Ända sedan i maj har studenter i Göteborg demonstrerat på Vasaplatsen (omdöpt till Gazaplatsen av studenterna) och krävt att Göteborgs universitet ska fördöma Israel och upphöra med alla israeliska samarbeten. En del har applåderat uthålligheten, men för andra har tältlägret stuckit i ögonen. En av kritikerna är Ebba Busch som hävdar att lägret är ett tydligt tecken på att ”Göteborg har problem med antisemitism”. En annan är kommunalrådet Axel Darvik (L) som nu, tillsammans med sina kolleger i Liberalerna, har hållit en egen manifestation på Vasaplatsen med det uttalade syftet att få bort tältlägret en gång för alla. Detta har också lyckats – på fredagmorgonen, några timmar innan L:s manifestation skulle hållas, avvisade polisen demonstranterna från platsen. 

Man kan ha diskussioner om ifall det är ett rimligt krav att universitet inte ska ha några samarbeten med israeliska akademiker. Men det går inte att komma ifrån att det är en viss form av dubbelmoral när man samtidigt har klippt banden med alla ryska samarbetspartners. Det är dock inte i första hand universitetet som står för dubbelmoralen utan regeringen, eftersom ordern om att avsluta samarbeten med Ryssland kom ovanifrån. Man kan förstås också ha synpunkter på delar av budskapen från demonstranterna, men man måste samtidigt komma ihåg att Sverige har en väldigt långtgående demonstrations- och yttrandefrihet. Det är förmodligen också därför som polisen har låtit manifestationen pågå så pass länge. 

Axel Darvik hävdar dock att det är på grund av det rödgröna styret som demonstranterna har fått vara kvar så länge. ”Man ska inte ha en gräddfil för att man är kompis med vänsterstyret här i staden”, säger han till GP – ett uttalande som är oerhört anmärkningsvärt för att komma från ett kommunalråd. Darvik vet givetvis att det är polisen, och inte politikerna, som bestämmer om en demonstration ska få fortgå. 

När Axel Darvik och Liberalerna pratar om ”en ockupation av Vasaplatsen” blir det också lite ofrivilligt komiskt med tanke på att det är just Israels ockupation på Västbanken och Gaza som studenterna delvis protesterar mot. En viktig skillnad är förstås att det inte är några som har blivit mördade, misshandlade eller ivägdrivna från Vasaplatsen – det enda som “ockupationen” i det här fallet inneburit är att man slagit upp några tält på framsidan av universitetsbyggnaden.     

Att polisen bestämde att demonstranterna måste flytta på sig för att Liberalerna ska ha en manifestation är i sig inte så märkligt. Demonstrations- och yttrandefriheten ska givetvis gälla lika för alla. Vad som däremot är desto mer uppseendeväckande är att de inte har fått tillåtelse att fortsätta manifestationen efteråt. Det är svårt att tolka det som något annat än att polisen till slut har bestämt sig för att ge vika för de högljudda kraven från vissa politiker och boende i området. 

Axel Darvik hävdar vidare att tältlägret inte har tillstånd. Det kan säkert stämma, men även icke tillståndsgivna manifestationer och demonstrationer ska få äga rum så länge det inte stör den allmänna ordningen. På polisens hemsida kan man läsa: ”Polisen kan upplösa en allmän sammankomst bland annat om det uppstår svårare oordning, om sammankomsten medför avsevärd fara för de närvarande eller om den allvarligt stör trafiken. Enbart att tillstånd saknas eller att villkor inte följs är i sig inte skäl att upplösa sammankomsten.” Om polisen inte anser att studenterna har stört den allmänna ordningen under de närmare 200 dagar som de har demonstrerat hittills är det lite svårt att se varför de plötsligt skulle göra det nu. 

Man talar ofta om att politiker ska hålla armlängds avstånd, framför allt inom kulturpolitiken, men också gentemot olika myndigheter. I det här fallet är det dock tydligt att många politiker har haft svårt att inte lägga sig i. Samtidigt anklagar alltså Axel Darvik styret i Göteborg för att ”tumma på lagar och regler när det passat deras politiska åskådning”. Man undrar nästan om han någonsin har hört talas om demonstrationsfrihet. Eller om han vet vad en ockupation verkligen innebär.