För lite mer än femtio år sedan varnade det brittiska sällskapet för socialt ansvar inom vetenskaperna (BSSRS) för hur den brittiska militären var i full färd med att utveckla och testa en ny repressionsteknologi – gummikulan. Formad som en rund eller cylinderaktig projektil av gummi eller plast, hade gummikulan en tillräckligt hård yta för att kunna penetrera kläder och orsaka allvarlig smärta, samtidigt som den var tillräckligt mjuk för att inte nödvändigtvis orsaka dödliga skador.

Ett så kallat ”ickedödligt”, eller ”mindre dödligt” vapen. Perfekt för den brittiska militären som, djupt insyltad i den pågående konflikten på Nordirland, behövde en effektiv metod för att skingra och kontrollera folkmassor utan att för den sakens skull blodigt massakrera och döda civila.

Trots att gummikulan etiketterades som ett ”mindre dödligt vapen” var den inte ”mindre skadlig”. I en rapport från 1973 – tre år efter att gummikulan introducerats och efter att 33 000 skott hade avfyrats mot oskyldiga civila i Nordirland – redogjorde en grupp kirurger vid olycks- och akutmottagningen på Royal Victoria hospital i Belfast för de skrämmande skador de behandlat under de senaste två åren. De noterade att mer än hälften av skadorna rörde huvudet, men att det även förekom fall av skador på lever, lungor och mjälte. ”Trots den låga dödligheten kan gummikulan inte anses vara säker i sin nuvarande form”, skrev kirurgerna. ”Detta är främst en följd av dess bristande precision på det rekommenderade avståndet på 20 meter eller mer. Det är inte bara omöjligt att undvika känsliga områden hos en individ, utan kulan kan också missa målet helt och träffa en annan person.”

Detta skrevs för ett halvt sekel sedan – och inte har precisionen, eller statens våld mot civila, blivit bättre sedan dess. Senast förra året rapporterade människorättsorganisationen Amnesty International om hur gummikulor har lemlästat tusentals demonstranter och åskådare och lett till ett dussintal dödsfall i drygt trettio olika länder. Gummikulor har kommit att bli en självklar del i den repressiva verktygslådan i länder kända för sin polisbrutalitet såsom USA, Frankrike, Belarus, Hongkong, Chile och Sydafrika.

Och nu verkar det vara Sveriges tur.

Den svenska polisens hunger efter mer repressiva åtgärder och verktyg tycks nämligen aldrig vara stillad. För drygt en vecka sedan gick polisen ut med nyheten att gummiprojektiler ska kunna användas av svenska poliser från och med vintern 2024/2025 för att ”förbättra polisens säkerhet och arbetsmiljö”. Det är framför allt minnena från påskupploppen som spökar och polisen vill nu kunna ingripa mot “hotfulla personer” under protester eller kravaller.

Men var dras gränsen för en hotfull person? Frågar man riksdagsledamoten Fredrik Malm (L) så skulle palestinska demonstranter som ropar slagord på arabiska kunna klassas som hotfulla, exempelvis. Enligt den tidigare polisen och numera riksdagsledamot Fredrik Kärrholm (M) är klimataktivister att likställa med terrorister och får man förmoda, hotfulla.

I boken The technology of political control från 1977 beskrivs den snabbt framväxande arsenalen av vapen och verktyg främst riktade mot den egna civila befolkningen som ”teknologi för politisk kontroll”. Avsikten är inte att döda – avsikten är att påverka ”hjärta och hjärna” lika mycket som kroppar. Som Leidy Cadena Torres, som själv förlorade ett öga efter att colombiansk polis skjutit på henne med gummikulor, vittnar till Amnesty: ”De försöker skada dig på ett synligt sätt, typ genom att se till att du förlorar ett öga, för att skrämma människor så att de inte går ut [och protesterar]”.

Den svenska polisen kommer inte förvandlas till den colombianska, amerikanska, eller för den delen franska, poliskåren över en natt. Men bit för bit, under största möjliga tystnad och minimalt med motstånd, får den svenska polisen allt bättre förutsättningar för att handla i enlighet med de mest repressiva och auktoritära staterna i världen. I en tid när retoriken mot palestinademonstranter, klimataktivister och minoritetsgrupper hårdnar är detta inget annat än djupt oroande.