Våld mot barn i hemmet förbjöds 1979. Men våld mot djur, till och med dödligt våld, är fortfarande tillåtet. Vi som kämpar för djurens rättigheter måste stå på oss och protestera, skriver Martin Smedjeback.
DEBATT. ”Du kan inte tvinga mig att sluta äta kött!” Detta och liknande uttalande ser jag ofta i diskussionstrådar på nätet när djuretiska frågor diskuteras. Dessa protester kan komma även om jag och andra endast har lyft det problematiska i att vi stänger in djur under hela deras liv och sedan dödar dem i unga år, trots att vi inte behöver utnyttja djur för att få mat på bordet. Det är dock korrekt att det i dag i Sverige inte finns någon laglig möjlighet att tvinga någon att sluta äta kött. Men är det otänkbart att köttätande skulle kunna förbjudas i framtiden?
Hemmet sågs tidigare som en privat sfär där ingen, inklusive staten, skulle tala om för någon annan vad man fick göra. Men så påpekade vissa att barnen är helt oskyddade så länge de inte har något rättsligt skydd. Pelle Strindlund skriver i Alla mot djuren: de politiska ideologierna och världens varelser: ”Den traditionella uppfattningen har varit ’mitt barn, mitt beslut’ och runt om i världen är kroppslig bestraffning fortfarande allmänt accepterad, med argument som ’föräldrar ska ha frihet att välja hur de uppfostrar barnen, folk som tycker sig ha rätt att säga emot borde minsann sköta sina egna angelägenheter!’ Länge var den åsikten självklar också i vårt land. I mitten av femtiotalet uppgav 95 procent av mödrarna att de någon gång slagit sina barn, och ännu tio år senare ansåg en majoritet av svenskar, 53 procent, att agan utgjorde ett omistligt redskap i barnuppfostran.”
Men som vi vet förändrades detta, och i dag är det olagligt att slå sina barn. Dessutom har normen förändrats till att det ansetts etiskt fel att lägga hand på sina barn. Djuren är dock nästan helt rättslösa i vårt samhälle i dag. De är ännu mer oskyddade än barnen var i en familj i Sverige för hundra år sedan (man fick trots allt inte döda sina barn). Eftersom djuren har ett så lågt värde så opponerar sig många mot att djurens behov ska spela någon roll. Djuren uppfattas som så pass värdelösa att det till och med uppfattas som provocerande om någon påtalar att vi inte ska använda dödligt våld mot dem.
Som barnrättsaktivisterna på 1900-talet måste vi som förespråkar rättigheter för djuren stå på oss. Vi kan med raka ryggar påstå att man faktiskt inte bör ha laglig rätt att utöva våld mot och dödande av djur. Och att det inte bör vara någon rättighet att få äta döda djur. Lika lite som det är rätt att slå barn ska det vara rätt att låsa in djur under hemska förhållande för att sedan döda dem i unga år.
