ramverk som gör att just demokratin är bättre än andra statsskick. Om du plockar bort det har du bara ordet kvar, säger hon i en intervju i Utrikesmagasinet, Utrikespolitiska institutets tidning.

År 2018 startades initiativet Vimåsteprata som ett försvar för demokratin, initierad av Hédi Fried, som överlevde förintelsen. Bland andra flera författare och politiker skrev en debattartikel i Svenska Dagbladet i samband med lanseringen av initiativet. 

”Vi ser oroande paralleller till det förflutna där demokratier snabbt ersatts av förtryck”, står det i artikeln där de konstaterar att knappt hälften av väljarna har förtroende för våra politiker. 

”Demokratin kan tyckas självklar för oss som vuxit upp med den, men det vore aningslöst, rentav farligt att ignorera varningssignalerna”, skriver debattörerna, som också konstaterar att:

”Demokratins styrka i Sverige vilar i hög grad på det civila samhället och på det fria ordet.”

Vimåsteprata har bland annat planerat flera konferenser runt om i Sverige under året. Initiativet drivs av studieförbunden. Enligt regeringens och Sverigedemokraternas höstbudget minskar anslagen till studieförbunden med 500 miljoner kronor de kommande tre åren. Samtidigt påpekar många att folkbildning är avgörande för demokratins överlevnad. En starkare grundlag kan bara försvåra förändringar, om majoriteten av befolkningen röstar fram illiberala politiker så blir det en antidemokratisk utveckling. I grundlagen och på riksdagens hemsida står det: 

”All offentlig makt i Sverige utgår från folket …”

Det är centralt att kunskapen stärks hos dem som ytterst har makten – väljarna – för att stärka motståndet mot en autokratisering, skriver bland andra professor Staffan I Lindberg och Åsa Wikforss i debattartikeln i Dagens nyheter.

”Vad som behövs är upplysning – om hur en autokratisering går till, vilka krafter som driver den, och varför det spelar roll om vi genom våra politiska val tillåter att den lyckas. Det betyder ett omfattande och gemensamt folkbildningsprojekt.”

Patrik Bremdal påpekar att det är viktigt med en levande debatt och att alla är uppmärksamma på hot mot demokratin.

– Jag tycker att alla har ett ansvar, politiker, media och medborgare, att vara vaksamma på den typen av antidemokratiska tendenser som vi ser i andra länder. Och att reagera i tid och mobilisera, säger han.