Det började med en spaning: ”Är det bara mina tonåringar som talar om sina vänner och inte sina kompisar?” En syl i vädret tar en titt på hur vänner, kompisar, polare och kamrater växlar mellan generationerna.
Det är min bästa vän, säger Tyr, tio år, om en kille som har gett hans animationer på Youtube tummen upp. De går inte i samma skola längre och bor i olika delar av stan, men de ses på nätet.
Min bästa vän. När jag senare läser i Facebookgruppen för språkkonsulter är det någon där som undrar om ungdomar säger så nu för tiden – eller är det bara hennes tonåringar som har vänner snarare än kompisar? Själv hade hon aldrig i livet uttryckt sig så i deras ålder. Vänner, det var något som ”fossiler till föräldrar” höll sig med.
Jo, de andra tonåringsföräldrarna håller med. Och jag skriver att mitt barnbarn säger så, och att hans pappa gjorde det när han var liten, men numera varierar med polare.
Venus och vänster
Vän är ett gammalt ord som aldrig verkar rosta, precis som gammal kärlek. Det finns i olika versioner i alla möjliga indoeuropeiska språk – släkt med latinska venus som betyder kärlek och behag, fornirländska fine som betyder släkt och familj och med vánas på sanskrit som betyder lust.
Det är också släkt med våning, vänja och vänster, och det verkar kanske mer slumpartat. Men en våning var från början inte ett våningsplan utan en boning, som tyska Wohnung, som betyder båda. En plats som man har valt ut att slå sig ner på. Och det som känns ovant i början blir hemtamt och välbekant när man vänjer sig.
Vänster, då? På till exempel tyska och engelska är ordet för höger något som ursprungligen betyder rätt, medan ordet för vänster betyder svag eller otursam. Men svenska vänster är alltså en avledning av vän. Den vänliga, behagliga sidan. Är det de vänsterhänta som har sagt ifrån? Eller är det för att hjärtat sitter till vänster?
Det verkar vara en noabenämning för något som ansetts olycksbådande, men det kan vara annat som spelar in också. Under antiken föreställde sig till exempel romarna att förebud som kom från vänster var gynnsamma.
I samma matlag
Kompis kommer från kompanjon, liksom kumpan, och en kompanjon är ursprungligen någon i samma kompani. Kompani kommer via franskan från medeltidslatinets companium, som är ett sammansatt ord. Com- betyder tillsammans, pan betyder bröd, så ett kompani är inte vilket sällskap som helst utan ett matlag. Kompanjonen, kumpanen och kompisen är de som vi äter tillsammans med.
På samma sätt är en kamrat ursprungligen någon man delar rum med – en kamera är ju ett camera obscura, en mörk kammare. Eller nej, inte ursprungligen. Allra först var en kamrat en grupp rumskamrater, men sedan började man använda ordet om var och en.
Jag minns min irritation när en lärare påstod att det var mina kamrater som hade stampat ner min mössa i en lerpöl. Nej, de var absolut inte mina kamrater, sa jag, och det hjälpte inte inte att vi gick i samma klass.
En kamrat behöver inte vara en vän, men ordet har fått den betydelsen också. Nu har den kanske tappat den igen, jag vet inte när jag senast hörde någon tala om lekkamrater, till exempel. Däremot arbetskamrater, klasskamrater, skolkamrater och kurskamrater. Ja, och så kamrat som titel, ungefär en jämlike i samma sammanhang, i de politiska kontexter där man historiskt har velat betona just det (oavsett om jämlikheten är verklig eller mer ett ideal).
En malaga i kompis
Att lumparkompisar kallas lumparkompisar är ganska naturligt eftersom de tillhör samma kompani. Men när ordet kompis dök upp på 1800-talet, när ändelsen -is blev populär, användes det inte som nu. ”Vi ska’ slå oss i kompis med dem” står det i en svensk översättning av Mark Twains Huckleberry Finn från 1885. Tjugofem år senare föreslår någon i en roman: ”Ska vi ha oss en malaga i kompis?” En malaga är ett vin från Malaga.
Enligt SAOB:s artikel från 1937 förekommer kompis någon enstaka gång i betydelsen kamrat: ”Vi är några kompissar som ligger i en lada därute.” Betydelsen har alltså ändrats ungefär som för kamrat, och som polis, som har gått från att vara en funktion till att bli en person, och som fruntimmer som från början var ett rum (tyska Zimmer) för kvinnor.
Är kompisar numera något som fossiler till farmödrar håller sig med? Och kanske ett ord som vuxna använder om barns vänner, i tanken att det är vad de säger? Det finns hemsidor riktade till barn och ungdomar om att vara en bra kompis, och många föräldrar talar om sina barns kompisar, inte om deras vänner.
Metonymier
Polare har förekommit åtminstone sedan 1940-talet, när polaren kunde vara en kamrat eller en ”flicka som är föremål för flört”, enligt SAOB 1953. 1964 började Polaren Pär figurera i Cornelis Vreeswijks visor, där han är kärlekskrank, är ”hos det sociala” och håller Sverige rent. Med mera.
Innan polaren blev polare kunde man gå i pol med någon, alltså samarbeta eller ha ett förhållande. Så polaren är någon man är i pol med, på det ena eller det andra sättet. Ordet för individen kommer från ordet för sammanhanget, precis som kompis och kamrat. Det kallas för metonymi, och ett annat exempel är när man bjuder på en kopp utan att nämna innehållet eller när man läser
En metonymi kan också vara när man bjuder på en kopp utan att nämna innehållet, eller när man sjunger Cornelis Vreeswijk fast det är hans låtar man sjunger.
Men en vän är ingen metonym. En vän är en vän är en vän.
