Finansiering till världens fattigare länder lär bli den stora frågan under COP29 i Azerbajdzjan. Men det råder vitt skilda åsikter om vad som är tillräcklig finansiering, inte minst när det gäller skador och förluster. Samtidigt befinner sig redan idag miljontals människor på flykt i Afrika på grund av allt mer extrema väderförhållanden.
De rika länderna i världen är de som har stått för den allra största delen av de totala utsläppen av växthusgaser i världen. Enligt Parisavtalet är de också skyldiga att hjälpa utvecklingsländer med såväl finansiering som tekniköverföring.
Men hittills har det gått trögt på detta område. Dels var det inte förrän år 2022 som de rika länderna nådde upp till det uppsatta målet om 100 miljarder i årlig finansiering för klimatanpassning och utsläppsminskningar, något som skulle ha varit uppnått redan år 2020. Under COP29 ska det bestämmas hur den finansieringen ska se ut, och förhoppningsvis trappas upp, efter 2025, något som Syre skrivit mer om här.
Uppskattningarna av hur stora summor som kommer att behövas varje år framöver varierar enormt. En uppskattning från World meteorological organization uppskattar behovet bara i Afrika söder om Sahara till 35-50 miljarder årligen.
Fond för skador och förluster i uppstart
Under COP28 i Dubai förra året fick man också till en ny fond som ska täcka skador och förluster som inträffar här och nu. Men hittills har löftena om bidrag till denna fond bara uppgått till 702 miljoner US-dollar. Detta kan jämföras med en rad olika uppskattningar på hundratals miljarder US-dollar som utvecklingsländerna uppskattar att de kommer att behöva.
Samtidigt är fonden fortfarande i ett uppstartsskede, och några riktiga utbetalningar kommer inte att göras förrän tidigast under 2025.
Bidrag till fonden är också frivilliga, vilket gör det än mer osannolikt att man ska kunna nå upp till de nivåer som faktiskt behövs. Bland de bidrag som redan lovats syns stora skillnader. De mest generösa bidragen står Italien och Frankrike för, som utlovat 100 miljoner Euro vardera (motsvarande 107 miljoner dollar i skrivande stund). Därefter kommer Tyskland och Förenade Arabemiraten, som utlovat 100 miljoner dollar vardera. Det stora utsläppslandet USA har å sin sida valt att endast bidra med 17,5 miljoner dollar.
Sverige har inte avgett något löfte alls utöver det gemensamma som ges via EU. Det skiljer ut oss från våra grannländer, som alla utlovat bidrag (Danmark och Norge omkring 26 miljoner dollar vardera, Finland 3,5 miljoner dollar och Island 0,6 miljoner dollar).
Miljontals på flykt undan torka och översvämningar
Amnesty international lyfter i ett uttalande hur avgörande det är att de rika länderna förbinder sig att betala en rättvis summa till utvecklingsländerna, inte minst för att det handlar om att skydda mänskliga rättigheter.
”Amnesty Internationals forskning visar att i varje hörn av den afrikanska kontinenten gör torka, översvämningar, stormar eller värme att människor tvingas förflytta sig inom länder och över gränser, vilket resulterar i kränkningar av mänskliga rättigheter inklusive förlust av tak över huvudet, störd tillgång till mat, hälsovård och utbildning, plus risk för könsrelaterat våld och även dödsfall”, skriver organisationen.
– Det afrikanska folket har bidragit minst till klimatförändringarna, men från Somalia till Senegal, Tchad till Madagaskar lider vi av ett fruktansvärt slag från denna globala nödsituation som har drivit miljontals människor från sina hem. Det är dags för länderna som orsakade all denna förödelse att betala så att afrikanska människor kan anpassa sig till klimatförändringskatastrofen, säger Samira Daoud, Amnesty Internationals regionchef för Väst- och Centralafrika, i uttalandet.
”Afrika kan inte vänta längre”
Samtidigt består 70 procent av klimatfinansieringen idag av lån, vilket många organisationer menar är ohållbart. Amnesty lyfter Etiopien som ett exempel. Landet har de senaste åren lagt tre gånger så mycket pengar på att betala sina skulder som de lagt på klimatanpassning.
”Internationella finansinstitutioner och utlånande nationer måste bevilja skuldlättnader till afrikanska länder”, skriver Amnesty.
– Med tanke på omfattningen av klimatinducerade fördrivningar och kränkningar av mänskliga rättigheter i Afrika räcker det inte med halvmesyrer och läpparnas bekännelse från de rikare länderna som orsakade denna kris. Men åtaganden vid COP29 att fullt ut och rättvist betala för förluster och skador och anpassningsåtgärder i Afrika är bara början. De länder som är ansvariga för klimatförändringarna måste tillsammans med internationella finansinstitutioner fullfölja och leverera de resurser som behövs. Afrika kan inte vänta längre, säger Tigere Chagutah, Amnesty Internationals regionala chef för östra och södra Afrika, i uttalandet.
