Sverige har tecknat ännu ett avtal med utvecklingsländer inom ramen för ett av FN:s nya handelssystem för klimatkompensation. Den här gången med Zambia och Nepal.
Avtalet, som Syre rapporterade om på onsdagen, är ett första steg för att Sverige ska kunna investera i utsläppsminskningar i Nepal och Zambia, som sedan ska kunna användas för att möta Sveriges klimatmål. Det efter principen om att det för klimatet inte har någon betydelse var utsläppen minskar på jorden och att det går att få mer ”pang för pengarna” i länder där åtgärder är billigare. Sedan tidigare har Sverige avtal med Ghana, där projekt också påbörjats som ska resultera i utsläppsminskningar och som kan användas i bokföringen mot de svenska klimatmålen.
Även om det svenska klimatpolitiska ramverken tillåter att internationella klimatinvesteringar används mot de svenska målen, är det i begränsad omfattning för delmålen till 2030. De sista åren efter 2040 finns det desto större utrymme att använda krediterna men det är då tänkt som en säkerhetsventil om andra kompletterande åtgärder inte fungerar, så som att öka kolsänkan. EU:s regelverk tillåter det inte alls vad gäller klimatmålet till 2030. Hur det blir med klimatmålet till 2040 är inte färdigförhandlat.
Caroline Muturi, en klimataktivist från Kenya som Sveriges radio pratat med under toppmötet, är kritisk till att använda handeln för att möta ländernas klimatmål.
– Man säger till oss att någon måste fortsätta med sina egna utsläpp och de ska kompenseras hos oss i Afrika. Det finns ingen rättvisa i det, säger hon.
Även om flera länder, likt Sverige, har börjat ingå avtal om att köpa och sälja utsläppsminskningar, är inte alla frågor kring handeln färdigförhandlade. Under COP29 i Baku stöter och blöter förhandlarna frågan kring hur de olika registren ska bokföras, där EU vill se stor transparens medan bland annat USA förespråkar en mer avskalad variant, enligt uppgift till Syre.
Vid sidan av att länder kan sluta bilaterala avtal om att köpa och sälja utsläppsminskningar, ska också en börs skapas av FN som ska kunna administrera en handel centralt. I förhandlingarna om den skedde under COP29 ett genombrott, som gör att den nu kan börja byggas upp.
Omarbetad ingress 11.24.
Så ska det gå till
Att enskilda länder ska kunna köpa utsläppsminskningar i andra länder kan låta ologiskt då hela världen behöver uppnå koldioxidneutralitet för att få stopp på klimatförändringarna. Men tanken är att handeln med utsläpp ska kunna kanalisera pengar till fattiga länder som annars inte förmår att minska sina utsläpp i snabb takt. Eftersom Parisavtalet kräver att världens klimatplaner uppdateras med jämna mellanrum och till slut ska innefatta alla delar av ländernas ekonomier är förhoppningen att det ska leda till ett minskande antal utsläppskrediter att köpa över tid. Det då endast de delar som ligger utanför klimatplanen får handlas med. Mekanismen går under namnet artikel 6 i Parisavtalet.
Källa: Mathias Fridahl/Linköpings universitet
