Allt fler människor kommer till Stadsmissionen för att be om mat, uppger organisationen. En av dem är Madelen Blomberg, som hamnat mellan stolarna i det svenska välfärdssystemet.

– Jag blev helt nedbruten, säger hon.

Hon och hennes sambo hade jobbat i Spanien, men när de väntade sitt andra barn flyttade de hem för att bo närmare släkt och vänner. Madelen skulle vara föräldraledig, men det var lättare sagt än gjort. 

Föräldrapenningen dröjde på grund av krångel mellan det spanska socialförsäkringssystemet och det svenska. Dessutom fick de inget barnbidrag eller bostadsbidrag.

De första månaderna lyckades de leva på sambons deltidslön, besparingar och lånade pengar, men sedan tog det stopp. Familjen insåg att de behövde söka ekonomiskt bistånd, tidigare kallat socialbidrag, hos socialtjänsten. Men också det var lättare sagt än gjort. 

I Örebro måste du först fylla i din ansökan om ekonomiskt bistånd digitalt och sedan ringa upp socialförvaltningen. Ringer du inte inom två arbetsdagar avslås din ansökan automatiskt. Men när Madelen Blomberg ringde kom hon inte fram.

– Jag satt i telefonkö i, jag vet inte hur många timmar, sedan blev jag bortkopplad, samtalet bröts eller telefontiden tog slut och då stängdes linjen ned, berättar Madelen. 

Nästa månad som det gick att söka satt hon därför med två telefoner, sin egens och sambons, och då kom hon till slut fram i sambons telefon. Men i stället nekades familjen försörjningsstöd av andra skäl, vilket vi senare ska återkomma till.  

Fick diabetes

Varje månad levde familjen långt under existensminimum. Tusentals kronor fattades. Det skapade en enorm stress.

– Det var allt jag kunde tänka på. Det kändes jättehemskt mot dottern att inte veta om jag kunde köpa mat till henne eller vinterkläder och skor inför att hon skulle börja förskolan.

Samtidigt upptäckte vården att Madelen Blomberg hade för högt blodsocker. För att förhindra graviddiabetes hade hon behövt äta mer grönsaker och mindre kolhydrater. Men det gick inte med matkassarna från Stadsmissionen, som främst innehöll snabba kolhydrater och korv. 

– Det kändes inte jättekul att strunta i sin hälsa och i barnets hälsa på grund av att du inte har ekonomin, säger Madelen Blomberg, som tvingades börja med insulin. 

I ett halvår nekades familjen pengar från Försäkringskassan. Under den tiden beviljades deras ansökan om ekonomiskt bistånd bara vid ett tillfälle.

– Det känns som att de motarbetar personer för att hitta minsta lilla sak för att neka en hjälp.

Fler fattiga

Och Madelen Blomberg är inte ensam om att ha svårt att få hjälp av det ekonomiska trygghetssystemet, trots att hon egentligen borde ha rätt till det. Stadsmissionen vittnar om att allt fler hamnar mellan stolarna i välfärdssystemet. Men hur många som drabbas av det vet ingen, eftersom det saknas nationell statistik.

Men siffror från Statistiska centralbyrån (SCB) visar dock att antalet människor som lever i så kallad materiell och social fattigdom ökar i Sverige.

Materiell och social fattigdom innebär att du saknar pengar till minst fem av tretton särskilda utgiftsposter, som att inte kunna betala tillbaka skulder i utsatt tid, inte kunna värma upp din bostad tillräckligt och inte kunna delta i fritidsaktiviteter.

Svårt att få ekonomiskt bistånd

I den årliga Fattigdomsrapporten som Sveriges stadsmissioner släpper i dag möter läsaren några av de mest utsatta. Totalt har 33 personer på sex orter i landet intervjuats om varför de hamnat mellan stolarna och tvingas söka hjälp hos organisationen. 

Förutom Madelen Blomberg berättar flera om liknande svårigheter med att nå socialsekreterare. En kvinna söker till slut upp socialkontoret, men får bara prata med en väktare som avvisar henne. Ytterligare problem med socialtjänsten är konstiga och opedagogiska regler, som försvårar för människor att få hjälp. 

Därtill krånglar det till det när människor väljer att låna pengar från familj och vänner i stället för att med en gång söka ekonomiskt bistånd. Socialtjänsten uppmanar ofta till att låna av anhöriga, men sedan vänds det emot personen. I ett fall nekas en kvinna ekonomiskt bistånd med hänvisningen till att hon tydligen kan få pengar swishade till sig, se faktaruta.

– Det är inte som politikerna säger att det är lätt att få försörjningsstöd. Det är precis tvärtom. Det är fruktansvärt svårt och ångestfyllt att få försörjningsstöd, säger Jonas Wihlstrand, generalsekreterare för Sveriges stadsmissioner.

Han anser att ingen ska behöva stå med två telefoner för att komma fram i telefonkön eller bli bortmotad av en väktare. 

– Det är ovärdigt.

Förutom mänskligt lidande leder ett sådant system till ökade samhällskostnader, i form av exempelvis dyra akutboenden, missbruksvård, kriminalvård och ökade sjukvårdskostnader när människor mår sämre psykiskt och fysiskt, menar organisationen.

– Det hjälper inte, utan stjälper. Det är motsatsen till vad ett välfärdssamhälle är. Det skapar ickevälfärd och utsatthet.

Nytt uppdrag åt myndighet

Därför föreslår organisationen nu att socialtjänstens försörjningsstödsenhet och Försäkringskassan ska tvingas att samarbeta, om den som söker hjälp vill det.

Dessutom vill de att regeringen säger åt en myndighet att utreda när människor felaktigt nekas ekonomiskt stöd från välfärdssystemet som de egentligen har rätt till. I dag finns redan Utbetalningsmyndigheten som ska hindra bidragsfuskare.

– På samma sätt borde det också finnas en myndighet som ser till att människor får de bidrag som de har rätt till, säger Jonas Wihlstrand. 

Han tillägger:

– Socialtjänsten gör heroiska insatser och ett fantastiskt arbete många gånger, men det finns tendenser till hårdare tag och mer byråkrati som faktiskt är en brist i välfärdsstaten och som vi måste prata om. 

”Kan hända vem som helst”

Och just byråkratin är något som också drabbade Madelen Blomberg. Den andra månaden familjen sökte stöd lyckades hon till slut komma fram i socialtjänstens telefonkö, men familjen nekades försörjningsstöd även då, trots att deras inkomst låg långt under existensminimum. 

Orsaken var att sambon inte var inskriven på Arbetsförmedlingen de 20 procent som han var arbetslös. Han försökte hitta mer jobb, det kunde han bevisa med mejlkonversationer. Men enligt socialtjänstens regelverk räknas endast inskrivna på Arbetsförmedlingen som arbetssökande.  

Två andra gånger nekades familjen försörjningsstöd för att Madelen inte kunde ta sig till en ”cv-skola” där socialtjänsten övervakade att hon sökte jobb. Skolan låg på andra sidan Örebro och för Madelen skulle det ta två timmar att promenera dit som höggravid, med graviddiabetes och foglossning – diagnoser som Syre har fått se bevis på att hon hade. 

Pengar till busskort fick hon inte, berättar hon.

– Det finns så mycket regler och saker som socialtjänsten hakar upp sig på. Det känns som att de misstror personer som behöver hjälp, att man är lat eller ljuger, säger Madelen Blomberg.

Hon håller med Stadsmissionen om att det behövs en myndighet som granskar att människor får det stöd de har rätt till.

– Det vore jättebra. När det är så många som inte lyckas få hjälp är det något som är fel. 

För egen del löste sig till slut allt i april i år, efter sex månaders kamp. I sjukhussängen på BB såg hon i telefonen att pengarna från Försäkringskassan till slut fanns på kontot. Nu hoppas hon att hennes historia kan bidra till att systemet blir bättre i framtiden.

–  Det här kan hända vem som helst.

Syre har sökt ansvariga på Örebro kommun.