Vid det förra FN-mötet, COP15 i Montreal för två år sedan, satte världens länder upp en rad nya mål om hur man ska kunna skydda den biologiska mångfalden i världen. Ett av målen handlar om att trettio procent av jordens yta ska vara skyddad natur. Det anses avgörande av många anledningar.

– För att mänskligheten ska frodas måste naturen blomstra. Att förstöra naturen skapar konflikter, hunger och sjukdomar; underblåser fattigdom, ojämlikhet och klimatkrisen; och skadar hållbar utveckling, gröna jobb, kulturarv och BNP. Det globala ramverket för biologisk mångfald lovar att återställa relationen med jorden och dess ekosystem. Men vi är inte på rätt spår. Uppgiften för detta COP blir att omvandla ord till handling, säger FN:s generalsekreterare i en kommentar inför mötets start.

Faktum är att de flesta av de närmare 200 medlemsländerna som ingår i FN:s konvention om biologisk mångfald inte har lämnat in någon handlingsplan på hur de tänker gå tillväga för att uppnå målen, trots att de efterfrågats att göra så inför årets möte. Sverige har till exempel inte gjort det, vilket Syre tidigare berättat om. 

Världsnaturfonden WWF är kritiska till Sveriges långsamhet.

– Vi tycker det är svagt. Det duger inte. Det borde ett rikt land som Sverige kunna ha gjort under den här tiden, säger Åsa Ranung, policyexpert inom biologisk mångfald på WWF.

Bara 33 länder har lämnat in handlingsplan

I skrivande stund är det bara 33 länder, plus EU som grupp, som lämnat in sina planer. Bland dessa länder syns bland annat våra grannländer Norge och Danmark. Sveriges regering har sedan tidigare aviserat att man inte kommer att lämna in en plan i tid till mötet. Detta har regeringen då förklarat med att man vill invänta den parlamentariska miljömålsberedningen, som i februari nästa år väntas presentera en strategi med åtgärder för att leva upp till Sveriges åtaganden inom EU och internationellt när det gäller biologisk mångfald samt upptag och utsläpp av växthusgaser inom markanvändningssektorn (LULUCF)..

Men Åsa Ranung menar att regeringen ändå hade kunnat ta fram en nationell handlingsplan inför COP16 i Colombia så långt det varit möjligt, för att sedan komplettera den i efterhand med de delar som berörs av miljömålsberedningen.

– Många delar som behöver finnas med i handlingsplanen till FN fångas inte upp av miljömålsberedningen. Det måste hanteras separat ändå. Regeringen behöver ta krafttag och ta ett helhetsgrepp om det här. Det är en fullständig nationell plan som behövs. 

Behövs konkreta insatser

EU-länderna ställde krav på en hög ambition under det föregående FN-mötet i Montreal när det nya ramverket förhandlades fram, konstaterar Åsa Ranung. 

– Om man efterfrågar en hög ambition så kan man förvänta sig att man själv gör jobbet och hemläxan, säger hon.

Hon påpekar att det nu är viktigt att Sveriges regering sätter fart och både får fram en strategi som är tillräckligt ambitiös, och att man samtidigt börjar arbeta parallellt med konkreta insatser.

– Det görs inte tillräckligt i dag. När man minskar miljöbudgeten och medlen till naturvård så sänder det en tydlig signal. Vi borde göra tvärtom när de internationella kraven ökar, och öka budgeten istället för att minska den.

Syre har sökt miljöminister Romina Pourmokhtari för en kommentar. Hennes pressekreterare hänvisar alla frågor till en presskonferens om två dagar.