År 2018 firades ”hundraårsdagen av allmän och lika rösträtt”. Men medborgare som erhöll socialbidrag – inte minst ensamstående mödrar – fick rösträtt först 1945. Svenska romer fick vänta till 1959. Och först trettio år därefter fick de som ansågs vara ”psykiskt handikappade och utvecklingsstörda rösträtt”. 

Så ser svensk rösträttshistoria ut. Inte så vacker som riksdag och regering ville göra gällande då det firades. Klasslagstiftning med rasistiskt inslag är inte är så kul att fira så historien modifierades.
Förresten tycks det inte vara så viktigt med demokrati.

För ett par år sedan ställdes frågan: Hur många är tillräckligt insatta för att förstå sig på samhället och dess politiska förutsättningar? Den amerikanske statsvetaren Jason Brennan funderade på detta i boken Against democracy. Den marknadsekonomiska tankesmedjan Timbro lät översätta den och gav ut den under namnet ”Efter demokratin – argument för ett nytt styrelseskick”. 

Ur Timbros hand är det tradition att en del äter utan att skämmas. Några av de som brukar äta sitter numera i regering.

Tanken är att den som inte är kompetent när det gäller att förstå politiken bör hållas utanför rösträttslokalerna. Hen kan ju rösta på ett sätt som skadar samhället, heter det. För att mjuka upp budskapet och ge det en air av solidaritet hävdas att de inkompetenta kan rösta på ett sätt som skadar de inkompetenta själva. Så av omsorg om sådana som inte förstår sitt bästa bör rösträtten tas ifrån dem. 


Den politiska eliten närmar sig den där idén. Eftersom alla inte begriper sitt eget bästa så avgörs en del frågor utan att de varit uppe i några val. Nu senast då det gällt beslut om Natomedlemskap. Att det inte fick bli folkomröstning motiverades med att en del skulle rösta fel på grund av påverkan. Och alldeles snart avser riksdagen ta beslutet att låta USA:s krigsmakt få tillgång till 17 svenska regementen. På köpet tas beslutet att amerikanska soldater inte ska lyda under svensk lagstiftning. Utan medborgerlig debatt. Mellan två val.

Vi fjärmar oss från det som kallas diskursiv demokrati där medborgarna bjuds in för att bli aktiva. Vi närmar oss det som kallas elitdemokrati. Eliten bestämmer det stora så får undersåtarna bestämma över Mello… nej, visst nej, några experter har lika många röster som alla medborgare har tillsammans.

När nu Tidöpartierna styr väger demokrati än mer lätt. Folkbildning, som varit en grundbult för svensk demokrati, är på väg att slås ut. Tidningar med systemkritisk hållning fråntas presstöd. Diskriminerande lagstiftning införs. I tangentens riktning ligger att också inskränka rösträtten. Timbro har lagt ut det betet. Risken finns att det luktar så illa att det lockar Tidöpartierna.



Det vore glädjande om en motrörelse tog fart. En rörelse som plockar upp idéer om deltagande demokrati och ekonomisk demokrati. Och lägger till begrepp som förståelsesamhälle, självtillit, mångfald och decentralisering. Det skulle dofta friskt. Och grönt.