Önskar du att något som står om dig på internet ska tas bort? Vill du skydda dina personuppgifter eller är det en bild som du skäms över? Beslut inom EU har gjort det enklare att radera uppgifter som man inte vill ska synas publikt – men det gäller inte i alla sammanhang.
GDPR och EU-domstolen
2014 kom en EU-dom som har blivit känd som ”rätten att bli glömd-domen”. I domen står det att individer har rätt att kräva av sökmotorer att de ska ta bort resultat som innehåller deras namn om informationen ifråga är ”felaktig, olämplig, irrelevant eller oskälig” och det inte finns ett allmänintresse i att uppgifterna finns tillgängliga.
2018 stärktes den här rätten ytterligare då Dataskyddsförordningen, eller GDPR, röstades igenom i EU. I artikel 17 i GDPR står det bland annat att de som samlar in personuppgifter är skyldiga att radera dem om de inte längre är nödvändiga för det ändamål som de samlats in för, om den registrerade återkallar sitt samtycke eller invänder mot behandlingen av uppgifterna.
Hur gör man då?
Om du vill ta bort sökresultat som visar ditt namn från Google så kan du skicka in en förfrågan till deras support. Ansökan gås sedan igenom av deras granskare. Några saker som de kommer att ta i beaktande är om du var minderårig då uppgiften publicerades, om uppgifterna kan klassas som förtal, om de skulle kunna leda till att du råkar ut för id-kapning eller om de kan vara till nackdel för dig när du söker jobb eller bostad. Om något av dessa stämmer kommer sökträffarna i regel tas bort. Däremot kommer de troligtvis inte tas bort om du är en offentlig person, om de har ett journalistiskt syfte eller om de gäller ditt arbetsliv. Om du får ett nej kan du skicka ett klagomål till Integritetsmyndigheten som i sin tur tar kontakt med Google.
När det gäller personuppgifter på sajter som Eniro och Hitta.se så kan du själv logga in med Bank-ID och ta bort uppgifterna där. Det här gäller dock än så länge inte för Ratsit eftersom de bedriver kreditupplysningsverksamhet, och där har man inte själv rätt att bestämma om man vill synas i deras register (såvida man inte har skyddad identitet). Däremot kan man be dem att dölja uppgifterna i sitt publika sök, i högst tre år åt gången. Regeringen håller dock på att utreda om även dessa sidor ska begränsas genom en grundlagsutredning.
Undantag för journalistik
Det är viktigt att vara medveten om att det som står beskrivet ovan inte gäller när det kommer till journalistik. Här väger nämligen yttrandefriheten och allmänhetens rätt till information tyngre än rätten att bli glömd. Opinionsnämnden för massmedier slog redan 2009 i ett uttalande fast att ”arkiv på nätet utgör ett historiskt material som inte bör modifieras förutom i mycket sällsynta undantagsfall”.
Det här är anledningen till att vi på Syre, och de flesta andra medier, sällan tillmötesgår önskemål om att få ett citat eller en bild i en gammal artikel raderad eller att hela artikeln tas bort.
Varför?
Många undrar varför det är så viktigt för medierna att inte ta bort saker i onödan. I huvudsak finns det två skäl. Det första skälet är att det, som Opinionsnämnden för massmedier också är inne på, handlar om historiskt material. Om exempelvis en forskare vill kunna gå tillbaka och granska vad som sades om ett visst ämne för x antal år sedan bör hen kunna göra det. Det andra skälet är att det handlar om konsekvens och att inte överlåta den journalistiska beslutanderätten. Med andra ord: utomstående ska inte kunna bestämma vad som skrivs i tidningen och inte.
När det gäller rena faktafel är det förstås skillnad, dessa korrigeras alltid i enlighet med journalistreglerna. Vi på Syre är också försiktiga med att publicera personuppgifter om vi ser att det finns anledning att tro att det kan komma att vålla skada, och allmänintresset inte väger tyngre än den eventuella skadan.
