Den åttonde februari var det rättegång mot de aktivister från Återställ våtmarker som gjorde en aktion under Let’s dance i maj 2023. I sin slutplädering (nedan) förklarar en av dem, Tina Kronberg Berggren, varför de borde ha frikänts – ibland finns det saker som måste gå före lagens bokstav.
DEBATT. Lagen är otillräcklig. För första gången på 20 år leder förändrad politik till ökade utsläpp, vilket regeringen själva konstaterar i samband med 2024 års budget. Vår regering bryter mot grundlagen, som säger: ”Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.” De bryter även mot barnkonventionen, eftersom de inte kan säkerställa att barnen skyddas från det våld en katastrof medför och inte heller säkerställa barnets överlevnad i en klimatkatastrof.
I nuläget finns ingen tydlig lag som skyddar människor från konsekvenserna av klimatkatastrofen. Konsekvenser som våld, massmigration, förlorade ekosystem, kollapsad ekonomi och en värld där självklarheter som sjukhus och skolor inte längre går att förlita sig på.
Rättssystemet är bräckligt och skyddar förövarna: politiker, makthavare och fossilindustrin – inte offren. Människor tvingas just nu lämna sina hem. I Skåne vadar människor i vatten samtidigt som Chile slukas av skogsbränder. Sjukhus slits i stycken av vindar med orkanstyrka i norra Sverige. Det vi ser är en start på en eskalerande katastrof. Och sannerligen skyddas inte alla de arter som blir ett minne blott.
Civilt motstånd bottnar i en moralisk fråga. Inte bara för mig, utan också för dig som ska döma eller fria mig för mina handlingar. Vi är överens om att en klimatkollaps är oundviklig – ett riktigt klimathelvete – om vi inte stoppar utsläppen.
I en tid då repressionen ökar och den ena katastrofen avlöser den andra, vill jag be dig som är en del av rättssystemet fundera över vad din prioritet och ditt ansvar är i din yrkesroll. Är det att till punkt och pricka följa lagarna så som de är utformade i dag, eller är det att upprätthålla de grundläggande mänskliga rättigheterna?
Jag vill tro att din prioritet är att säkra livsvillkoren för människan.
Det är nu det blir svårt för dig, jag förstår det, när det blir en moralisk fråga. Kanske överfaller skammen dig, den isande känslan över att du upprätthåller ett system som trasar sönder oss alla, förr eller senare. Kanske söker du kvickt efter argument som stärker det du vill bekräfta: att du inte behöver göra något annorlunda än du har gjort fram till denna dag.
Skam har en tendens att skapa en upplevelse av maktlöshet. Det är här det blir intressant, då du besitter enorm makt. Över mig, över dig och det samhälle framtiden skulle kunna vara.
Skulle du välja att fria mig, är jag medveten om att det kan ge konsekvenser. Oavsett om du är åklagare, advokat, nämndeman eller domare är du precis som jag – bara människa, samtliga lika ansvariga. I den bemärkelsen är vi inte heller ett dugg speciella. Vad som gör oss speciella är att vi kan känna skam, som ofta kommer hand i hand med moraliska dilemman, som det här. Kanske bör vi känna mer skam som kan hjälpa oss att fatta mod att ta nya beslut, se tolkningsutrymmen, gå bortom dem. Eller så vågar vi gräva djupt och använda det som finns i våra icke så speciella kroppar av kött och blod: ansvarskänsla, ett samvete, vårt rättspatos och kärleken till barnen.
Den grupp du spenderar mycket tid med – familj, vänner eller kolleger – är den grupp du jämför dig med utifrån de normer som är etablerade. I ett sammanhang kanske det är norm att snacka klimat, i andra inte. Normen säger också att klimataktivister döms efter en aktion. Det behöver inte förbli så. Vad som är vackert är att normer kan förskjutas och vi kan göra det tillsammans.
FN kom 2021 ut med en rapport kring risker som kan komma med att stödja och främja klimaträttvisa. Rapporten kritiserar att stater använder rättssystemet mot klimataktivister samtidigt som de hänvisar till nödvändighet och proportionalitet i frågan om fängelsestraff för fredliga protester. Fängelsestraff för fredliga protester är aldrig proportionerligt, varken enligt FN eller Europakonventionen.
Allt fler domstolar friar klimataktivister på moraliska grunder. Precis som att det är på moraliska grunder jag är här i dag.
Under 2023 friades tre klimataktivister i Schweiz, likaså nio Greenpeace-aktivister i Finland. Dessutom gick över 100 framstående advokater i Storbritannien i mars förra året ut med att de inte kommer att döma fredliga klimataktivister.
Efter andra världskriget såg vi den berömda Nürnbergprocessen i Tyskland, där det fastställdes att alla har ett moraliskt ansvar och att de som lydde order från nazisterna ändå dömdes i efterhand. Vem tror du är först ut att dömas för ansvaret av människors lidande och död?
Att följa bristfälliga lagar är också att ta ställning. Ju längre vi håller ohållbara lagar om ryggen, desto värre blir kollapsen. För mig, för dig och för människor du älskar. Vem vill du vara? Kan du se ett barn i ögonen, någon som har hela livet framför sig, och rakryggat säga att du straffade människor som vill trygga barnets framtid?
Om din prioritet är att följa lagboken, så som den är utformad i dag, framför att skydda människans rätt till liv, så döm mig till fängelse –annars, fria mig. Det kan komma med konsekvenser, men vi ska inte glömma att vi sitter i samma racerbåt, hand i hand – mot klimatkollapsen.
Ge unga hopp. Ge dem en chans att tro på rättssystemet, på framtiden och ge dig själv chans att gå först – våga fria oss.
Bildtexten är korrigerad den 21 februari kl 11.09.
