Jag har följt debatten om den nya könstillhörighetslagen som pågått de senaste veckorna och en fråga har hela tiden lyst som ett neonljus i mitt sinne. Har någon av dem som är emot lagen verkligen läst förslaget i sin helhet? För det verkar absolut inte så utifrån de argument som förs. Låt mig ge några exempel:

I lagförslaget beskrivs hur det inom svenska myndigheter finns något som kallas Navet som sköts av Skatteverket. Navet är en digital lagringsplats där svenska invånares personliga uppgifter såsom personnummer och folkbokföringsadresser finns lagrade. I snitt en gång i veckan skickar Navet uppdateringar till övriga myndigheter, till exempel Polisen, med information om förändringar, inklusive ändrade personnummer. I dag är den i särklass vanligaste orsaken till att ändra ett personnummer att fel begåtts när någon invandrat till Sverige. Polisens register uppdateras och de kan se tidigare brott registrerade på såväl det gamla som nya personnumret. Trots detta för SD en debatt om hur den nya lagen skulle kunna få gängkriminella att byta juridiskt kön upprepade gånger och på så sätt radera sitt brottsregister. Något som alltså inte alls stämmer.

Från Kriminalvården och Brå höjs däremot en varning om att ändrade juridiska kön skulle kunna bli en väg till att begå bedrägerier, tänk identitetsstölder. Dessa instanser har dock nöjt sig med den del i lagförslaget som säger att om man vill ändra juridiskt kön mer än en gång krävs en utredning i stil med dagens, något som kan ta flera år att genomföra och där läkare skall intyga att ett juridiskt könsbyte måste göras för patientens hälsas skull. När identitetsstölder är så pass vanliga och relativt lätta att utföra känns det som om de kriminella kommer fortsätta i gamla spår, snarare än att genomgå år av medicinska utredningar.

Slutligen verkar många tro att lagen innebär att vem som helst kan knappa sig in på Skatteverket och begära nytt juridiskt kön. Detta stämmer inte heller. Enligt lagen, om den går igenom, måste en vårdkontakt finnas och läkaren eller psykologen intyga att personen kommer vilja leva med sitt nya juridiska kön under en överskådlig framtid. Därefter är det det rättsliga rådet precis som nu som beviljar eller avslår en ansökan om nytt juridiskt kön.

Det är ingen överdrift att säga att debatten som förs är en orgie i missförstånd, lösa antaganden utan grund och medveten vilseledning. Lagen har utretts under 17 års tid och erfarenhet finns från en mängd länder där dylika lagar funnits i över 10 år. Ändå är det återkommande påståendet att det skulle saknas erfarenheter och uppföljning kring effekterna av en lag som denna och att lagförslaget ”hastats” fram. Är det inte märkligt att en lag som arbetats på i 17 år har gått för snabbt, medan stora beslut som ungdomsfängelser, visitationszoner och borttagande av straffrabatt för unga kunde klubbas på mindre än ett år, trots massiva protester från varje expertinstans? Det är som om problemet inte är tiden utredningen pågått, utan att utredningen kommit fram till ”fel” lösningar.