Om det finns något positivt som kännetecknar 2000-talet borde det vara hur könsneutrala äktenskap har vunnit mark. År 2001 blev Nederländerna det allra första land i världen att göra detta och sedan dess har hittills 37 länder följt efter, varav 16 ligger i Europa. Grekland blev nyligen det senaste i raden.
Varje gång ett land legaliserar könsneutrala äktenskap sker ett historiskt ögonblick, som kommer att förbättra så många människors liv i dag och i morgon. Gudarna ska veta vilken enträgen kamp som hbtq-rörelsen bedrivit, många gånger i offentligheten, ännu mer i det dolda.

Så mycket tid, kraft och kreativitet som aktivister lagt ner på ett systematiskt, organiserat, långsiktigt påtryckningsarbete. Tänk på RFSL som bildades 1950 och att det tog ända fram till 2009 – nästan 60 år! – innan Sveriges riksdag röstade igenom en könsneutral äktenskapsbalk. I dag ser nog de allra flesta i Sverige könsneutrala äktenskap som en självklarhet, men så har det bevisligen inte alltid varit. Som Jonas Gardell sagt finns det inte en enda rättighet som tillkommit utan en politisk kamp.

Tänk därtill vilket hårt motstånd aktivister mött genom åren. En pamflett som alla borde läsa är Queer Nation-manifestet som gavs ut av anonyma personer från nätverket Queer Nation under Pride-paraden i New York 1990. Den gavs ut på svenska 2013 i översättning av Elin Bengtsson och Lyra Ekström Lindbäck. Ett historiskt dokument som kokar av en helig vrede.

I denna tunna, lilla bok kan man finna dessa starka formuleringar: ”Jag hatar att jag växte upp och tänkte att jag var den enda queera i världen, och jag hatar ännu mer att de flesta queera ungar fortfarande får växa upp på samma sätt. Jag hatar att andra barn kallade mig för bögjävel, men ännu mer för att jag fick lära mig att skämmas för att vara föremål för deras grymheter”.

En rad internationella studier har tittat närmare på självmordsstatistiken före och efter i länder som legaliserat könsneutrala äktenskap, däribland Sverige och Danmark, som utifrån ett internationellt perspektiv ändå var relativt tidiga. Ett återkommande konstaterande i flera av dessa studier är att självmordsstatistiken tenderar att sjunka, särskilt bland unga hbtq-personer, efter att länderna legaliserat könsneutrala äktenskap.

En viktig delförklaring handlar om att reformen innebär en radikal samhällsförändring. Historiskt sett är synen på äktenskap förknippad med kärnfamiljsidealet, men i takt med ökade hbtq-rättigheter och normkritisk kunskapsspridning sker en gradvis acceptans av stjärnfamiljen som norm – ett begrepp som inbegriper flera andra möjliga familjekonstellationer. Effekterna är alltså mycket större än vad man kunde ana från början.

Varje gång ett land legaliserar könsneutrala äktenskap känner jag ett segerrus i kroppen. Kampen för könsneutrala äktenskap är som kampen för lika rösträtt: den går inte att stoppa.

Vi kommer att vinna igen och igen och igen.