Kristdemokraterna har förändrats och använder sig numera av kollektivistisk identitetspolitik riktad mot muslimer, skriver Vladan Lausevic. Om de verkligen värnar om samhällsgemenskap, som de säger, borde de avsluta sitt samarbete med odemokratiska organisationer och personer.
DEBATT. KD har länge varit ett parti som har varit emot liberala och progressiva värderingar, särskilt under 1970-talet. Då var partiet som en kanal för ”minoritetssamhället” i “Sossesverige” där KD representerade väljare som ansåg sig vara för konservativa kristna värderingar. På det sättet var KD ett parti som motsatte sig den ökande sekulariseringen av samhället och de förändringar som Socialdemokraterna förespråkade.
Under dom senaste två decennierna har KD:s politik förändrats och partiet har valt att fokusera på frågor om identifikation och värderingar i Sverige. Under 2010-talet höll KD:s partiledare Ebba Busch flera tal under Almedalsveckan där hon framförde en negativ syn på identitetspolitik. Hon beskrev det som en del av en ”vänsteragenda” som splittrar samhället och menade ungefär att fokus på kollektiva identiteter skapar en vi-och-dom-kultur.
Ironiskt nog har Ebba Busch under senare åren själv använt en identitetspolitisk retorik som påminner om de vänsterpolitiska motståndare hon tidigare kritiserade. Busch har riktat sin retorik särskilt mot muslimer och bland annat talat om att ”islam måste anpassa sig till svenska värderingar”.
Alltså, KD som formellt är ett parti för mer andliga och religiösa invånare har en partiledare som menar att islam som världsreligion är ett problem i stort. Att en hel grupp människor bedöms utifrån fördomar och rädsla är en populistisk taktik som spelar på människors osäkerhet.
KD:s retorik om ”svenska värderingar” har flera direkta och indirekta problem. För det första har värderingar ingen nationalitet. Värderingar är personliga och individuella och förändras över tid. Att tala om ”svenska värderingar” som om de vore homogena och oföränderliga är både förenklat, fördomsfullt och felaktigt.
I Sverige, precis som i andra länder, finns det en mångfald av värderingar. Att påstå att det finns en uppsättning ”svenska värderingar” som alla måste anpassa sig till för att passa in är en retorik som utesluter stora delar av befolkningen. Dessutom visar forskningen att sådan retorik skapar just mer misstro och oenighet eftersom den skapar en vi-och-dom-känsla.
För det andra skulle KD:s kommunikation kunna riktas mot dess egna väljare. Det finns till exempel forskning som visar att negativa attityder till sexuella och religiösa minoriteter är vanliga bland KD:s väljare. Det är svårt att se att Ebba Busch på allvar skulle kräva att egna väljare liksom till exempel medlemmar i Sverigedemokraterna (SD) ska utvisas, fråntas pass eller förklaras vara ickesvenskar. Föreställ dig situationen där Ebba Busch går fram till Jimmie Åkesson och säger: ”Hörru Jimmie, du har vidriga värderingar så du är inte svensk och du får lämna landet.”
Slutligen går KD:s retorik emot de värderingar som partiet säger sig förespråka. KD har länge hävdat att de står för fred, frihet och rättvisa. Men en retorik som bygger på rädsla, fördomar och hat är motsatsen. Forskning visar också att den typ av retorik som Ebba Busch använder leder till en ökad benägenhet för odemokratiska och auktoritära värderingar i samhället. Till exempel, krav på slöjförbud leder bland annat till att fler muslimska kvinnor intar stöd för islamistiska idéer och upplever mindre samhörighet med samhället.
Samarbete med SD förstärker problemen eftersom SD är ett högerpopulistiskt parti som förespråkar en politik byggd på exkludering och misstro, särskilt mot muslimer och invandrare. SD drivs av odemokratiska och auktoritära idéer, där krav på likformighet och förakt för mänskliga rättigheter står i centrum. SD:s politik har även inslag av kristen nationalism och motstånd mot religionsfrihet. Borde inte Ebba Busch även kommunicera om problem med kristen antisekularism i Sverige liksom i samband med kyrkovalet?
Skillnaden mellan demokrati och populism är bland annat att demokrati handlar om att respektera individuella rättigheter och minoritetsskydd, även om majoriteten röstar emot det. Populism, å andra sidan, strävar efter att majoritetsbeslut ska kunna övertrumfa konstitutionella rättigheter och minoritetsskydd.
Istället för att främja ett öppet och inkluderande samhälle bidrar KD:s retorik till polarisering och exkludering som skadar den gemenskap de säger sig värna om. Därför borde KD redan i dag ompröva sin retorik och avsluta sitt samarbete med odemokratiska organisationer och personer. För annars fortsätter partiet att främja retorik som ökar politisk och social splittring.
