Zoonoser bildas när djur trängs ihop på små ytor, speciellt om den genetiska mångfalden är låg. Nu är fågelinfluensan tillbaka, och om vi inte tar bättre hand om både djur och natur kommer zoonoserna att bli fler, skriver Emil Siekkinen.
Åter har den pågående fågelinfluensan börjat oroa mänskligheten, eftersom sjukdomen närmar sig människan, steg för steg.
H5-varianten av fågelinfluensa uppstod i den högintensiva fågelindustrin, och ett tag antogs det att H5N1 inte skulle sprida sig utanför dessa djurfabriker. Kring andra halvan av 1990-talet upptäcktes dock varianten bland gäss i Kina. Någon risk för att viruset skulle överföras från fågel till däggdjur och däggdjuret människan förelåg inte, sades det. Strax insjuknade dock människor. Fallen var få, men dödligheten var hög – 33 procent.
Från fåglar till däggdjur
Tids nog krävde viruset hundratals miljoner fåglars liv, och åtminstone 26 olika arter av däggdjur har infekterats – ibland med förödande resultat. Forskare menar att ju längre H5 vistas bland däggdjur, desto troligare är det att viruset utvecklas så att det lätt infekterar människor. Så sent som i april 2024 upptäcktes H5 bland kor i USA och i amerikansk komjölk, och viruset har också tagit sig från ko till människa. Hur detta gick till är för närvarande okänt.
Av de fåtal fall som hittills konstaterats bland människor, har viruset inneburit en fortsatt hög mortalitet. Från 2003 till 2024 rapporterades i 23 länder 889 fall och 463 dödsfall orsakade av H5N1, vilket motsvarar en dödlighet på 52 procent. Om ett virus med en dylik mortalitet dödar sin värd för snabbt kan det knappast orsaka en pandemi, men en muterad variant som sprids mellan människor, och som har en dödlighet kanske i nivå med spanska sjukan eller covid-19 oroar hälsoansvariga runt om i världen.
Ursprung i djurfabriker
Att H5 utvecklades i djurfabriker är inte förvånande.
Den omfattande djuruppfödningen utgör en optimal miljö för uppkomsten av nya virus och spridning av sjukdomar. I dessa anläggningar trängs stora mängder djur på små utrymmen. Ofta rör det sig om en enda art eller ett fåtal arter med begränsad genetisk variation. Detta är viktigt eftersom en hög biologisk mångfald kan bidra till att minska risken för överföring av smittoämnen mellan djur. Ju mer varierade djursamhällena är, desto mindre är risken för spridning av patogener. På grund av den höga smittrisken från djurfabrikerna begränsas personalstyrkan och antibiotika används regelbundet för att bekämpa parasiter, infektioner och sjukdomar.
Denna praxis finns även till viss del i svenska djurfabriker vilket bidrar till den globala ökningen av antibiotikaresistens. Forskning indikerar också att de som arbetar inom djuruppfödningen har en högre förekomst av sjukdomar jämfört med dem som arbetar i andra miljöer, vilket gör djurfabrikerna till ursprungsplatser för flera sjukdomsutbrott.
Ytterst drabbar emellertid dessa utbrott vilda djur värre än de drabbar människan. För de vilda djuren lever i det fria, och får luft, mat, och vatten från ofiltrerade källor.
Genom att förstöra och utarma ekosystem utsätter människan allt liv på jorden för större faror, och ökar risken för allvarliga sjukdomsutbrott. Det bästa sättet att förhindra nästa pandemi är att behandla såväl vilda som tama djur bättre.
De djur som ingår i djurindustrin är kännande och sociala varelser som kommunicerar på meningsfulla sätt. De kan känna såväl fruktan som stress, vilket påverkar deras immunförsvar. Förslagsvis bör dessa produktionsdjur få mer utrymme där de är mindre stressade, och de bör vaccineras när det finns goda alternativ. Den miljö djuren lever i bör präglas av biologisk mångfald, vilket minskar risken för sjukdomsutbrott. Det är hög tid att – för allt livs skull – bidra till en högre djurvälfärd som leder till att antalet sjukdomsutbrott i djurfabrikerna och därmed världen minskar.
Utrymme åt vilda djur
Världens vilda fauna kan också den ges en hjälpande hand. Det går att i större utsträckning verka för bevarande och restaurerande av världens våtmarker, så att de arter som använder dessa – inte minst hundratals miljoner flyttfåglar – kan sprida ut sig då de samlas, vilket bidrar till minskad smittspridning.
För att värna och utöka antalet våtmarker i Sverige krävs en annan syn på miljöinvesteringar i dessa ekosystem. Att återskapa våtmarker är tids- och arbetskrävande: Identifiering av möjliga platser, utvecklande av goda förhållanden mellan de som är inblandade, tillstånds- och dispensprövning, finansiering och rapportering – allt detta tar tid och arbete. Därför krävs långsiktiga strategier och tydlighet. Tydlighet tenderar att prägla infrastrukturinitiativ som rör exempelvis järnvägar och vägar. Insatser för miljön – investeringar vilka kommer att bidra till framtida avkastning, bland annat eftersom bindandet av kol är oerhört undervärderat – kräver en liknande tydlighet. När myndigheter och projektörer vet vad som gäller blir deras tillvaro enklare och de kan arbeta på ett långsiktigt och mer effektivt sätt.
Det går också att allmänt sett se till att de vilda djuren har tillgång till så intakta livsmiljöer som möjligt, med minsta möjliga mänskliga påverkan, vilket kan minska stress, och förstärka olika arters motståndskraft och allmänna hälsa.
Medkänsla och hänsyn
Alla arter på jorden är på synliga och osynliga vägar sammanlänkade, och beroende av varandra. Människan bör därför verka för en välmående natur, vilket är detsamma som en natur präglad av samarbete och homeostas, det vill säga mekanismer vilka i samspel skapar balans.
Människan orsakade den pågående katastrof fågelinfluensan är, och hon har ansvar för att motverka sjukdomens fortsatta härjningar. Kanske blir det inte H5 som orsakar nästa pandemi, men tids nog kommer ett nytt slags dödligt virus att resa sig ur en vanvårdad livsmiljö, för att åter hemsöka mänskligheten. Människan måste anamma en medkänsla och ett upplyst hänsynstagande som omfamnar allt levande, och avstår från att separera ekonomi och natur. De två är långsiktigt sett omöjliga att skilja åt. Därför måste mänskligheten också lära sig att utöva återhållsamheten, och sluta sätta likhetstecken mellan tillväxt och framgång. Ty i grund och botten är det jakten på ekonomiska vinster som ligger bakom världens obarmhärtiga djurfabriker och som leder till utplånandet av världens land- och vattenbiomer.
En framtid som skyddar livet
Möjligen har människan som helhet intelligens nog att inse vad som händer, fattning nog att inte avskräckas av situationens komplexitet, samt mod nog att agera och därmed lägga grunden för en framtid som beskyddar livet självt. För när människan bidrar till att förbättra produktionsdjurs liv, och stärker naturens hälsa, värnar hon inte bara de varelser som inte kan skydda sig mot mänsklighetens framfart, utan hon vårdar då också sin egen hälsa.
