Äter du växtyoghurt till frukost? Det kan vara ett sätt att minska sin klimatpåverkan, men det spelar roll vilken sort man väljer. Johanna Deinum har jämfört grödor som används till växtyoghurt och håller på sojan.
DEBATT. Det effektivaste sättet att minska matens klimatpåverkan är att äta mycket mer vegetarisk och vegansk mat. Om man vill minska sitt ekologiska fotavtryck verkar kanske frukostyoghurten inte vara det första man ska titta på. Ändå är klimatpåverkan av yoghurt inte försumbar. Yoghurt kommer från komjölk, kor rapar ut växthusgasen metan och produktionen av allt foder ger också utsläpp.
Även risodlingar bidrar till metanutsläpp. Mjölkproduktion påverkar miljön mycket genom utsläpp av växthusgaser, hög vattenanvändning och stor markanvändning. En liter mjölk orsakar utsläpp motsvarande 1–1,5 kilo koldioxidekvivalenter (CO2e) medan 1 kilo hårdost ger upphov till 10–15 kilo. Produktionen av torkade sojabönor ger däremot upphov till utsläpp av 0,6 kilo CO2e /kilo, vilket är något mindre än havregryn (0,8 kg CO2e /kilo), alltså betydligt mindre än animaliska produkter. Utsläppen av CO2e /kilo för att få fram en liter sojamjölk är cirka 25 procent av den för komjölk.
Soja behöver minst vatten
Förutom komjölksprodukter finns det nu vegetariska ersättningsprodukter med proteiner från bland annat soja, havre, ris, mandel eller kokos. För att producera en liter komjölk (3,6 gram protein/liter) i vår del av världen går det i dag åt 1 000 L vatten och för ett kilo torkade sojabönor 4 000 liter vatten. Jämför man hur mycket vatten som går åt för att producera ett gram protein i relation till sojabönor, då kräver nötkött 5,5 gånger så mycket vatten, ost 1,4, mjölk 2,4 och havre 2,7, medan det för mandlar behövs hela 6,8 gånger så mycket.
Ingen avskogning
Det är stora skillnader i hur mycket mark som behövs för att få fram ”mjölk”. Komjölk kräver generellt nio gånger mer mark än växtbaserad mjölk. En liter komjölk kräver 8,9 kvadratmeter mark per år. De växtbaserade alternativen behöver mindre än en kvadratmeter. Många av de växtbaserade ersättningarna för mejeriprodukter har en betydligt mindre klimatpåverkan. Soja- och havreyoghurt har 2,5 till 3 gånger lägre utsläpp av växthusgaser än vanlig yoghurt. Det beror också på att man äter proteinerna från till exempel sojabönor direkt. Det behöver inte först göras av en ko, som måste utfodras i flera år, rapar mycket och sedan omvandlar fodret till mjölk.
Men orsakar inte odling av sojabönor avskogning? Nej, det gäller inte för den soja som odlas som ersättning för mejeriprodukter. Den ekologiska sojan odlas framför allt i Kina – världens största producent av ekologisk soja – och i Europa, där odlingen sker på gammal åkermark. Just för att soja finns under förstoringsglaset odlas nästan all soja för mänsklig konsumtion i Europa. Bönorna till sojayoghurt kan därför komma från åkrar i Bulgarien eller Rumänien, och ingen Amazonasskog har avverkats för detta. Sojabönor till djurfoder, däremot, används i mycket större mängd, och den odlingen innebär risker för avskogning.
När det gäller hållbarhet får mandel- och kokosyoghurt sämre resultat än soja och havre. Inte så mycket på grund av CO2-utsläppen, utan på grund av den höga vatten- och markanvändningen. Dessutom behövs det ganska mycket kokosnötter för en behållare med kokosyoghurt. Kokosmjölk har andra problem. Kokosträd binder visserligen koldioxid, men kokosproduktion är mycket markkrävande och leder till avskogning i vissa länder. Kritiken mot mandelmjölk är att det krävs så enorma mängder vatten för att producera en liter mandelmjölk eller yoghurt.
Kombinera med nötter
Är växtbaserade yoghurtersättningar hälsosamma? Vanlig yoghurt och keso ingår i en hälsosam kost eftersom de innehåller mycket protein, kalcium, D-vitamin och vitamin B12. Bra för muskler och skelett. Kalcium, vitamin B12 och oftast D-vitamin tillsätts därför till många växtbaserade yoghurtar, men ej till de ekologiska produkterna.
Soja slår alla växtbaserade yoghurtar när det gäller näringsvärde. Soja innehåller mycket protein. Sojabönor räknas som nästan fullvärdiga vegetabiliska proteinkällor. Begreppet fullvärdigt protein används för att visa vilka livsmedel som innehåller protein där balansen av de essentiella aminosyrorna är bra. För att enkelt få i sig fullvärdigt protein brukar man därför ge rådet att kombinera baljväxter med nötter, frön eller spannmål. Sojayoghurt innehåller ungefär samma mängd protein som komjölksyoghurt och kan med fördel ätas med till exempel müsli.
Sojayoghurt tillverkas delvis på samma sätt som animalisk yoghurt: genom att man tillsätter bakterier i sojadrycken, varefter en jäsningsprocess börjar. Det är härifrån den syrliga yoghurtsmaken kommer, som många gillar. Ändå tillsätter tillverkaren syror, till exempel från citron, och förtjockningsmedel till sojayoghurt för att göra smaken och konsistensen mer lik mejeriprodukten. Att växtbaserad yoghurt ofta innehåller yoghurtbakterier är goda nyheter, bland annat på grund av dess effekt på tarmfloran.
Däremot har både mandel- och havreyoghurt sämre näringsvärde eftersom de innehåller mycket mindre protein som inte är fullvärdig. Detta behöver inte nödvändigtvis vara dåligt. När allt kommer omkring konsumerar många redan mer än tillräckligt med protein. Men om man till exempel äter (nästan) inga animaliska produkter, då är det klokt att vara uppmärksam på proteinhalten i växtyoghurt och växtmjölk.
