Minns du när begreppet åsiktskorridoren var som mest populärt för cirka tio år sedan? Högern använde det för att kritisera självcensur och konsensuskultur, med frasen ”men det får man väl inte säga i det här jävla landet!” som ett mantra. Alla som lät som en krönika i tidskriften Bang var PK. Det är vrickat att kritikerna fortfarande klamrar sig fast vid gamla spöken som debatten om Tintinböckerna på Kulturhuset och Konstfackselevers protester, och hävdar att dessa händelser har skapat en tystnadskultur.
Men låt oss vara tydliga: det är inte progressiva som skapar hot och hat mot dragqueens som läser sagor för barn. Och den nationalistiska högern är långt ifrån naiv. De har skickligt approprierat och förvrängt begrepp som ”woke” och ”cancelkultur” – begrepp de en gång kritiserade – för att kontrollera debatten.
I dagens högernationalistiska landskap används dessa termer för att attackera rättviseidéer, klimatomställning och medkänsla med flyktingar i sjönöd. Ironiskt nog är det högern som nu tillämpar en egen form av censur och politisk korrekthet, för att undertrycka viktiga diskussioner.
Högerns likeriddare, som David Eberhard, är inte dumma utan företagssamma, och ser att de kan kapitalisera på att säga saker som ”imponerande att i Iran se en äkta feministisk revolution mot ett verkligt patriarkat!” samtidigt som de hånar Bianca Kronlöfs berättelser om övergrepp.
Moderata riksdagsledamoten Fredrik Kärrholm säger att åsiktskorridoren har blivit ett fält, samtidigt som han stämplar klimataktivister som terrorister och försöker tvinga in unga pojkar i traditionella manlighetsnormer.
Kulturminister Parisa Liljestrand, vars kulturkanon för att forma kulturlivet efter nationalistiska standarder och utestänger alternativa perspektiv, är ytterligare ett exempel.
Mest pinsam är väl ändå utbildningsminister Mats Perssons utredning om woke och cancelkultur i akademin. Det tydligaste exemplet på högerns hyckleri. Trots att utredningen visade att mindre än en procent av de tillfrågade ansåg att cancelkultur var ett problem, och istället pekade på ökad politisk klåfingrighet och brister i forskningsfinansieringen som de verkliga hoten, fick Persson under ett helt år möjlighet att okritiskt måla upp en bild av att akademin var hotad av progressiva, galna studenter med rosa hår och piercingar.
Men det var Mats själv som var den verkliga faran.
Varför pratar vi inte om att det är högern som bedriver politisk korrekthet, woke-agenda och cancelkultur? Hur de brännmärker vetenskapliga och sociala diskussioner med dumma begrepp för att dölja sin egen ideologiska snävhet och oförmåga att hantera fria samtal och faktabaserade lösningar?
Det är dags att avslöja detta hyckleri. Det är högern som är woke, som canclar och som är politiskt korrekta. Jag håller med bilskrikarna från förr, det finns saker man inte får säga i det här jävla landet.
Vi behöver inte avskaffa dessa skällsord – men låt oss använda dem på rätt sätt.
Imane Khelif!
De som aldrig annars bryr sig om kvinnors rättigheter blir plötsligt feminister en kort stund för att håna Imane Khelif.
