Ur ett frihetligt perspektiv är statliga stöd till olika verksamheter alltid problematiskt eftersom det innebär en styrning av folks val och liv. Bara de som väljer att ta del av det som staten subventionerar får ta del av de gemensamma resurserna. Medan de som har andra preferenser bara kan ta del av dem om de, efter sitt bidrag (skatt) till det gemensamma har tillräckligt med pengar kvar för att finansiera det själva.
Att politiker och myndigheter på detta sätt styr folks liv är i grunden förkastligt. Istället borde vi införa en radikal fördelningspolitik med en basinkomst som garanterar alla en inkomst så att alla, inte bara de rika, har möjlighet att välja vad de vill ta och vara en del av.
Därför var redan det gamla presstödet problematiskt, men det styrde ändå inte valet mellan olika nyhetstidningar. Samma villkor gällde för alla, hade du 1 500 prenumeranter, kom ut minst en gång i veckan och hade en fastställd mängd redaktionellt material som i huvudsak var nyheter eller opinionsbildning så var du berättigad till stödet (nämnden levde inte alltid upp till det, men i stort sett följdes den lagen).
Men med det nya stödet, som meddelades häromveckan och tillämpas retroaktivt, blir problematiken med statliga subventioner och stöd både större och tydligare. Det nya stödet finns nämligen inga tydliga kriterier för vilka som får. Det finns kriterier för vilka som inte kan få, men framför allt när det gäller rikstäckande tidningar bestämmer en av regeringen utsedd nämnd godtyckligt vilka som får pengar utifrån kriterier de vägrar redovisa. Den nämnden har nu bestämt att fyra rikstäckande tidningar är av särskild vikt för mediemångfalden och de kommer därför få miljonbelopp. Medan 23 rikstäckande tidningar, trots att de lever upp till det lagen kräver, inte får redaktionsstödet.
23 tidningar som nu ska kunna producera journalistik som läsarna vill ha med betydligt mindre resurser än Dagens ETC, Dagen, Världen idag och Omni. Resultatet av det blir att de som tecknar en prenumeration på de fyra som fick stödet kommer kunna få journalistik som det lagts större resurser på än övriga 23 tidningar. Eller få en billigare prenumeration men ändå en tidning med samma resurser. Endast de som väljer dessa fyra tidningar får alltså ta del av de skattepengar som de betalat och som avsatts för mediemångfalden. Alla andra, som tycker det behövs andra tidningar och perspektiv för mediemångfalden, får fullt ut betala för de tidningarna med de pengar de har kvar efter skatten. Det är förstås inget större problem för dem med mycket pengar, men för dem med lite så försvinner möjligheten att välja tidning och journalistik.
I förlängningen gör det att det de 23 tidningarna som inte ges samma möjligheter som de fyra löper mycket stor risk att slås ut och mediemångfalden på nationell nivå begränsas till en socialistisk tidning, två kristna och en som mest sammanfattar andras nyheter. På det sättet kommer det nya mediestödet aktivt bidra till en minskad mediemångfald, den politiska styrningen av medieutbudet blir direkt och folks möjlighet att välja medier minskar. Det är inte bara ett hot mot var och ens möjlighet att välja, utan ett hot mot hela demokratin. Därför bör det nya mediestödet avskaffas snabbare än det infördes.
Med det sagt, så länge stödet finns kvar kommer vi på Syre göra allt för att få göra journalistik på samma villkor som Dagens ETC, Dagen, Världen idag och Omni. Och på det sättet inte bara säkra att det kommer finnas grön media framåt utan också bidra till att det finns någon slags mediemångfald kvar. Ni kan hjälpa oss genom att prenumerera, ge bort prenumerationer och tipsa era vänner om att prenumerera.
SD:s fiasko i EU-valet.
Franska Nationell samlings och andra högerextremas framgångar i EU-valet.
