Tidölaget fortsätter sitt repressiva korståg mot flyktingar. På tisdagen kom ytterligare en nyhet som kan få förödande konsekvenser för tiotusentals personer.
För den som söker asyl i Sverige och möts av ett avslag har det varit möjligt att söka på nytt efter fyra år då ärendet har preskriberats. Den här möjligheten vill regeringen nu ta bort, eller rättare sagt för att kunna söka asyl igen vill de att man först ska lämna Sverige i fem år. Först därefter kan man komma tillbaka och söka asyl igen.
Frågan är bara vart de ska bege sig under tiden? Regeringens svar på detta är förmodligen: till det land de kommer ifrån. Men det finns en anledning till att man flyr från första början, och det finns en anledning till att många personer väljer att hålla sig gömda trots att det är extremt tufft. Att återvända är helt enkelt inte ett alternativ för särskilt många (något som regeringens egna utredare Joakim Ruist också konstaterade när han sågade förslaget om kraftigt höjt återvändandebidrag och sa att det inte kommer leda till att särskilt många fler återvänder – pengar är helt enkelt inte allt).
Det andra alternativet är att bege sig till något annat land i Europa och hoppas på bättre tur där, något som väldigt många papperslösa redan har gjort. Men även detta är en osäker tillvaro, särskilt som det inte bara är Sverige utan också många andra EU-länder som skärper sin asylpolitik. Risken är att man får flytta runt mellan olika länder i många år innan man förhoppningsvis till slut hittar någonstans där man får stanna. Det skapar förstås en väldigt stor otrygghet, inte minst hos barn som behöver en fast punkt, möjlighet att gå i skola med mera.
Dessutom kommer det här kanske inte heller vara en möjlighet för särskilt många eftersom regeringen också vill att Migrationsverket ska kunna utfärda återreseförbud till Schengen på fem år om man inte återvänder till sitt hemland. Det innebär i så fall att man inte kommer kunna söka asyl i något annat Schengenland under de här fem åren heller.
Tidölagets mål är att det inte ska finnas några papperslösa i Sverige överhuvudtaget. Men oavsett hur svårt de gör det att leva som papperslös kommer de inte att försvinna. Många kommer ändå att välja den osäkra tillvaron med svartjobb eller nödhjälp från civilsamhället framför att kastas tillbaka till ett land där de riskerar förföljelse, tortyr eller i värsta fall dödsstraff. Det enda som kommer förändras för dem är att ljuset i den långa mörka tunneln, det som säger att de kanske någon gång i framtiden kommer få asyl och möjlighet att leva legalt i Sverige, har slocknat.
Men Tidöpartierna stannar inte här. De vill dessutom ta bort möjligheten till ett så kallat spårbyte. Spårbyte innebär att den som söker asyl och får avslag kan lämna in en arbetstillståndsansökan istället. I praktiken har det här nästan omöjliggjorts redan eftersom regeringen har höjt gränsen för vad man måste tjäna för att få ett arbetstillstånd till 28 480 kronor i månaden, men detta räckte alltså inte utan nu vill man göra det ännu omöjligare.
Det är på många sätt svårt att förstå logiken i allt det här. Det råder stor brist på arbetskraft inom bland annat vårdyrkena, men istället för att försöka locka hit fler människor som kan jobba gör man det ännu svårare. Regeringen pratar också om hur de vill få bort skuggsamhället, men vad det här i värsta fall riskerar att leda till är att en del människor kommer fortsätta jobba svart, inte bara i några år utan kanske resten av livet eftersom de inte ser någon annan utväg.
Samtidigt med allt detta vill Jimmie Åkesson markera att han vill gå ännu längre. I en intervju med Aftonbladet säger han att han vill att personer som är födda i Sverige och har dubbelt medborgarskap ska kunna bli av med sitt svenska medborgarskap. Riktningen är tydlig: SD vill se så få personer med rötter i andra delar av världen som möjligt i Sverige. Och de som de ändå inte lyckas köra ut måste svära Sverige evig trohet, de får alltså inte också vara medborgare i ett annat land. Än så länge har de inte fått med sig de andra partierna på just detta, men med tanke på hur de andra hittills har anpassat sig efter SD:s politik på område efter område är det förmodligen bara en tidsfråga.
2024 har varit ett mörkt år på många sätt, och det slutar också i mörka toner. Jag hoppas att 2025 kan bli året då asylrättsrörelsen kraftsamlar och visar att vi inte accepterar den här utvecklingen. Den som flyr har fortfarande inget val.
Vet inte om det är en bra strategi att försöka förtränga världen utanför under julhelgerna, men jag kommer i alla fall att försöka.
Enyat Assefa riskerar utvisning till Etiopien för att hennes lön för två år sen var för låg och för att den nu anses vara för hög.
