Ända sedan Tidöavtalet slöts i oktober 2022 har Sveriges klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) anklagats för att föra Sverige mot en kurs som bommar både nationella klimatmål och Sveriges åtagande gentemot EU:s klimatmål. Enligt ministerns senaste besked ska en utredning som ännu inte sjösatts lägga fram den politik som ska säkra att Sverige kalibrerar kursen och når målen. Men politiken ska genomföras först 2027-2030, det vill säga under nästa mandatperiod.

Så vad säger Klimatpolitiska rådet, det oberoende expertorgan som tillsatts för att granska regeringens klimatpolitik? Fokus i årets rapport är den klimatpolitiska handlingsplan som regeringen presenterade före årsskiftet, en handlingsplan som enligt klimatlagen ska visa hur politiken sammantaget bidrar till de nationella klimatmålen.

Åsa Persson, rådets ordförande, konstaterar att regeringen mätt i ekonomiska resurser satsar mer i budgeten för 2023 på reformer som motverkar möjligheterna att nå klimatmålen än insatser som främjar dem. Men handlingsplanen blickar framåt – så vad tillför den till utgångsläget? frågar sig Åsa Persson retoriskt på presskonferensen. 

– Rådets slutsats för klimatmålen 2030 är att handlingsplanen inte är en plan för att nå vare sig Sveriges klimatmål eller EU-åtagandena, och ansvaret för att nå målen skjuts över till nästa mandatperiod. 

Något hon säger kan leda till problem med social acceptans när åtgärderna väl ska införas, eftersom det då kan krävas ”mer drastiska åtgärder”.

– Vi ser att handlingsplanen till största delen består av ambitioner och analyser och utredningar och till en mindre del av planerade insatser, säger hon.

”De nationella etappmålen gäller”

De planerade insatserna bedömer rådet kan ge små utsläppsminskningar till 2030. Det rör sig om sådant som satsningar på elektrifiering av tunga transporter och klimatklivet – otillräckligt för att nå Sveriges etappmål. Men även med de beräknade effekterna av den utredning som utlovats, och som ska ta fram styrmedel för 2027 till 2030, ligger utsläppen högre än vad som skulle krävas för att nå målen. På presskonferensen säger Åsa Persson att handlingsplanen bortser från de nationella etappmålen till 2030 och 2040, för att istället fokusera på EU-åtagandet till 2030 och det långsiktiga målet till 2045.

– Vi håller med om behovet av att fokusera på EU-åtagandena som är bindande för Sverige, men vi menar att de nationella etappmålen gäller fram till att de ändras.

En riskfylld strategi

Men även ifråga om hur Sverige ska nå sitt åtagande gentemot EU bedömer alltså rådet att Sverige saknar en plan. Bland annat med hänvisning till att regeringen avser köpa utsläppsutrymme från andra EU-länder för att nå det egna målet vid sidan av de styrmedel som ska avsättas till 2027-2030. Men möjligheten att tillgodoräkna sig klimatinsatser utomlands är sannolikt begränsad, då få länder väntas överträffa sina åtaganden inom EU, enligt rådet.

– Det är riskfyllt att förlita sig på en sådan här strategi, dels för att utbudet förväntas bli begränsat, dels för att vi riskerar att försena nödvändiga klimatinvesteringar i Sverige. Det kvarstår alltså stora frågetecken för hur Sverige ska minska sina utsläpp till 2030, säger Åsa Persson.

”Hanterar inte osäkerheterna”

Sverige har också ett åtagande mot EU att öka kolupptaget i skog och mark. Men enligt rådet utgår regeringen från ett optimistiskt scenario med ökad tillväxt och minskad avverkning, som om det inte faller väl ut riskerar att leda till att målet missas med råge. Något som i så fall skulle kräva att vi istället måste kompensera med än större utsläppsminskningar inom ESR-sektorn, det vill säga transportsektorn, jordbruk och byggnader.

– Vår bedömning är att regeringen inte hanterar de här osäkerheterna i klimathandlingsplanen, säger Åsa Persson.

”Regeringen brister i saklighet”

Så hur ser det då ut med målet om att nå nettonollutsläpp till 2045? Enligt regeringen finns det en plan för att nå klimatmålet – hela vägen till 2045. Men det finns det inte, enligt Björn Sandén, vice ordförande för det klimatpolitiska rådet, och pekar på ett gap på 20 miljoner ton koldioxid. 

– Att regeringen kan visa att vi når ner till nettonoll 2045 är inget som lagen kräver, det är långt fram i tiden. Men eftersom man säger att man gör det, menar vi att klimathandlingsplanen är missvisande och brister i saklighet. 

Rådet är också kritiskt till vad de beskriver som ett smalt fokus på nya kärnkraftsreaktorer. 

– Att fokusera på nya kärnkraftsreaktorer på lång sikt riskerar att skymma vikten av annan fossilfri elproduktion på kort sikt, och också att utveckla elsystemet med ellagring, smartare nät och flexiblare energianvändning.

”Blir tuffare senare”

Regeringen har återkommande pekat på ett behov av social acceptans för klimatåtgärder som försvar till att man dragit tillbaka impopulära styrmedel. Men social acceptans kan byggas, betonar klimatpolitiska rådet i sin rapport. Något det också finns grogrund för – många undersökningar visat att en stor majoritet av medborgarna är ganska eller mycket oroade över klimatförändringarna, berättar Åsa Persson.

– Det handlar också mycket om kommunikation och ledarskap. Vi tror att nyckeln här är att kommunicera tydligt till medborgarna, att vi har ett långsiktigt arbete framför oss och ifall vi skjuter på den här omställningen blir det tuffare senare, säger hon.

Om du skulle sammanfatta er kritik mot den förda klimatpolitiken i ett ord – vad skulle det vara?

– Otillräcklig.