FN:s klimatmöte i Baku börjar nu gå in på upploppet. Förhandlingarna på ministernivå har nu inletts, men än verkar det vara ett låst läge i förhandlingarna, enligt en pressbriefing med klimatminister Romina Pourmokhtari och Sveriges chefsförhandlare Mattias Frumerie.
– Jag upplever inte att några punkter har släppt ännu, utan det är fortfarande väldigt mycket som är uppe i luften, säger Mattias Frumerie under pressbriefingen.
Länderna har idag nyligen presenterat texter som ska ligga till grund för de fortsatta förhandlingarna och fler är på ingång vid midnatt idag samt tidigt imorgon bitti. Men det kommer att krävas en hel del närmanden innan länderna kan komma överens och ta beslut, något som är planerat till mötets officiellt sista dag, fredag.
– Mycket kommer att ligga kvar till på fredag, säger Frumerie.
När det gäller detta års huvudfråga, om klimatfinansieringen till fattigare länder, så verkar parterna fortfarande stå långt i från varandra.
– Det här nya målet behöver vara ambitiös samtidigt som det är realistiskt, säger Romina Pourmokhtari, som under mötet förhandlar för Sverige genom EU.
EU:s ståndpunkt är också att fler länder behöver sluta sig till den skara av rika länder som behöver betala till fonden, utöver de ”traditionella” givarländerna.
– Vi kan inte bestämma siffran innan vi vet vilka som bidrar. Det pågår diskussioner om givarbasen, och för Sverige så är det avgörande för resterande delar av förhandlingen om ett nytt finansieringsmål, säger Pourmokhtari.
Nya avtal med Zambia och Nepal
Hon passade också på att meddela att Sverige ingått avtal med Zambia och Nepal inom artikel 6 i Parisavtalet, det vill säga den internationell utsläppshandel, som innebär att Sverige kan tillgodoräkna sig utsläppsminskningar som görs i dessa länder. Poängen med detta, menar Pourmokhtari, är att se till att genomföra projekt som annars inte skulle bli av.
– Poängen med de här artikel 6-samarbetena, det är att just att hitta en potential som landet själva har identifierat. Alltså en potential som exempelvis finns i Nepals och Zambias egna klimatplaner, och som de menar att de inte har möjlighet att genomföra, utan hjälp som antingen då består av finansiella bidrag men också ibland av kunskap för själva genomförandet av åtgärden som minskar utsläppen.