Inför att EU:s nya klimatmål till 2040 ska debatteras i ministrarnas miljöråd nästa vecka har regeringen bekänt färg. Sverige kan tänka sig att stödja ett förslag som lagts fram förutsatt att vissa villkor blir uppfyllda.
– Man försöker inte längre vara pådrivande, säger Magnus Nilsson, miljökonsult och klimatanalytiker.
EU står nu i startgroparna för att ta fram ett mål för hur EU:s utsläpp ska minska mellan 2030 och 2040. Ett mål som sedan kommer att ligga till grund för unionens nya mer ambitiösa klimatåtagande, som ska lämnas in till FN:s klimatkonvention nästa år.
Egentligen smygstartade processen redan i januari, då den tidigare EU-kommissionen rekommenderade ett nettomål som innebär att utsläppen ska minska med 90 procent 2040 jämfört med 1990. När klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) reser till Bryssel nästa vecka för medlemsländernas miljöråd, ska ländernas preliminära ståndpunkter diskuteras.
Syre har tagit del av Sveriges ståndpunkt som läggs fram för EU-nämnden i dag. I den framkommer det att regeringen stödjer den tidigare kommissionens förslag, förutsatt att vissa villkor blir uppfyllda. Magnus Nilsson, oberoende klimatanalytiker, tycker att ståndpunkten signalerar ”motvillighet”.
– Det finns en ändring i tonläget i förhållningssättet till europeisk lagstiftning. Numera kan man till nöd släppa igenom en skärpning men bara under vissa villkor. Det där är en ny svensk hållning värd att notera, säger han till Syre.
Bakgrund
I februari gav den dåvarande EU-kommissionen en rekommendation till nytt klimatmål för 2040: Att nettominskning är 90 procent av utsläppen till 2040 jämfört med 1990. Målet var bland de mer ambitiösa av spannet i den konsekvensanalys som kommissionen gjorde utifrån att det skulle ligga i linje med Parisavtalet. Men inte det högsta. Något som då väckte kritik från Emma Wiesner (C), Pär Holmgren (MP) och Helen Fritzon (S).
EU-kommissionen/Syre”Väldigt tufft”
Villkoren som Sverige ställt upp i den preliminära ståndpunkten beskriver han som ”delvis rätt tuffa, delvis rätt obegripliga”. Bland annat vill regeringen att det i unionens klimatlag skrivs in krav på att alla medlemsländer ska nå klimatneutralitet på nationell nivå till 2050.
”Regeringen kan inte acceptera att länder som når nettonollutsläpp måste kompensera för andra medlemsstater som inte når klimatneutralitet 2050”, skriver regeringen.
Magnus Nilsson beskriver det som ett ”väldigt tufft” villkor att ställa.
– Det innebär egentligen att man återför politiken till den nationella nivån istället för den europeiska. Att varje land blir klimatneutralt. Då finns det ju ingen vits med att ha ett gemensamt klimatneutralt mål.
– Eftersom Sverige har en stor nettoinlagring (av koldioxid reds anm) i landskapet, så skulle vi alltså kunna fortsätta att släppa ut en hel del medan ett land som till exempel Luxemburg inte kan lagra in särskilt mycket. De skulle förbjudas att släppa ut koldioxid.
Vill inte begränsa avverkningen
Ett annat villkor är att EU inte kan förlita sig på enligt regeringen ”svåruppnåliga åtaganden”, vad gäller inlagring av kol i skog och mark (den så kallade LULUCF-sektorn). Det då det präglas av osäkerheter och är svårt att påverka på kort sikt. Istället vill regeringen fokusera på faktiska utsläppsminskningar och varaktiga upptag av koldioxid genom infångning och lagring. Men utan mål för inlagringen i skog och mark, ”kan man hamna helt fel”, säger Magnus Nilsson.
– I Sverige var det så att om man tittar bakåt på åren 2017, 2018 och 2019 så föll de svenska bruttoutsläppen (där inlagringen inte var inräknad). Men samtidigt föll inlagringen ännu mera, det vill säga de svenska nettoutsläppen ökade, så man får ingen styrsel på politiken om man utesluter LULUCF.
Men han ser skäl till regeringens ståndpunkt.
– Man inser att Sverige inte kan klara detta om man inte begränsar avverkningen och det vill inte skogsindustrin.
Klimatkompensation
Ytterliggare ett villkor för att stödja ett mål om att utsläppen ska minska med 90 procent till 2040 jämfört med 1990, är att EU ”utröner möjligheterna att nyttja samarbeten inom Parisavtalets artikel 6 för att uppnå klimatmålen”. Det vill säga att Sverige ska kunna tillgodoräkna sig klimatinsatser utomlands för att uppnå sina åtaganden mot EU:s klimatmål. Något som inte är tillåtet inom den klimatlagstiftning som gäller för EU:s 2030-mål.
– Nu kan man säga att det skapats nya villkor för det här. Men det är ändå en ny hållning, säger Magnus Nilsson.
Som Syre berättat i flera artiklar är den internationella klimatkompensationen som nu byggs upp under Parisavtalet kontroversiell, då det är omtvistat och osäkert hur stora utsläppsminskningarna faktiskt blir.
