Hur stort är hotet om lögnaren och mobbaren Donald Trump ”trycker igenom en fredsplan för Ukraina”? Frågan ställs i en artikel i SvD. Socialdemokrater anser att det vore en mardröm. Så kan det vara.



Fortsatt krig – med hundratusentals döda och än fler gravt skadade – är förstås också är en mardröm. 

Redan förra året meddelade Ukrainas hälsodepartement att 15 000 ukrainska soldater fått amputera ben eller armar. Förmodligen har lika många ryssar amputerat. Vilket i så fall skulle innebära att 30 000 människor drabbats av detta. Kort sagt: en mardröm. Värre än de flesta.



Skulle det bli fred i Ukraina alltför fort skulle, enligt den rådande debatten, Ryssland få möjlighet att flytta sina styrkor norrut, kanske till Leningrads militärdistrikt, vilket skulle hota oss i norra Europa. Detta meddelas av bland andra Lars-Erik Lundin från Krigsvetenskapsakademien.

Lundin är inte ensam om den farhågan – och den är för många ett skäl till att kriget inte bör ta slut innan Ryssland är mer eller mindre barskrapat på soldater och material.



Problemet är – om man nu ser till människoliv och anser att amputerade ben och armar är ett högt pris att betala – att kriget i så fall måste underhållas i många år till. Med resultat att de vi vill väl – Ukraina och dess medborgare – kommer att få begrava hundratusentals människor och att vi kommer få se en miljon skadade unga män. I den mån man kan konstatera vilka likdelar som är vems.

Kort sagt: en mardröm.

Är det värt det? Javisst, säger många. Nej, säger andra. De sistnämnda anses av de förstnämnda vara fientliga. Fred har blivit ett fult ord. Det är förvirrande för oss som har våra rötter i fredsrörelsen. Är vi naiva? Eller är de andra cyniska? Lite av varje? 

Är det för övrigt så självklart att norra Europa skulle hotas om kriget i Ukraina tar slut? Vad är det som säger att Ryssland skulle kasta sig över Baltikum och de nordiska länderna? Är inte hotbilden överdriven? Om det nu inte skulle utbryta ett krig mellan Nato och Ryssland förstås. Men den risken är väl större om kriget i Ukraina fortsätter år efter år? Eller?

Frågorna är besvärande. 

Medlemskapet i Nato beskrevs som en sorts garanti för fred. Det dröjde inte länge förrän samma ”experter” som gav det löftet nu hävdar att det kan bli krig mellan Nato och Ryssland inom åtta år. Och då har riskerna ökat för Sverige. Vilket många av oss som var kritiska till Natoanslutningen hävdade redan innan det panikartade beslutet att söka medlemskap.

Men då utmålades vi av de ständigt förekommande ”experterna” som lite dumma i huvudet. Är det möjligen så att krigskulturen smugit sig in och vettet ut?

Det som bekymrar mig mest är att vi i väst, som stöder Ukrainas rätt till sitt land, lurat den ukrainska befolkningen genom löftet att ställa upp med vapen och pengar ända tills ryssarna är utkastade. Om ni offrar liv så ger vi pengar och vapen. Men sådana garantier kan demokratier aldrig ge. Det kan komma val emellan. Som i USA. Och frågan som uppkommer är besvärande: hur många hundratusen slaktas på grund av falska löften?